Oloph Fritzén talar inför KSLAs fullsatta källarmatsal.

En sak som jag verkligen ser fram emot är de policyrekommendationer som våra klustergrupper kommer att producera. Samtliga grupper går nu in på sista året och det är dags att sammanfatta och dra slutsatser från det arbete som bedrivits. När jag började på SWH som praktikant var min första uppgift att starta upp klustergruppen ”Gränsöverskridande Vatten”. Nu drygt två år senare kan jag konstatera att vi hunnit med en hel del, bland annat producera en databas över TWM aktiviteter i världen samt hålla både workshops och seminarier. Förra veckan träffades vi för att stöta och blöta idéer för vår policy brief. Det rådde ingen brist på förslag utan nu är det min uppgift att samla dessa på papper och utveckla dem för att till slut formulera en policy brief som alla mina klustergruppsmedlemmar kan skriva under på.

Det blir ingen lätt uppgift då det är många som ska enas men de många författarna är just klustergruppernas styrka. Ju fler som är eniga, desto större genomslag.  Som klustergruppsledare ser jag fram emot spännande diskussioner och så småningom att få dela de färdigtryckta rekommendationerna med er alla!

Partiledarnas tal på stora scenen klockan 19 vill vi heller inte missa, det är intressant att höra deras syn på politikens utformande och utveckling. Efter talen finns det tid att träffa beslutsfattare, forskare, och kollegor under mer informella former innan det är dags att cykla tillbaka till hotellet. Innan sänggång blir det att svara på lite mail för även om det är svårt att tro när solen går ner över havet och minglen i Visby bara börjat så pågår arbetet hemma på kontoret i Stockholm för fullt. Just nu är förberedelserna för Världsvattenveckan, 27-31 augusti, i centrum och det är mycket som ska bli klart innan programmet trycks.

Imorgon har vi två seminarier på agendan; Finansiella grundbultar för en grön och hållbar innovationsstrategi kl 10:30 och Efter Rio+20 - vad händer nu? Politiska prioriteringar för att gå från ord till handling klockan 17.00.

Hoppas att ni som är på Gotland har möjlighet att komma, annars syns vi på Vattenveckan!

Ps. Ni följer väl oss på twitter och facebook?

View Larger Map

Jag landade tidigt i ett snötäckt Umeå och skyndade mig till skolan för att träffa de första eleverna, en blandad grupp från flera olika program och klasser. Det är nyttigt att ibland lämna sitt skrivbord och träffa ungdomar som ställer relevanta, och ibland svåra, frågor om SIWIs arbete. SIWI är ett policyinstitut, men vad innebär det egentligen? Det enkla är ibland det som är svårast att förklara, men klargörandet att SIWI ställer upp riktlinjer och skapar program för att lösa världens vattenproblem, snarare än att bygga brunnar i utvecklingsländer, var ett svar som eleverna accepterade . Vi gick sedan över till ämnet för föreläsningen ”Water and Food Security” eller det något krångliga svenska namnet ”hållbar vattenanvändning för en tryggad matproduktion”. Där det finns brist på vatten finns det nästan alltid brist på mat. 1,1 miljarder människor har enligt FAO inte tillgång till tillräckligt med rent vatten för att klara sina dagliga behov och lika många är hungriga.

Vi diskuterade om det är rimligt att vi i Sverige spolar i våra toaletter med rent dricksvatten medan 8 000 barn världen över dör varje dag på grund av vattenrelaterade sjukdomar. Och hur kommer det sig att så många människor går och lägger sig hungriga när vi producerar tillräckligt med mat för att mätta alla? Att undersökningar visar att var fjärde matkasse i Sverige slängs förbluffade eleverna, som lovade att fundera en extra gång innan de slänger mjölken som enligt datumförpackningen gick ut igår. Om vi istället tittar, luktar och smakar på maten kan vi spara mycket mat, och därmed även mycket vatten.  Innan det var dags att lämna Umeå fick varje grupp information om det svenska juniorvattenpriset. Möjligheten att vinna 30 000 kronor och representera Sverige i den internationella finalen under Världsvattenveckan 26-31 augusti lockade flera elever och vi ser fram emot att ta del av deras spännande projekt. Du kan läsa mer om priset här:  http://www.siwi.org/svenskajuniorvattenpriset 

av Julia Hector, SIWI

Han berättar att under FN:s klimatkonferens i Nairobi 2006 satsade man på små konventioner som var legalt bindande. Man trodde att dessa skulle leda till konkreta åtaganden men endast en av de 300 som slöts har haft effekt. Med så många konventioner är det svårt för länder få en överblick och det är lätt att tappa kontrollen.

Inför Rio har man glömt bort allt vi förband oss till att göra för 10 år sedan. Man återupptar mål utan att blicka tillbaka. Det är ett stort problem att gemensamt fattade beslut inte får effekt på nationell nivå menar Lars-Göran. Inför Rio verkar man ha trollat bort det faktum att inga tidigare beslut implementerats. Det behövs nationella övervakningsmekanismer som ser till att få uppfyller de mål vi åtagit oss.

Trots att det finns en större förståelse idag för det helhetsgrepp som behövs för att uppnå en hållbar utveckling så behandlas miljö- sociala och ekonomiska frågor fortfarande separat. Det finns en stor fragmentering, och sektorisering i det politiska arbetet.

Lars-Göran avslutar med att betona behovet av en ung, aktiv generation som engagerar sig i politiken och media och sätter press på våra politiker. De rika länderna måste ta sitt ansvar och gå före i klimatarbetet. Det är vi som har dragit fördelarna av den ekonomiska tillväxten och ökade välståndet och det är därför naturligt att vi går i bräschen i klimatarbetet.

Läs Göran-Engfeldts bok ”From Stockholm to Johannesburg and beyond”

av Karin Glaumann, SIWI

Vi söker nu dig som vill arbeta som Junior Rapporteur under årets Världsvattenvecka den 26-31 augusti. Årets tema är vatten och livsmedelstrygghet. Som Junior Rapporteur hjälper du ledande experter att sammanfatta och analysera allt som händer under Världsvattenveckan.

Uppdraget är inte betalt med ger mycket bra möjligheter till nätverkande! SWH står för din avgift, luncher och sociala event. Vi vänder oss i första hand till personer baserade i Sverige. Du kan också arbeta som assistent. Vi behöver din ansökan senast den 1 maj. Se mer information om hur du ansöker här.

Av Karin Glaumann, Swedish Water House

Klustergruppen för vatten och energi hade representation på plats när The International Hydropower Association (IHA) höll sin återkommande kongress med temat att arbeta för hållbar vattenkraft, denna gång i Iguassu, Brasilien. Femhundra deltagare från 71 olika länder närvarade. Representanter från vattenkraftbranschen, energibolag, systemoperatörer, företrädare för arbetsmarknads-institutioner, miljöinriktade icke-statliga organisationer (NGOs), representanter för ursprungs-befolkningar, finansiella institut och forskningscentra/institut deltog alla på mötet. På mötet diskuterade man den senaste bedömningen från IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) om förnybar energi som påpekar att hållbarhet inte har en direkt relation med dammars storlek, möjligheter som det ökade intresset för ”grön tillväxt” (med tillhörande strategier) inom det internationella samfundet för med sig samt möjligheterna relaterade till tillväxten av ”carbon market finance”.

Itaipu dammen från Brasilien

Besöket i Brasilien lämnade många bestående minnen; framförallt den framåtanda och tillförsikt som uppvisades av de närvarande aktörerna vad gäller att skapa hållbar vattenkraft för att främja utvecklingen i Brasilien och resten av världen samt de spännande metoder och koncept som diskuterades för att uppnå detta. En tragisk påminnelse om vattenkraftens historia gavs dock via ett gripande tal av Michael Lawrenchuk, huvudförhandlare och f.d. ledare för Fox Lake Cree Nation i Kanada. Han redogjorde för de näst intill ofattbara konsekvenser han och hans folk fått genomlida som resultat av dammutbyggnad under 60- talet. Det gav en påminnelse om hur långt man kommit idag beträffande genomförandet av dammprojekt på bara några årtionden men också att man aldrig kan sluta arbeta för att optimera och utveckla systemen för att säkerställa att minimala konsekvenser drabbar vissa grupper. Det som kanske är historia i Kanada idag är med stor sannolikhet realitet i någon annan del av världen.

Klustergruppen för vatten och energi höll sitt tredje formella möte under World Water Week på Stockholmsmässan i augusti. Fortsatta strategier diskuterades och nya perspektiv delades mellan de närvarande medlemmarna. Dagen på WWW gav också möjligheten att vidare fördjupa sig i olika vatten- och energirelaterade frågeställningar. Morgonen startade med ett seminarie som utforskade vatten, energi och säkerhetsaspekter. Seminariet organiserades av Institute for the Analysis of Global Security (IAGS), Stockholm International Water Institute (SIWI) och Council for Scientific and Industrial Research (CSIR) som sedan tidigare bedriver ett samarbete för att utforska nämnda frågeställningar med ett fokus på södra Afrika. Ytterst intressanta inlägg kom även från organisationerna som var inbjudna att presentera; Sandia National Laboratories, DOW och International Hydropower Association (IHA). Klicka här för presentationerna.

