Medan förhandlingar pågår här på COP 15 sitter jag i en enorm hall i Bella center med tusentals andra från civilsamhället från 192 länder, och sorlet är öronbedövande. Som en röd tråd genom seminarier, workshops och föreläsningar om anpassning tänker jag på de översvämningar i Vietnam jag läste om i måndags i Svenska Dagbladet. Familjen står i vatten upp till knäna, alla möbler är våta, odlingarna förstörda. Händelsen berodde på att vallen till Saigonfloden hade brustit, vilket beskriver behovet av klimatanpassning så tydligt. Om vallarna hade stärkts där det fanns risk för översvämning hade de kanske hållit. Och det i sin tur är ett bra exempel på att anpassning oftast handlar om att hantera vatten. Jag tänker att om detta erkänns i förhandlingarna, skulle det visa länder på ett tydligare sätt vad anpassning innebär.

Ett annat tydligt sätt att föreställa sig anpassning är den extra meter som man måste bygga på vissa dammar i områden som har översvämningsrisk. Någon från GTZ sade idag att om man skulle måla den extra metern röd, skulle man se tydligt vad klimatanpassningen av dammen sitter, och även vad den kostar. En bra bild tyckte jag!


COP 15 i full gång - Bella Center är fyllt av folk från hela världen.