Vårt hav Östersjön mår dåligt! Övergödningen har pågått länge med algblomning och döda bottnar som följd. Nya miljögifter innebär nya hot och utarmningen av fiskbestånden går vidare. Östersjön är ett unikt och känsligt innanhav. I årtionden har politiker och experter diskuterat miljöproblemen i Östersjön. Men väldigt lite har egentligen hänt som radikalt kan förbättra situationen. I sommar sker en kampanj för att informera och ge förslag på vad som behöver göras. Mellan den 8-29 augusti ska skeppet Shamrock besöka tio hamnar mellan Öregrund och Oskarshamn. I hamnarna visas utställningar som belyser de viktigaste miljöfrågorna för Östersjön. Kampanjen drivs av havsnätverket inom Naturskyddsföreningen. De vill visa hur enskilda personer, organisationer och politiker kan agera för att komma tillrätta med problemen för Östersjön. Mycket fokus kommer vara på råd kring konsumtion, vilka fiskar håller på att försvinna och vilka kan man äta med gott samvete? Vill du vara med så läs mer på Naturskyddsföreningens hemsida.

Anneli Nordling
Föreningsavdelningen
Naturskyddsföreningen

Ännu en varm dag på Gotland bland seminarier och politiker. Många har jobbat över sina gränser hela våren och nu gäller att satsa allt i valrörelsen. Här är vi så på ett seminarium om världens utmaningar som klimatförändring och förstörelsen av ekosystemen. Hur orkar man? Är det inte hemskt jobbigt att prata om detta mitt i sommaren?

Johan Gerklev (Miljöchef, Skanska), Carin Jämtin (socialdemokraterna), Svante Axelsson (Generalsekreterare, Naturskyddsföreningen), Sten Bergström (Professor, SMHI)
 
Sten Bergström, professor på SMHI håller med om att det är jobbigt. Det är inte så kul att på släktmiddagen vara partydödare och prata om att vi måste sluta åka till Thailand på semester. Klimatproblematiken är nödvändig kunskap.  ”Det som driver mig är att medvetenheten om problemen ökar”. Det spelar ingen roll om det är roligt eller inte, vi bara måste klara dessa utmaningar. Om man är ute och promenerar och blir trött kan man ta en taxi hem, det kan vi inte göra här.
 
Helena Markenstedt från Fair Trade jämför med löpning, om man är fler som springer orkar man längre. Här ser jag att vi inte är ensamma och det gör att jag orkar mer.
 
”Att fira segrar, som när vi fick svanenmärkning på vårt första hus” är en anledning på varför Johan Gerklev från Skanska orkar jobba vidare med dessa frågor.
 
”Jag orkar för det är kul när vi ser förändring och jag drivs av att det är nödvändigt” fortsätter Svante Axelsson från Naturskyddsföreningens. Han fortsätter men en vädjan till politiker att ta mer modiga beslut och våga ge sig in i ett djupare samtal. Vad är det egentligen som ger oss lyckliga liv? Konsumtion av varor eller …?

Anders Modig (Hållbarhetsexpert, ÅF), Helena Markstedt (Generalsekreterare, Fairtrade), Sofia Arkelsten (moderaterna)

Carin Jämtin (S) och Sofia Arkensten (M) har flera gemensamma mål i till exempel klimatfrågan. ”Att rädda världen, var min motivation till att ge mig in i politiken, frågan som delar oss är hur” säger Sofia som får energi från de små delsegrarna. Carin berättar om sin mormor som alltid tvättade sina plastpåsar och med små medel klarade mycket. ”Jag tänker på henne när jag blir trött och då orkar jag lite till”.
 

av Anneli Nordling, klustergruppsledaren, Klimat, vatten och sårbarhet

Klimatklustergruppen för vatten och klimat är nu inne på sitt tredje år. Jag har fått möjlighet att vara en av dess två ledare. Ett inspirerande uppdrag där klustergruppsmötena kanske är det som ger allra mest tack vare den stora resursbas som deltagarn bidrar med. På dagens möte gav Håkan Berg en kort presentation av Mekong River Commisssion (MRC), där han arbetat 1,5 år. Mekongfloden har sina källor i Tibet och flyter genom Kina, Burma, Laos, Thailand, Kambodja innan den rinner ut i sitt berömda delta i Vietnamn.