Nätverkande, aktiviteter, en massa olika åsikter till höger och vänster – vad ger Almedalen konkret? Vad är resultaten av allt detta och våra seminarier mitt i allting – leder det verkligen till förändring? Det finns ju vitt skilda åsikter om allting. I politiken finns också trender, tongångar, man kanske kan kalla det moden. För några år sedan handlade allt om klimat. Från vårt perspektiv är vatten en lika viktig fråga, som det dessutom går att göra något åt – om det prioriteras. Målet är att delta i samtal med politiskt och samhälleligt intresserade människor, medborgare och politiker. Målet är att i dessa samtal är att få beslutsfattare och andra att förstå hur viktigt vatten är. Insikter hos beslutsfattare leder till ökade resurser för satsningar. Ta behovet för upprustning av det svenska VA nätet som exempel. Stora delar av ledningsnätet sattes på plats under 60 och 70-talen och börjar nå en kritisk ålder. Runt omkring i Sverige står kommunerna inför en stor utmaning. Det behövs investeringar i storleksordningen 2,5-3 miljarder kronor om året för att möta renoveringsbehoven. Om pengar görs tillgängliga, då har vi lyckats påverka genom vårt nätverkande och aktiviteter i Almedalen. 

I förra veckan fick vi veta att andelen svenskar som tror att klimatförändringarna kommer att påverka oss i Sverige är den lägsta på tio år, något som uppmärksammats av Johan Rockström och Anders Sundström i en artikel i Göteborgsposten den 19 maj.  Enligt författarna avspeglar denna inställning det faktum att klimatfrågan på senare tid fått allt mindre uppmärksamhet i media och krupit längre och längre ner på politikens och näringslivets prioriteringslistor. Även om klimatfrågan hamnat i skymundan träffas världens ledare varje år och förhandlar om vår jords framtid. Inför COP 17 i Durban i november måste klimatförhandlingarna landa i konkreta åtaganden. Huvudfokus är att genomföra de beslut som togs i Cancun förra året och samtidigt driva på och höja ambitionsnivån.

Vattenfrågorna har inte upptagit någon särskilt framträdande roll i klimatförhandlingarna trots att klimatförändringar till stor del medför förändringar i den hydrologiska cykeln (oregelbunden nederbörd, glaciäravsmältning, försämrad färskvattenkvalité mm). Insatser för att mildra klimatförändringen är också beroende av tillgång till vatten (utbyggnad av vattenkraft, biobränsleproduktion för att nämna några exempel).

Men allt fler klimatförhandlare börjar lyfta fram vattnets viktiga roll i klimatarbetet. Under förhandlingarna i Cancun behandlades vatten för första gången som en särskild fråga vid ett formellt tillfälle. Sex länder med Sudan och Ecuador i spetsen föreslog att vatten ska ha en särskild dagordningspunkt på agendan för klimatkonventionens tekniska kommittee (SBSTA) under dess möte den 6-17 juni, och vatten finns nu med på SBSTAs preliminära dagordning. Trots detta positiva utfall finns fortfarande mycket kvar att göra. Vattenresursfrågorna måste bli mycket mer tydliga i klimatkonventionens existerande program och mekanismer. Av stor vikt är även att rätt vattenkompetens finns tillgänglig då klimatåtgärder planeras, inte minst då beslut om finansiering av olika projekt ska tas. Utan vattenkompetens riskerar olika projekt och åtgärdsprogram leda till att vattenresurser överutnyttjas vilket kan försämra samhällens och ekosystems förmåga till anpassning och återhämtning.

Det är på tiden att klimatförhandlingarna resulterar i konkreta åtaganden och att vattnets centrala roll i klimatarbetet lyfts fram. För att klimatförhandlingarna ska avancera krävs att allmänheten sätter press på våra politiker. Därför bör förhandlingarna vara både transparenta och begripliga. Vårt framtida klimat är inget som ska beslutas om bakom stängda dörrar utan frågan måste synliggöras och debatteras på alla samhällets arenor om vi ska uppnå ett globalt, hållbart samhälle.

Swedish Water House var genom Water and Climate Coalition aktiva vid klimatförhandlingarna i Bonn, 6-17 June. Läs mer på Water and Climate Coalitions hemsida.

Svenska Juniorvattenpriset är en av många (drygt 30) nationella tävlingar som pågår världen över. Vinnarna i dessa tävlingar får representera sina respektive länder i den internationella finalen Stockholm Junior Water Prize som genomförs under världsvattenveckan i Stockholm i augusti.

Mer att läsa om 2011 års finalister i Svenska Juniorvattenpriset finns i olika lokalpress. Klicka här för länkar.

av Cajsa Larsson, Svenska Juniorvattenpriset, SIWI

Under seminariet ”The role of private companies in water resources manangement” som hölls den 9 maj presenterades exempel från just textil- och biobränslesektorerna på hur företag frivilligt kan engagera sig för bättre vattenresursförvaltning. Det lockade cirka 50 personer till Konserthuset i Stockholm och var ett samarrangemang mellan Swedish Water House, Näringslivets Miljöchefer och Stockholm Environment Institute.

Abetnego Tarigan, chef för Sawit Watch (en indonesisk enskild organisation) berättade hur Roundtable for Sustainable Palm Oil (RSPO) fungerar som mötesplats för företag, miljöorganisationer, investerare och andra som vill verka för mer hållbara produktion av palmolja. Sedan organisationen startade har han sett hur företag har blivit mer bekväma med att diskutera dessa frågor.
Ett av de svenska företag som är med i RSPO, Fortum, har tagit ställningen att de inte kan använda rå palmolja för att tillverka biobränslen, men dock restprodukter av palmolja. En utmaning för dem blir därför att ställa upphandlingskrav på att restprodukterna ska vara RSPO-certifierade.

Från textilbranschens håll efterlyste Renée Anderson, Indiska, ett nytt synsätt på relationen mellan företag, enskilda organisationer och myndigheter gällande vattenfrågor - det bör inte vara en katt-och-råtta-lek utan ett mer jämställt samarbete. En modell för sådant samarbete är Sweden Textile Water Initiative (STWI) som presenterades under seminariet.

Anna Forslund från WWF uttryckte att hennes organisation gärna samarbetar med företag när det gäller vattenfrågor, särskilt om det gäller engagemang för ett helt avrinningsområde. Det är dock viktigt att företag som ingår partnerskap med WWF är klara över att de gör det för att bidra till ett mer hållbart användande av vattenresurser.

Innan seminariepubliken gick hem fick de också med sig tankar om en ny affärsmodell där företag fördelar sin vinst inte bara till aktieägarna utan också till miljöprojekt; en idé från Håkan Tropp, chef för UNDPs Water Governance Facility.

av Johanna Sjödin, Swedish Water House

Man vill gärna tro Lomborg. Tuffa internationella klimatförhandlingar och individuella uppoffringar är inte nödvändiga. Anpassningsåtgärder är lösningen och dessa är dessutom betydligt billigare än kostsamma utsläppsminskningar. Men är det verkligen så enkelt? Svaret är nej, och det av flera anledningar.

För det första tar han inte hänsyn till den stora osäkerhet som finns kring uppvärmningens omfattning och dess förväntade effekter. Framtida prognoser är fortfarande osäkra och klimatmodeller kan inte väga in alla de faktorer vi vet påverkar vårt klimat. Trots detta utgår Lomborg från att temperaturhöjningen år 2100 kommer att hamna på 2,3 grader, vilket endast motsvarar ett av IPCC:s framtidsscenarion. I själva verket kan temperaturen komma att höjas mellan 1.1 - 2.9 grader, och mellan 2.4 - 6.4  grader beroende på vilket framtidsscenario vi utgår från. Vidare bygger Lomborgs resonemang även på en uppfattning att kostnaderna för att hantera klimatförändringen blir lägre i framtiden. Men naturen är svår att beräkna och plötsliga förändringar i ekosystem (s.k. tröskeleffekter) kan i framtiden innebära att stora samhällsinvesteringar måste göras på kort tid för att undslippa katastrofala effekter. Vi har aldrig tidigare sett en så stor uppvärmning som vi har idag, och bara det borde tala för försiktighet.

För det andra sätter han stort hopp till att ny teknik ska lösa våra problem. Ny teknik har revolutionerat samhällen i historien och kan även förväntas spela en viktig roll i framtiden. Men även om tekniken så många gånger hjälpt till att lösa problem, har den också genererat nya. När kärnkraften kom skulle vi bli fria från föroreningar kopplade till kolkraft och oljeförbränning men idag står vi inför förvaringsproblem av radioaktivt avfall och en debatt kring kärnkraftens säkerhet.  Många av teknikens positiva effekter har även marginaliserats av en ökad konsumtion, högre levnadsstandard och befolkningsökning.

Slutligen hävdar han att den ekonomiska tillväxten i världen är en förutsättning för att lösa klimatproblemen. Men en viktig aspekt han glömmer bort är att ekonomisk tillväxt och samhällsutveckling är beroende av naturresurser och ekosystemtjänster.  Snabb ekonomisk tillväxt kommer att sätta ytterligare press på redan överexploaterade resurser.

Lomborg har rätt i två saker; anpassning är viktigt, liksom investeringar i ny teknik. Men han rider på en populistisk våg. Han säger det vi vill höra. Tyvärr är det långt ifrån hela sanningen.

av Karin Glaumann, Praktikant på Swedish Water House

Källa: Lomborg, B., 2007, ”Cool it – den skeptiska miljövännens guide till den globala uppvärmningen”, SNS-förlag, Stockholm

Uppdraget är inte betalt med ger mycket bra möjligheter till nätverkande! SWH står för din avgift, luncher och sociala event. Vi vänder oss i första hand till personer baserade i Sverige. Vi behöver din ansökan senast den 1 maj. Se mer information om hur du ansöker här.
Du kan också arbeta som assistent. Senaste ansökningsdag för assistenter: 18 april. Se mer information om hur du ansöker här.

av Ann-Mari Karlsson, Swedish Water House

Anneli Nordling
Föreningsavdelningen
Naturskyddsföreningen

I år kommer inte mindre än tre nya klustergrupper att starta, på följande teman: vatten och energi, vatten och förebyggande av katastrofer samt gränsöverskridande vatten.

I samband med de pågående klimatförhandlingarna och klimatförändringarna har framtidens energiförsörjning varit ett hett debattämne. Fokus har dock starkt legat på olika energislags utsläpp av växthusgaser. Det faktum att så gott som all energiproduktion också kräver vatten har hittills uppmärksammats i liten skala. Ett lands vattenresurser påverkar dess kapacitet att producera energi och energiproduktionen påverkar situationen för övriga vattenanvändare i avrinningsområdet. I klustergruppen om vatten och energi kan aktörer som jobbar med olika typer av energiproduktion, energiforskare och miljöorganisationer mötas för att tillsammans lyfta vattenfrågorna i den globala energidebatten.

Jordskred, översvämningar, torka och tsunamis är alla exempel på naturkatastrofer som orsakas av för mycket eller för lite vatten. Bristande tillgång till vatten och sanitet kan dessutom förvärra följderna av alla typer av katastrofer och dödar ibland fler än vad själva katastrofen gjorde. Det finns många exempel på hur katastrofer kan förebyggas och liv räddas, men trots detta satsas betydligt mer biståndspengar på humanitära insatser efter katastrofer än på förebyggande åtgärder. I Sverige finns det många aktörer som arbetar i katastrofdrabbade länder, men de har hittills inte haft något samarbete som fokuserar på vatten. Som deltagare i den här klustergruppen får de dock möjlighet att slå ihop sina krafter för att visa på vikten av vattenfrågorna i katastrofförebyggande arbete.

Klustergruppen om gränsöverskridande vatten kommer att byggas runt ett nytt forskarnätverk i Sverige. Nätverket binder samman forskare som på något sätt arbetar med frågor om gränsöverskridande vatten, dvs. vattenresurser som delas mellan två eller flera länder. Swedish Water House vill stödja detta nätverk och samtidigt underlätta deras kontakter med aktörer inom näringslivet och den ideella sektorn i Sverige.

Du är mycket välkommen att ta kontakt med oss ifall du jobbar med något av våra nya klustergruppsteman och är intresserad av att träffa andra engagerade aktörer! Maila till johanna.sjodin@swedishwaterhouse.se

av Johanna Sjödin, Swedish Water House

Vi fick lära oss allt från klimatberedskap i europeiska städer till hur man implementerar en Water Safety Plan från a till ö. En avslutande paneldiskussion gav intressanta inblickar i hur politiker, regeringstjänstemän och forskningsråd ser på dricksvattenfrågor. Det verkar som om det behövs en bättre samordning av allt som rör dricksvatten, även om vi redan tagit det första steget med en nationell dricksvattenkoordinator. Den tydliga slutsatsen jag tar med mig från konferensen är att vi svenskar är så vana vid vårt goda tillgängliga dricksvatten, att det är svårt att ställa om samhället till att bli mer riskmedvetet. Klimatförändringar kommer öka risker för smittat vatten även här och det måste vi ju förbereda oss för.

Sedan hastade jag vidare till Danish Water Forums årliga Forskningsplattform Vatten. Om jag hade svårt att hänga med i naturvetarsvängarna i Stockholm var det inget jämfört med detta. Här har vi marinerats i molekyler och metaboler, för att inte tala om det intrikata samspelet mellan arsenik och fosfat i relation till kalk, eller kloroformets olika former i jordlagret. I Danmark tar man nästan allt dricksvatten från grundvattnet, vilket kan förklara det intensiva inresset för dess kemi. Danish Institute for International Studies (DIIS) presenterade också en studie i mer samhällsvetenskaplig stil som visade att relationen mellan tillgång på vatten och konflikt inte är enkel och rak. Det är inte mängden vatten utan oförutsägbara variationer i tillgången på vatten som skapar spänningar mellan människor. Och där det finns institutioner som hanterar fördelnignen av vatten, oavsett om den är rättvis eller inte, så hindras konflikter från att växa.  Mycket nytt och intressant både här och i Stockholm! Kanske en gemensam konferens nästa år?

av Ann-Mari Karlsson, Swedish Water House

Huvudfrågorna för diskussionen var vilka utmaningar och möjligheter som svensk dricksvattenförsörjning står inför. Panelen verkade relativt enig i att den låga medvetenheten och engagemanget hos allmänheten kring dricksvattenfrågor var både en stor utmaning och en möjlighet. Bristande medvetenhet hos allmänheten leder till mindre förståelse för de i vissa fall ganska kostamma åtgärder som bör tas för att säkerställa en trygg dricksvattenförsörjning i framtiden. Dessa åtgärder rör både ett stärkt skydd av dricksvattentäkter, renovering av åldrade ledningssystem och en förbättrad koordination av de myndigheter som hanterar vattenfrågor. Ett annat dillemma med ett lågt intresse från allmänheten är att frågan därmed riskerar att bli mindre intressant politiskt vilket kan leda till en ond cirkel.

Deltagarna vid konferensen var närmast helt eniga i sin uppfattning att svensk dricksvattenförsörjning kommer vara minst lika bra i framtiden som idag. Kanske kom denna positiva syn delvis av det faktum att vatten har en har en oerhörd förmåga att göra sig påmint ifall vi skulle riskera att glömma bort det.

Paneldebatt: Sveriges framtida dricksvatten - utmaningar och möjligheter

Moderator: Johan Kuylenstierna, Stockholm Environment Institute
•  Jens Berggren, Stockholm International Water Institute
•  Matilda Ernkrans, Miljö- och Jordbruksutskottet
•  Magnus Kindbom, Jordbruksdepartementet
•  Anna Ledin, Formas
•  Lars-Erik Liljelund, Mistra

 
Lars-Erik Liljelund, Mistra, Matilda Ernkrans, Miljö- och Jordbruksutskottet, Jens Berggren, Stockholm International Water Institute, diskuterar forskningens roll för dricksvattnet.
 

Matilda Ernkrans, Miljö- och Jordbruksutskottet: Politikerna behöver lära sig mer om vattenkvalitéfrågor.
 

FN flaggan och den Mexikanska flaggar utan för konferenscentret Moon Palace i Cancún

Det förhandlas inte enbart om Kyotoprotokollets vara eller icke-vara. Parallella förhandlingar förs inom en massa andra områden här i Cancún. Skogsfrågor förhandlas om, finansieringsfrågor förhandlas om, rapporteringssystem och institutioner och jordbruk förhandlas om. Men det förhandlas inte om vatten. Trots att klimatförändringar i mångt och mycket är förändringar av den hydrologiska cykeln; mer regn, mindre regn, glaciäravsmältning och ökenspridning, försämringar av färskvatten kvalité och påverkan av jordbruksproduktion. Tänk om man verkligen skulle ta och uppmärksammade detta, uppmärksammade vart problemen ligger. Då blir det ju enklare att vida rätt åtgärder. 

Flera länder håller med. De märker redan nu hur deras länder drabbas av klimatförändringar och att vidta åtgärder inom vattenområdet har blivit en självklar och prioriterad fråga för dem. Att tydliggöra vattnets roll inom de internationella klimatförhandlingarna skulle vara ett viktig steg i att vidta åtgärder där problemet ligger.

Jag hoppas att budskapet bokstavligt talat börjat sipprar in till förhandlarna i Moon Palace…

by Hanna Wolf, Swedish Water House i Cancún, Mexico

Förhandlingarna förs i två spår. Samtidigt som man arbetar med att formulera en fortsättning på Kyotoprotokollet jobbar man även med ett vidare avtal, AWG-LCA, kring långsiktiga åtaganden inom olika områden. Det stora antalet underområden gör förhandlingsprocessen både svår och långsam. Under veckan har perspektivet förändrats. Man pratar nu inte längre om ett möjligt bindande avtal i Cancun, utan blickar istället framåt mot COP17 i Sydafrika nästa år. Ambitionen blir snarare att i Cancun ta fram en arbetsplan för hur den processen ska se ut.

Mycket uppmärksamhet har under veckan riktats mot USA och Kina, som med sin kompromisslöshet utgör en stor bromskloss i förhandlingarna. ”Vi arbetar alla hårt för att få fram ett avtal”, sade Christiana Figueres, Executive Secretary UNFCCC, vid en briefing igår. ”Det tar tid, och tyvärr tar det längre tid för en del. Vi väntar nu alla på att USA och Kina ska avsluta sina egna förhandlingar”.

För vår del har det här varit en vecka full av intressanta möten och diskussioner. Vi är här för att representera Water and Climate Coalition, och under veckan har vi tillbringat hela dagarna med att ha möten med förhandlingsdelegater för att identifiera olika sätt att integrera vattenfrågan i ett framtida klimatavtal. Det är glädjande att se att alla vi pratat med håller med om att vattenförvaltning bör ges större utrymme i förhandlingarna. Däremot skiljer sig åsikterna åt i fråga om vilken strategi som är bäst. Mest engagemang i frågan visar de länder som väntas drabbas hårdast av klimatförändringarna, tex Bangladesh, Indonesien, latinamerikanska och afrikanska länder samt mindre ö-stater.

Imorgon avslutas förhandlingarna här i Tianjin. Då får vi se vad veckans förhandlingar resulterat i. Helt still verkar det trots allt inte stå. Som Jorge Gastelumendi från TNC rapporterade imorse:
”Nu rör det på sig. Bakåt.”

av Lovisa Selander, SIWI
 

Vi ska i ett första steg ta fram enkla, effektiva och lättanvända guidelines för leverantörer och producenter av textilier och läderprodukter. Guidelines som stödjer och hjälper både oss som inköpare och våra partners att förstå de stora negativa påverkansfaktorerna och att finna moderna effektiva lösningar att åtgärda dem.

Årets tema för världsvattenveckan är vattenkvalitet och vi ser att textilföretagen med ett proaktivt förhållningssätt kan göra stor positiv skillnad och underlätta för svenska kunder att vara en del av lösningen när man köper sina kläder istället för att många gånger ovetandes bidra till stora problem i redan vattenstressade länder.

Vattenutmaningarna är för vår bransch precis som många andra branscher, stora och den svenska textilbranschen är sedan länge engagerade i ett flertal projekt kring vattenpåverkan i hela livscykeln för våra produkter.

Inom ramen för STWI har vi valt att börja vår fokus på tillverkningsprocesser ”från tråd och läderråvara till färdig produkt”. Något som inte innebär att övriga områden får mindre engagemang men som innebär att vi inom detta område kommer att lära oss och våra leverantörer en stor mängd praktiska åtgärder som snabbt kan göra stor skillnad och bidra till en långsiktigt hållbar vattenanvändning.

STWI välkomnar nu ytterligare grundare bland svenska företag som verkar i textil och läderbranschen.

Arbetet i STWI kommer inom kort att kunna följas på en webbsida.

Vill du veta mer om STWI så kontakta mig! janpeter.bergkvist@sleewpell.nu eller +46 766 336868
 

Johan Gerklev (Miljöchef, Skanska), Carin Jämtin (socialdemokraterna), Svante Axelsson (Generalsekreterare, Naturskyddsföreningen), Sten Bergström (Professor, SMHI)
 
Sten Bergström, professor på SMHI håller med om att det är jobbigt. Det är inte så kul att på släktmiddagen vara partydödare och prata om att vi måste sluta åka till Thailand på semester. Klimatproblematiken är nödvändig kunskap.  ”Det som driver mig är att medvetenheten om problemen ökar”. Det spelar ingen roll om det är roligt eller inte, vi bara måste klara dessa utmaningar. Om man är ute och promenerar och blir trött kan man ta en taxi hem, det kan vi inte göra här.
 
Helena Markenstedt från Fair Trade jämför med löpning, om man är fler som springer orkar man längre. Här ser jag att vi inte är ensamma och det gör att jag orkar mer.
 
”Att fira segrar, som när vi fick svanenmärkning på vårt första hus” är en anledning på varför Johan Gerklev från Skanska orkar jobba vidare med dessa frågor.
 
”Jag orkar för det är kul när vi ser förändring och jag drivs av att det är nödvändigt” fortsätter Svante Axelsson från Naturskyddsföreningens. Han fortsätter men en vädjan till politiker att ta mer modiga beslut och våga ge sig in i ett djupare samtal. Vad är det egentligen som ger oss lyckliga liv? Konsumtion av varor eller …?

Anders Modig (Hållbarhetsexpert, ÅF), Helena Markstedt (Generalsekreterare, Fairtrade), Sofia Arkelsten (moderaterna)

Carin Jämtin (S) och Sofia Arkensten (M) har flera gemensamma mål i till exempel klimatfrågan. ”Att rädda världen, var min motivation till att ge mig in i politiken, frågan som delar oss är hur” säger Sofia som får energi från de små delsegrarna. Carin berättar om sin mormor som alltid tvättade sina plastpåsar och med små medel klarade mycket. ”Jag tänker på henne när jag blir trött och då orkar jag lite till”.
 

av Anneli Nordling, klustergruppsledaren, Klimat, vatten och sårbarhet

EUs Östersjöstrategi - från ord till handling

Efter gårdagens seminarium är det mellandag idag och vi laddar om inför morgondagens seminarium om vatten och företagsansvar. Det mesta är sig likt, men jag ser fler ministrar och ledande politiker än någonsin. Samtidigt konstaterar vi att antalet miljörelaterade seminarier är färre och klimatfrågan svalare. Vi hittar dock ett intressant vattenseminarium som arrangeras av andra än oss och flera seminarier om miljö, etik och företagsansvar. Helt klar har intresset ökat för just frågor om vatten och företagsansvar, liksom frågor om konsumentmaktsfrågor, så SWHs satsningar ligger väl till. Ser fram mot en spännande dag i morgon.

av Karin Lexén, chef
 

Prof. Maciej Nowicki, Statssekreterare Joakim Stymne och Prof. Marek Gromiec

I den senare hälften av seminariet tittade vi närmre på Östersjöstrategin. Tf EU-minister Amelie von Zweigbergk höll en presentation där hon belyste den stora roll Sveriges har spelat i att få strategin på plats och hur vi nu utgör en drivande kraft i genomförandefasen. Samarbete är nyckelordet; med en gemensam färdriktning kan Östersjöländerna tillsammans få bättre ekonomi, bättre rörlighet och en bättre vattenmiljö. Miljöaspekten - ett av de fyra ben som östersjöstrategin står på - är regeringens prioritet.

Som avslutning hölls en kort debatt mellan Anders Ygeman (socialdemokraterna), Amelie von Zweigbergk modererad av SIWIs Jakob Granit. För att komma tillrätta med övergödningsproblematiken räcker det inte med Östersjöstrategin i sig, menade Amelie von Zweigbergk. Det allmänna arbetet inom EU är minst lika viktigt. Hon tog jordbruket som exempel: Beroende på hur jordbruksstödet ser ut får man olika effekt på vattenkvalitén i Östersjön. Anders Ygeman ställde sig dock kritisk till EUs jordbrukspolitik där svenska bönder inte får möta andra europeiska bönder i öppen konkurrens.

av Lovisa Selander, SIWI

vilken surrande möte!

Målet med det här tvåårsprojektet är att ta fram riktlinjer som textilföretag kan följa i arbetet mot sina leverantörer. Riktlinjerna kommer att behandla vattenförbrukning, vattenrening, produktionsteknik, avfallshantering och hur man kan påverka lagar och regeringar i vattenfrågor.
Forskarna Bo Mattiasson och Maria Jonstrup från Lunds universitet presenterade under mötet sitt arbete med metoder för att avlägsna och bryta ner färgrester i vatten som använts vid textilfärgning. De är redo att testa detta i större skala och flera företag visade intresse för att detta skulle bli verklighet.
 

Förutom att arbeta fram riktlinjer kommer projektet också att vara en läroprocess kring vattenfrågor för textilindustrin. Det område där kunskap framför allt efterfrågades var vatten för bomullsodling och övrig fiberframställning. Även påverkan av konsumenter kommer att vara en del av projektet.
Det känns positivt och spännande att textilföretagen visar en öppenhet för att samarbeta med varandra för att dra sitt strå till stacken i de globala vattenutmaningarna. En förhoppning är att detta sätt att arbeta även kan inspirera andra branscher.

av Johanna Sjödin, Koordinator för frågor om vatten och företagsansvar

Håkan berättade om de politiska dilemman som MRC brottas med. Samtidigt gav han beröm till organisationen som sliter för att länderna längs floden ska hitta gemensamma strategier för hur flodens resurser bäst ska utnyttjas. För mig som också tillbringat 1,5 år i regionen var det både igenkännandets glädje och en stark oro som väcktes när jag såg Håkans bilder avlösa varandra på PowerPointen. Under min tid i Kambodja samarbetade jag med några av alla de NGO:s som försöker skydda Mekongfloden och dess känsliga ekosystem. Det är inte bara ett arbete för att skydda miljön, de över 1 200 fiskarterna och de fascinerade djur som lever i regionen (exempelvis sötvattensdelfinerna), utan också ett arbete för de människor som är direkt beroende av floden och dess resurser för sin överlevnad. Uppemot 60 miljoner människor beräknas försörja sig på Mekongflodens ekosystem. Håkan berättade hur MRC på senare år allt mer uppmärksammat vilka konsekvenser det blir för alla dessa människor om ekosystemen hotas eller förstörs. Att MRC nu belyser detta ger mig hopp och kanske kan uppmärksamheten på sociala faktorer kring flodens betydelse genomsyra fler politiska beslut. Planering för anpassning till klimatförändringar i Mekongregionen måste se till alla konsekvenser som förändringar i floden kan ge och jag är övertygad om att friska ekosystem i framtiden kommer bli livsnödvändiga för de allra fattigaste i regionen.

av Anneli Nordling, klustergruppsledaren, Klimat, vatten och sårbarhet

Bakgrunden till mina raka frågor är att det verkar som om intresset för internationella kontakter är litet eller är begränsat till ganska få personer i svenska vattenföretag. Stämmer det? Eller är det tvärtom så att intresset är stort och brett men resurserna för små? Det måste vi göra något åt. Kunskap är ju faktiskt en färskvara som behöver fyllas på. Man kan lära mycket av varandra i Sverige och internationellt.

Jag är sekreterare i NKV, den svenska nationalkommittén för vatten. NKV representerar International Water Association i Sverige. Vi som ingår i kommittén vill bidra till att Sverige kan hålla sitt försprång och har därför satt som mål att på olika sätt ta hem kunskap till Sverige genom IWA och att öka det svenska engagemanget i världens största sammanslutning av vattenspecialister. Vi vill också att Sverige ska dela med sig av goda erfarenheter till andra länder och medverka till att kunskaperna om vatten breddas och når ännu flera.

”Cities of the Future” är ett av IWA prioriterat tema. Det syftar till att VA-verksamheterna måste bli synligare och tidigt ta aktiv plats i samhällsplaneringen. För att visa fram goda exempel och möjligheter från Sverige och många andra håll planerar NKV tillsammans med IWA en konferens i Stockholm i maj 2010. Medarrangörer är IFHP, International Federation for Housing and Planning, och deras svenska part Föreningen för Samhällsplanering. SIWI deltar också. Huvudarrangör är Urban Water AB, ett konsultföretag med rötter i Chalmers.

Årets Världsvattendag den 22 mars hade till tema ”Kommunicera vattenkvalitet – utmaningar och möjligheter” och Världsvattenveckan i Stockholm 5-11 september fördjupar med ett liknande tema. Personligen ser jag det som en verklig chans att engagera politiker, företag och privatpersoner i det gemensamma arbetet att värna rent vatten och skydda vattentillgångar. Det är ju vi själva som skapar avloppsvattnet… 

Jag undrar ofta varför vatten inte har högre status i samhället. Varför är telecom intressantare än vatten? En del beslutsfattare säger faktiskt att vatten är en ”icke-fråga”. Det är ju alldeles omöjligt! Så kan vi inte ha det!

Flera svenska VA-verksamheter är skickliga på att kommunicera med kunder och allmänhet. Men vi kan göra mer tillsammans. I Sverige är det många, ofta ganska små, organisationer som arbetar med vatten och sanitet - allt från kommunala VA-verksamheter till teknikföretag och biståndsorganisationer. Tillsammans har vi massor av erfarenheter och kunskaper att dela med oss av till varandra. Tillsammans kan vi bli starka och göra verklig skillnad. En plats att enkelt mötas på (digitalt) är de olika nätverken som Swedish Water House har skapat.
Ett internationellt exempel att följa är de franska vattenföretagen som annonserar tillsammans för att visa att vattenyrkena är högintressanta. Veolia Water står numera högt på önskelistan för studenter. Tänk när svenska VA-företag blir så eftersökta!

För övrigt anser jag att Världsvattendagen ska finna med i alla almanackor.

av Brita Forssberg, Sekreterare i NKV, den svenska nationalkommittén för vatten, IWA i Sverige

 I dagens globaliserade handel blir leverantörskedjorna ofta en direkt koppling mellan företag i en del av världen och vattenresurser i en annan. Vi har redan sett att företag från rikare länder kan spela en stor roll när det gäller att driva utvecklingen mot ett mer hållbart användande av vatten i fattigare länder där produktionen äger rum, genom att bidra med sitt intresse och kunnande.
 
Under det här året kommer Swedish Water House på allvar att sätta igång sitt arbete med frågor om vatten och företagsansvar. Detta efter att flera företag har hört av sig med frågor om samarbete och nätverkande. Att ämnet är aktuellt speglas också i det betydande antal internationella initiativ som startat på temat under de senaste åren.

 
Bland dessa internationella initiativ finns ett arbete för att ta fram en global ISO-standard för water footprint (ett verktyg för att mäta och lokalisera vattenanvändingen för produkter, processer och organisationer/företag). SIWI har en representant i den svenska kommitténför denna standard och en referensgrupp under SWH med deltagare från näringsliv, forskning och NGOs följer utvecklingen och fungerar som bollplank för honom. Swedish Water House kommer också framöver att stödja ett samarbete mellan textilföretag i Sverige och jobba för ett ökat svenskt deltagande i internationella processer som rör vatten och företagsansvar.
 
Vi ser att vatten kommer att bli en allt viktigare fråga för företag. Framtidens hårdare konkurrens om vattenresurser kommer också att röra dem. Därför vill vi bidra med att sprida kunskap om de många olika verktyg och arbetssätt som finns för företag som vill ta sitt ansvar för en hållbar vattenanvändning och stötta de företag som redan visar engagemang för vattenfrågor. 
 
av Johanna Sjödin, koordinator, vatten och företagsansvar
 

Utsläpps- och övergödningsproblem var även i fokus under konferensen Avlopp & Kretslopp som hölls i Linköping förra veckan. Under två dagar träffades miljöinspektörer, förtroendevalda, teknikleverantörer, forskare, representanter för länsstyrelser m.fl. och diskuterade svenska exempel på kommunalt förändringsarbete, tekniknyheter och växtnäring i kretslopp. Vidare berättade representanter från Naturvårdsverket, Boverket och Vattenmyndigheterna om sitt arbete och vad som är aktuellt när det gäller vatten och avlopp, och kanske framför allt hur enskilda avlopp ska hanteras och åtgärdas. Bland annat driver Naturvårdsverket just nu en tillsynskampanj ”Små avlopp ingen skitsak” i samarbete med kommuner och länsstyrelser i syfte att fler fastighetsägare ska utrusta sina avlopp med godtagbar rening. Naturvårdsverkets havsmiljöanslag finansierar under två år ”Kunskapscentrum Små Avlopp” som ska ta fram oberoende och kvalitetssäkrad information och kunskap om teknik, lagstiftning, kommunikation och planering. Kunskapscentrum ska även fungera som ett forum för erfarenhetsutbyte och utbildning, allt i syfte att påskynda åtgärdandet av de små avloppen. Både tillsynskampanjen och uppbyggandet av kunskapscentrum är resultat av prioriteringar och vilja att påskynda processer för att miljön ska bli bättre för alla. Detta nationella arbete hoppas jag även kan visa vägen för andra.

En person som har lyckats med att koppla ihop nationellt och internationellt är Gunilla Brattberg, fd Programme Director på EcoSanRes, Stockholm Environment Institute samt tidigare Miljö- och Utvecklingschef vid Stockholm Vatten. Under konferensen tilldelades Gunilla 2010 års Avlopp och Kretsloppspris med motiveringen att hon under lång tid varit pådrivande vad gäller utveckling av mer hållbara VA-system i Sverige och internationellt, och att hon dessutom har arbetat hårt för att sprida kunskap såväl nationellt som internationellt om avloppssystemets betydelse för samhällets kretsloppsflöden.

Vatten, avlopp och kretslopp – allt hänger ihop såväl i Sverige som i världen!

av Anna Norström, Swedish Water House

Genom det enorma misslyckandet i Köpenhamn har även förhandlingarna köpt sig viss tid. Kanske kan ett år av ytterligare förhandlingar ge möjligheter till ett bättre avtal än vad vi hade kunnat få i december. Kanske? - Så vill jag tro och hoppas, men vem vet, media verkar vara trötta på klimatförhandlingarna. Internet översvämmas av konspirationsteorier mot IPPC. Fokus är där mer tillbaka på om klimatförändringarna är verkliga än på den centrala frågan vad vi måste göra för att stoppa klimatförändringarna. Dessutom kanske vi inte har tid, beroende på hur klimatförändringarna kommer slå, borde inte alla resurser tillgängliga sättas in så snabbt som möjligt på att minska utsläpp och ge de fattigaste länderna möjlighet att anpassa sig?

Men nu är det som det är, de Boer avgår, och jag hoppas att delegaterna för nästa klimatförhandling kan enas om konstruktiva avtal som räddar världen från de värsta farhågorna i IPPCs rapporter. Vi som arbetar med vattenfrågorna kommer följa förhandlingarna fram till Mexico noga och försöka bidra så gott vi kan med vår kunskap. Klustergruppen för klimat kommer ordna ett antal möten och seminarier kring vatten och klimatfrågorna. Ett annat exempel är Stakeholder Forums och SIWIs projekt GPPN – där vi vill främja en dialog mellan de som är aktiva inom klimatdebatten med de som är aktiva inom vattenbranschen. Kunskap från båda dessa ”läger” är nödvändiga för ett lyckat avtal i Mexico.

av Anneli Nordling, klustergruppsledaren, Klimat, vatten och sårbarhet

© UNDP

Till en början fanns det ett akut behov av dricksvatten i den tryckande hettan. Tidningarna pryddes av bilder där hjälporganisationerna delade ut flaskvatten och brandbilar försökte portionera ut det vatten som fanns tillgängligt till förtvivlade invånare. Men efter att västvärldens journalister och fotografer sakta börjat lämna ön så finns risken att många av Haitis behov glöms bort och att pengar slutar strömma in. Det finns fortfarande mycket att göra för att få landet på fötter igen. Till exempel behövs det reningsverk. Att få tillgång till bra kvalité på dricksvatten är viktigt, annars kan sjukdomar och diarréer spridas som är en stor riskfaktor för framför allt barn. Lika viktigt är det med sanitet och avloppsrening. För att undvika att avfall och föroreningar hamnar i vattendrag och förstör en livsviktig naturresurs måste vattenrening ha en central roll, både nu när landet befinner sig i ett utsatt läge och även senare när det är dags att återuppbygga infrastrukturen på Haiti. Därför skulle jag vilja säga att ett av de bästa sätten att hjälpa Haiti är att sända vattenreningsverk och resurser för att säkra tillgången till bra vattenkvalité, och att det kommer finnas ett fortsatt arbete med detta även när journalisterna lämnat ön.

Situationen på Haiti är ett konkret exempel på varför tillgången till bra vattenkvalité är så viktigt, och detta är också årets tema på Världsvattendagen den 22 mars. Då kommer deltagare ifrån hela världen att fira dagen med olika aktiviteter som på olika vis vill belysa vilken betydelse bra vattenkvalité har för jordens ekosystem och människors hälsa och välbefinnandet.

av Johanna Rösth, SIWI

Om 5 år ska vi ha uppnått FNs Milleniummål. Även om utvecklingen går framåt inom många områden, så ser det också dystert ut för vissa länder och regioner och även för flera mål totalt sett. Ett exempel är målet om att halvera andelen hungrande, där utvecklingen nu går åt fel håll. Betydelsen av tillgång till vatten är en avgörande faktor för att nå många av milleniummålen, men får vattenfrågorna tillräckligt utrymme i vårt utvecklingssamarbete? På vårt seminarium under Världsvattendagen kommer denna frågeställning att stå i fokus.

Vattenresursfrågorna är också centrala för klimatanpassningen och en viktig komponent i energifrågan - hur används våra vattenresurser så hållbart och effektivt som möjligt när vi ska utveckla fossilfri energisystem? Dessa frågor kommer vi att belysa i såväl nationella som internationella sammanhang.

Ytterligare en fråga som vi kommer att arbeta mycket med är frågan om allas vårt ansvar för en effektiv och hållbar vattenanvändning, med fokus på det virtuella vattnet. Vatten och företagsansvar, hur man kan standardisera mätning av total vattenförukning från ax till limpa är ett av flera områden som vi kommer att gräva mer i under året. Vi kommer också att fortsätta att arbeta med frågor om vatten som en mänsklig rättighet, hållbara vattenflöden och gränsöverskridande vatten.

Hur vi löser de globala vattenreursfrågorna kommer att bli helt avgörande för möjligheten att minska fattigdom och skapa hållbara välfärdsökningar för en växande befolkning. Det kommer att krävas att aktörer från olika dicipliner samverkar för att bygga konsensus kring svåra beslut och för att det ska bli möjligt att genomföra de åtgärder som krävs. SWH bidrar till detta arbete. Det är kul och viktigt. Välkommen med!

av Karin Lexén, Chef, Swedish Water House

Ann-Mari Karlsson i korridorerna på COP15

John Matthews (WWF), Hannah Stoddart (Stakeholder Forum), Karin Lexen (SIWI), Ainun Nishat of the Bangladesh Delegation and IUCN, Mike Muller (GWP)

Moderatorn Mike Muller från GWP betonade att vattensektorn sitter på kunskap och erfarenhet som är värdefull och bör tas till vara vid framtida klimatanpassningsprojekt. Att hantera osäkerheter i vattenflöden och att värdera risker förknippade med vattentillgång- och försörjning är redan en del av det dagliga arbetet för ingenjörer och hydrologer över hela världen.

Publiken deltog med diskussion, engagemang och åsikter kring olika aspekter på länken mellan klimat och vatten. Många verkade redan insatta i frågan, och Hannah Stoddart från Stakeholder Forum/GPPN varnade för att vattensektorn har lätt för att fastna i interna diskussioner. ”Vattensektorn måste prata klimatsektorns språk”, menade hon, och visade hur man genom mindre tillägg kan få vattenresurshantering att integreras i förhandlingstexten kring anpassning.

Karin Lexén från Stockholm International Water Institute menade att det inte bara behöver vara en svaghet att vattensektorn står enad, och påminde om de många ”statements” och projekt som har växt fram under möten och samarbeten under de senaste året. Några exempel är Stockholm Statement från World Water Week i Stockholm och ”Danish Dialogue on land and water management”.

Lovisa Selander mitt i COP-15
 

av Lovisa Selander, SIWI

Att registrera samtliga anländande och få dem igenom säkerhetskontrollen är inget litet företag, och de av oss som anlände redan igår kväll rapporterade om timlånga köer utanför entrén. I morse hade dock kön krympt avsevärt - både säkerhetskontroll och ackreditering klarades av på en dryg halvtimme. COP-15 markerar upploppet på flera månaders arbete med projektet GPPN, Global Public Policy Network. Under de senaste månaderna har SIWI tillsammans med organisationen Stakeholder Forum varit närvarande vid förhandlingarna i Bonn, Bangkok och Barcelona med syftet att integrera vattenfrågan i klimatdiskussionen. Under klimatkonferensen i Köpenhamn kommer vi att vara involverade i flera aktiviteter.

Idag höll vi en press-briefing för ett sextiotal journalister och observatörer. Det hela filmades av UNFCCC, så vill ni se hur det gick kan ni göra det här. Imorgon är det dags för ett Side-Event tillsammans med Global Water Partnership och Stakeholder Forum: COP-15 and Beyond: Bridging the Water and Climate Change Agenda.

av Lovisa Selander, SIWI

Danish Water Forum som också var där och hälsade på, har också många företag i sitt nätverk. Vi på SWH har ju mest jobbat med universitet, NGOs, myndigheter och visserligen delvis privata delar av vattensektorn hittills, och med inriktning på policyutveckling. Men ganska nyligan började vi utforska hur vi kan jobba mer med företag kring t ex Water Footprint-metoder, så det var intressant att se hur Danmark och Finland gör. Och att de är ganska inriktade på att främja export. Vi pratade om att göra något tillsammans under nordisk flagg på internationella konferenser, och att företag som konkurrerar med varandra också har mycket att vinna på att samarbeta.

Nya Muminmuggen har vattentema

Jag tror faktiskt detta var början på mer nordiskt samarbete vilket är jättekul!
 

av Ann-Mari Karlsson, Helsingfors den 20 november 2009

av Ann-Mari Karlsson

En hållbar stad måste numera också bygga flexibla system som klarar av både mer och mindre vatten i framtiden. Vi vet inte exakt hur klimatförändringar kommer slå, och därför måste man ny tänka på ett nytt sätt när man bygger infrastruktur som rör vatten. Förbereda för extra pumpstationer till exempel. En utmaning är också hur samhällen ska börja bygga för framtida generationers behov och inte bara de behov som vi själva har just nu. Det låter bra, men hur genomför man det politiskt? Hur kan man argumentera nationalekonomiskt? Svaren kommer säkerligen diskuteras under veckan som kommer. Det ser jag fram emot!
 

av Ann-Mari Karlsson, Water and Rights cluster group leader

Det behövs förstås också ny kunskap men behovet är akut att de projekt som fungerar idag får möjlighet att utvecklas och att fler kan lära av dessa. Ett av de projekt som gruppen har tittat närmare på och som beskrivs i den snart färdiga policy briefen är Vi-skogens arbete med ’agroforestry’ runt Viktoriasjön i Östra Afrika. Där har man sedan 80-talet arbetat med att inspirera och stötta bönder att plantera snabbväxande träd i och kring åkrarna. Det handlar inte om någon avancerad ny dyr teknik, utan bygger på enkla metoder där man genom att bland annat plantera träd får en mängde positiva resultat. Man introducerar också nya odlingsmetoder och åtgärder för att förhindra erosion och öka fuktigheten i marken. Markens näringsinnehåll ökas genom kompostering och gödsel från djur och genom att de träd som planteras är av arter som göder marken. Träden bidrar till högre fuktighet genom att de behåller vatten från regnen och sedan sakta släpper ifrån sig fukt. Rotsystemen från träden binder jorden och tillsammans med marktäckande växter, eller helt enkelt löv och grenar som läggs mellan det som odlas, så hindras erosion. Träden ger dessutom skugga för det som växer i närheten. Allt detta innebär att odlingarna blir mindre känsliga för torka. Agroforestry är även ett jordbrukssystem med stor biologisk mångfald som i sig minskar sårbarheten mot plötsliga klimatförändringar. Att detta projekt har fått så positiva reslutat ger hopp i de annars så mörka framtidsutsikter som prognoserna för klimatförändringarna ger. Klustergruppen hoppas att fler projekt som detta ska bli kända och inspirera beslutsfattare att satsa resurser på hållbara anpassningsåtgärder.

Vår policy briefen kommer att lanseras under ett seminarium på Världsvattenveckan i augusti och då kommer också Wangu Mutua från Vi-skogen i Kisumu, i Kenya för att berätta vidare om deras arbete. Seminariet med titeln ”Separate Streams? Integrating Climate Change Adaptation with Water Management” arrangeras tillsammans med den brittiska organisationen Tearfund.
 

Läs mer om seminariet på seminariets hemsida där också policy briefen kommer att finnas för nedladdning så fort den är klar. 
 

av Anneli Nordling, klustergruppsledare, Klustergruppen klimat, vatten och sårbarhet
 

Almedalsveckan är framförallt en stor mötesplats mellan olika aktörer och det är i dessa möten som möjligheten finns att synas och föra fram idéer och inte minst att så frön för framtida kontakter och påverkan. Swedish Water House och SIWI har ordnat fyra egna seminarier med olika teman, Östersjöstrategin, Mellanöster, Klimat- och anpassning och Water foot print och företagsansvar. Vi har bjudit in politiker, företag, journalister och idéburna organisationer till våra seminarier. Intresset har varit stort och våra seminarier har varit välbesökta. Inte minst viktigt är att vi har hört att våra seminarier har pratats om efteråt. Våra skjortor med SWH loggan har lett till frågor och samtal. De kassar som vi har delat ut med SWH och SIWI loggorna har ofta tagits emot med intresse. Vattenfrågan nämns ofta som nästa stora miljöfråga och att det finns ett momentum att ta vara på.
Det är viktigt att vara på plats under Almedalsveckan och det kommer att bli allt viktigare att tänka strategisk kring närvaron.

Almedalen: THE place to be.   (Foto: Gotlands kommun)

Det är roligt och mycket lärorikt att hålla i seminarier och leda samtal. Men det känns ändå väldigt skönt att stänga väskan och att lämna Visby för denna gången. Efter allt pratande och minglande hägrar några veckors semester längst ut i havsbandet i norra Bohuslän – innan det är dags för nästa upp laddning till Världsvattenveckan.

Karin Lexén höll en inledande presentation om hur vattensituationen i världen är i dag och hur den framtida situationen ser ut med klimatförändringar, ekonomisk tillväxt och befolkningsökning. Därefter presenterade Anna Forslund från WWF begreppet Water Footprint. Konceptet är relativt nytt och en del företag har börjat anamma det trots dess komplexitet och ofullständiga verktyg.

Helena Hagberg från Banco Fonder menade på att alla företag är beroende av vatten någonstans i produktionen, leverantörskedjan eller i konsumentledet. Efter att ha gjort en egen undersökning av svenska företags ansvar kom hon fram till att det inte finns några perfekta företag. Men med en kombination av livscykelsperspektiv på företagets produkter, kartläggning av företagets vattenhantering, rapportering av kvalitativa och kvantitativa vattenparametrar samt tydliga kvantitativa mål har flera företag kommit långt.

Mats Landén presenterade hur Unilever reducerar miljöpåverkan av sina varumärken, hur de erbjuder produkter som hjälper människor att minska sin egen miljöpåverkan och motiverar människor till bra sätt att använda produkterna på.

Med en intresserad och nyfiken publik kombinerat med intressanta presentationer avslutades seminariet med frågor och ett samtal kring företags och konsumenters ansvar.
 

Från vänster: Anders Wijkman, europaparlamentariker, Per Bolund (mp),
Anders Ygeman (s), Sofia Arkelsten (m), Åsa-Britt Karlsson, statssekreterare Miljödepartementet.

Den avslutande panelen bjöd på en livlig och intressant diskussion kring hur man ska kunna ta vara på erfarenhet och kunnande från separata sektorer i de övergripande förhandlingarna, och se till att pengar och åtgärder når dit där de behövs mest. Dessutom diskuterades Sveriges roll under EU-ordförandeskapet.
 

Efter mig kom Henrik Fröjmark som gav en bild över hur Svenska kyrkans samarbetsorganisationer arbetar med vattenfrågan på Västbanken och vilka svårigheter de möter på grund av den israeliska ockupationen. Därpå följde en paneldebatt med Niklas Ekdahl (fd DN och numera frilansande journalist), Heidi Avellan (politisk chefredaktör, Sydsvenskan), Peter Weiderud (s) samt Anders Wijkman (kd). Debatten och diskussionen svepte över stora områden, kopplade ihop vattenfrågan med den politiska situationen, klimatfrågan samt med markfrågor. En gemensam syn hos alla var att det knappast finns en lösning på vattenfrågan utan en lösning av den politiska konflikten. Samtidigt lyftes det fram att alldeles oavsett om parterna kan nå en förhandlingslösning av konflikten så kommer det på sikt ändå inte att lösa den prekära vattensituationen - som sannolikt förvärras av de kommande klimatförändringarna och kompliceras av den näst intill skenande befolkningsökningen i regionen.

Snart är det dags för seminarium nummer 2 för dagen – Anpassning till klimateffekter i utsatta länder – en försummad nyckelfråga i klimatförhandlingarna?
 

EU-minister Cecilia Malmsten intervjuas av Euro News efter seminariet.

av: Lovisa Selander, SIWI

Mitt leende blev ännu bredare i dag när jag fick reda på att ytterligare ett land har sällat sig till skaran. Jippi! Även Tunisien har nu ratificerat . Nu fattas 18 underskrifter!

av Anna Forslund, Swedish Environmental Flows Initiative och WWF

Den 7 april var det deadline för att anmäla sig till tävlingen Svenska Juniorvattenpriset. En jury bestående av representanter från bland andra SMHI, Albaeco, Ramböll och forskare från universitet samt representanter från skolvärlden, valde ut 9 projekt att gå till final i tävlingen. Finalisterna kommer till Stockholm den 22 till 24 maj. Då väntar en helg med mycket spännande att lära, trevliga evenemang och inte minst en hel del spänning i tävlingsmomentet t.ex. juryintervjuerna men inte minst prisceremonin. Helgen avslutas med prisceremonin under vilken vinnaren tillkännages. Vinnaren belönas med en glasskulptur och 30 000 kronor som fördelas lika mellan vinnaren och dennes skola för att stimulera till framtida vattenprojekt. Vinnaren kommer sedan vara Sveriges bidrag i en internationell final.

Svenska Juniorvattenpriset är en av många (drygt 30) nationella tävlingar som pågår världen över. Vinnarna i dessa tävlingar får representera sina respektive länder i den internationella finalen Stockholm Junior Water Prize som genomförs under världsvattenveckan i Stockholm i augusti.

Mer att läsa om 2009 års finalister i Svenska Juniorvattenpriset finns i olika lokalpress. Klicka här för länkar.

av Annika Börje

Aktiviteten på SIWI är febril under sommaren, och det känns att sommaren närmar sig. Själv samordnar jag ett side event tillsammans med Svenska kyrkan, lantbruksuniversitetet SLU och tyska departementet för ekonomiskt samarbete och utveckling (BMZ) om vatten som mänsklig rättighet på tisdagen den 18 augusti (med uppföljning onsdag den 19e).

Vi kommer få ett blixtbesök av FNs Oberoende Expert för vatten och sanitet som mänsklig rättighet, Catarina de Albuquerque, vilket verkligen är toppen. Efter det första av hennes tre år på posten ska det bli intressant att höra hur hon tycker att regeringar kan förbättra tillgången till rent vatten och sanitet för de som saknar det.

av Ann-Mari Karlsson

Nu finns det en sammanfattande rapport från seminariet. Du hittar den under Resources. En övergripande slutsats från dagen är att även om det kan vara en utmaning att fördela gemensamma vattenresurser, så är samarbeten trots allt långt vanligare än konflikter. Det grundläggande behovet av vatten verkar kunna få till stånd en dialog till och med mellan länder som i övrigt befinner sig i konflikt.

En extra högtidlig programpunkt var offentliggörandet av vinnaren av 2009 års Stockholm Water Prize. I år går utmärkelsen till Dr Bindeshwar Pathak, en indisk sanitetskämpe och människorättsaktivist.

av Lovisa Selander, Communications Officer, SIWI

Alla vill vi vara med i Mekanismen. Men denna mekanism som diskuteras av länderna är väldigt övergripande. Den handlar i mycket om koldioxidutsläpp, och den benämner helst inte enskilda ’sektorer’ som skog och vatten. Därför sitter vi alla med våra specialintressen i lobbyn och runtom om mig hör jag upprörda röster från andra fåtöljgrupper: ”avskogningen, det största problemet är ju ändå avskogningen!” eller ”Ingenting kommer fungera utan genusperspektiv!” och ”det viktigaste här är ju kustområdena!”.

Deltan och Bergsområden. Själv tycker jag förstås att vatten är ett av de mest grundläggande elementen att ta hänsyn till ju mer press ekosystemen utsätts för. Jag lärde mig också ett och annat om just vatten, bland annat på det side event vi arrangerade tillsammans med SIWI, tyska Miljödepartementet, Co-operative Programme on Water and Climate, och Tearfund. En konkret lärdom är att deltan och bergsområden är lite bortglömda, extra känsliga områden för klimatförändringar. Därför vore det bra om man i Köpenhamn kunde inkludera deltan och bergsregioner i listan av ’hotspots’, områden som bör prioriteras för anpassningsarbete, på samma sätt som man gör med öriken och torra områden.

Låt Anpassningen Börja. Att få in en rad om vatten i texten som kommer ut av klimatförhandlingarna i Köpenhamn är ett viktigt första steg, men sedan följer en lång rad steg för att sätta igång och anpassa. Anpassning kan t ex vara att satsa mer på ’rainwater harvesting’ och mer effektiv användning av vatten för att klara torka, eller dränering och säkra sanitetslösningar för att bättre klara av översvämningar. Det gäller att titta på vad som har funkat i olika länder och sprida de goda exemplen. 
 

SIWIs/Stakeholder Forums side event på UNFCCC-mötet i Bonn för att diskutera “Bridging the water and climate agenda” – fokus på vattnets roll i klimatanpassning. I panelen: Felix Dodds och Hanna Stoddart från Stakeholder Forum, Henk van Schaik från Co-operative  Programme on Water and  Climate, Thomas Stratenwerth från tyska miljödepartementet och Sara Shaw från Tearfund.

Kolla även GPPNs färska rapport om vatten och klimatanpassning!

Rapport från lobbyn i Bonn
av Ann-Mari Karlsson, Swedish Water House

Väl tillbaka på måndag morgon trodde vi inte våra ögon. Hur många hade egentligen jobbat hela natten för att lyckas färdigställa detta kaos? Nej visst, allt var inte på plats men det var så gott som färdigt. Efter en dag med många nyfikna besökare känner vi oss mycket nöjda och hoppas på fortsatta intressanta möten.


Buzzing SWH/SIWI booth in Istanbul.

av Adèle Skogsfors och Annika Börje

Som grund för debatten fanns den nya rapporten ”Global Europe and Sustainable Development”. Jag hade inte läst rapporten innan men Jens Andersson som skrivit rapporten inledde med att kort referera det viktigaste i innehållet. Först det kanske själklara konstaterandet att klimatförhandlingar och klimatavtal har stor betydelse för utvecklingsländerna. Klimatförhandlingarna kommer att avgöra vilka åtaganden om att minska utsläppen av växthusgaser som utvecklingsländerna eventuellt måste göra. De kommer också att styra hur finansieringen av klimatsmart teknik och anpassning i utvecklingsländerna ska gå till. Men minst lika avgörande för utvecklingsländerna är rätten och möjligheterna att själva välja utvecklingsväg. Både Jens och Naturskyddsföreningen menar att handelsavtalen har en direkt inverkan på detta.

Mikael Karlsson betonade i sina inlägg vikten av att utvecklingsländerna ges goda möjligheter att på olika sätt stärka motståndskraften mot klimatförändringarna. Han betonade att handelsavtalen måste ta hänsyn till klimatförändringarna och utvecklingsländernas egna utvecklingsmöjligheter. Jag, liksom många med mig, som hört om hur handelsförhandlingarna går till, höll med Mikael när han betonade att formen för hur EU bedriver förhandlingarna måste förbättras. Jag blev nästan lite förvånad när handelsministern Ewa Björling helt höll med om detta och medgav att förhandlingarna, som EU drivit för de så kallade EPA-avtalen, hittills inte skett på ett bra sätt. Hon betonade att utvecklingsländerna har både brist i resurser och kompetens att driva fram rättvisa avtal. Handelsministern berättade hur hon träffat alla Afrikanska ambassadörer för att diskutera handelsavtalen och att hon vill ha mer dialog kring frågorna. Detta gjorde mig mycket mera hoppfull. Handelsministern konstaterade att hon tyckte det är bättre att låta förhandlingarna ta mer tid är än att landa i avtal som ingen kan vara nöjda med. Hon försvarade dock avtalens centrala innehåll och Sveriges hållning till dem.

Mikael Karlsson betonade dock i sin avslutning att Naturskyddsföreningen är djupt oroad över hur förhandlingarna drivits och hur avtalens innehåll innebär att fattiga länders handlingsutrymme minskas och att deras möjlighet att anpassa sig till klimatförändringarna försämras.

Med på seminariet fanns även Peter Kleen, Trade Policy Consultant och Gunnel Axelsson-Nycander, Svenska Kyrkan som avslutade seminariet med att ge sina personliga och ganska olika reflektioner kring vad som sagts.

En dokumentation av seminariet kommer att läggas ut på Naturskyddsföreningens hemsida inom kort. Rapporten och en svensk översättning av rapportens förord finns att ladda ned på:

http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/klimat/klimatpolitik/eus-handelspolitik/
 

 av Anneli Nordling, Klustergruppledare, Klimat, vatten och sårbarhet

av Ann-Mari Karlsson, Water and Rights klustergruppledare

Det har väl knappats undgått någon att det är i år som världen ska enas om ett nytt klimatavtal. Förhoppningen är att avtalet ska bli tillräckligt kraftfullt för att undvika de värsta klimatkatastroferna. Förhandlingarna är sedan länge i full gång även om Klimatkonventionens femtonde partsmöte inte hålls förrän i december. Frågan är bara vad detta Köpenhamnsmöte verkligen kommer att uppnå. Det finns mycket som spelar in.  
 

Finanskrisen skapar nya utmaningar

Den globala ekonomiska krisen sätter retoriken om att med kraft möta klimathotet och om hållbar utveckling på hårda prov; Vågar våra politiker besluta om åtgärder som svider ekonomisk på kort sikt men som på lite längre sikt är helt nödvändiga? Är vi själva beredda att ta följderna av dessa beslut? Hur ska näringslivet klara att stå fast vid CSR-koder och miljöstrategier när kraven på lönsamhet dras åt? Slutligen, är vi verkligen beredda att innefatta också de mest utsatta människorna i de åtgärder som krävs för att möta klimatförändringen? Och hur ska det i så fall gå till?

Ingen tillit

En annan stötesten för klimatförhandlingarna är den förtroendekris som finns mellan rika och fattiga länder. Alltför ofta har löften om åtgärder och resursöverföring stannat vid avtalet på pappret. Monterreymötet 2002 och 0.7 procentmålet är bara ett exempel. Ett kraftfullt avtal där alla parter deltar kan bara komma till stånd om förtroendegapet mellan rika och fattiga länder minskas men det förutsätter också att eliten i utvecklingsländerna är beredda att ompröva privilegier och att bidra med sina resurser.  
 

Ansträngningar för klimat

Under året hålls en rad globala möten utanför själva klimatförhandlingsagendan som kan bli viktiga hållpunkter för inspel inför Köpenhamn. Först i raden av dessa möten kommer World Water Forum i Istanbul i Mars, vars arrangörer hoppas på en politisk deklaration som kan driva på en tydlig plats för vattenfrågorna i klimatförhandlingarna. CSD 17 i New York i maj har jordbruksfrågor som huvudtema och är en utmärkt avsats för att öka medvetenheten om att om att effektiv vattenanvändning i hela värdekedjan – inte minst i konsumtion av virtuellt vatten – är en avgörande anpassningsåtgärd mot vattenbrist. I augusti hålls vår egen World Water Week, då Sverige nyligen har tagit över ordförandeklubban i EU och slutspurten mot Köpenhamn har inletts på allvar. 
 

Förutom teknik och forskning krävs något mer – en stark vilja att enas bortom trånga nationella och ekonomiska intressen och ett stort politiskt mod. Det krävs en etisk grundbult och en tydlig kompassriktning för vad vi vill åstadkomma och varför. Och det krävs att alla bidrar utifrån sin egen bärkraft och inflytelsesfär.
 

Hopp 

Därför var vi många som i en tid av global ekonomisk oro och svåra konflikter hälsade Barack Obamas presidenttillträde med stor glädje. Inte för att vi har illusioner om att allt nu ska bli annorlunda, eller att USA skulle ha fått en ”europeisk” president. Den viktiga brytpunkten mellan gammalt och nytt vid maktskiftet i Washington innebär att världens mest inflytelserika president nu är en person som tydligt vill styra utifrån grundläggande värderingar om allas lika rätt och värde och med sikte mot dialog och samförstånd.  En regim, som med ord lånade från Obamas installationstal, ”har valt hopp framför rädsla, ett enat syfte framför konflikt och oenighet”. 

 change... yes we can?

Om Köpenhamnsmötet ska lyckas beror på om vi vill se nya möjligheter i utmaningen – och om vi väljer att låta den ekonomiska krisen bana väg för nya strategier och tankebanor – eller om vi väljer att falla tillbaka till en förlegad syn på tillväxt och trygghet, och därmed backar tillbaka i en återvändsgränd. Medborgarrättskämpen Martin Luther King sa i ett av sina berömda tal apropå kampen för jämställdhet mellan människor av olika hudfärg att det värsta inte är de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad.  I år och kommande år behövs draghjälp av alla människor med god vilja. År 2009 har inletts i hopp – och i förtvivlan. Nu är det dags att kavla upp ärmarna och se till att retoriken om hållbar utveckling omsätts i modiga beslut och kraftfull handling.
 

 av Karin Lexén, Director, Swedish Water House