Håkan berättade om de politiska dilemman som MRC brottas med. Samtidigt gav han beröm till organisationen som sliter för att länderna längs floden ska hitta gemensamma strategier för hur flodens resurser bäst ska utnyttjas. För mig som också tillbringat 1,5 år i regionen var det både igenkännandets glädje och en stark oro som väcktes när jag såg Håkans bilder avlösa varandra på PowerPointen. Under min tid i Kambodja samarbetade jag med några av alla de NGO:s som försöker skydda Mekongfloden och dess känsliga ekosystem. Det är inte bara ett arbete för att skydda miljön, de över 1 200 fiskarterna och de fascinerade djur som lever i regionen (exempelvis sötvattensdelfinerna), utan också ett arbete för de människor som är direkt beroende av floden och dess resurser för sin överlevnad. Uppemot 60 miljoner människor beräknas försörja sig på Mekongflodens ekosystem. Håkan berättade hur MRC på senare år allt mer uppmärksammat vilka konsekvenser det blir för alla dessa människor om ekosystemen hotas eller förstörs. Att MRC nu belyser detta ger mig hopp och kanske kan uppmärksamheten på sociala faktorer kring flodens betydelse genomsyra fler politiska beslut. Planering för anpassning till klimatförändringar i Mekongregionen måste se till alla konsekvenser som förändringar i floden kan ge och jag är övertygad om att friska ekosystem i framtiden kommer bli livsnödvändiga för de allra fattigaste i regionen.

av Anneli Nordling, klustergruppsledaren, Klimat, vatten och sårbarhet

Chefen för FN:s klimatförhandlingar, Yvo de Boer meddelade igår att han avgår till sommaren. Det är inte utan att jag förstår honom. Efter år av tufft jobb fick han i december inte se mycket till resultat. Kanske kan en ny chef för förhandlingarna leda till att vissa låsningar mellan stater kan lösas.

Genom det enorma misslyckandet i Köpenhamn har även förhandlingarna köpt sig viss tid. Kanske kan ett år av ytterligare förhandlingar ge möjligheter till ett bättre avtal än vad vi hade kunnat få i december. Kanske? - Så vill jag tro och hoppas, men vem vet, media verkar vara trötta på klimatförhandlingarna. Internet översvämmas av konspirationsteorier mot IPPC. Fokus är där mer tillbaka på om klimatförändringarna är verkliga än på den centrala frågan vad vi måste göra för att stoppa klimatförändringarna. Dessutom kanske vi inte har tid, beroende på hur klimatförändringarna kommer slå, borde inte alla resurser tillgängliga sättas in så snabbt som möjligt på att minska utsläpp och ge de fattigaste länderna möjlighet att anpassa sig?

Men nu är det som det är, de Boer avgår, och jag hoppas att delegaterna för nästa klimatförhandling kan enas om konstruktiva avtal som räddar världen från de värsta farhågorna i IPPCs rapporter. Vi som arbetar med vattenfrågorna kommer följa förhandlingarna fram till Mexico noga och försöka bidra så gott vi kan med vår kunskap. Klustergruppen för klimat kommer ordna ett antal möten och seminarier kring vatten och klimatfrågorna. Ett annat exempel är Stakeholder Forums och SIWIs projekt GPPN – där vi vill främja en dialog mellan de som är aktiva inom klimatdebatten med de som är aktiva inom vattenbranschen. Kunskap från båda dessa ”läger” är nödvändiga för ett lyckat avtal i Mexico.

av Anneli Nordling, klustergruppsledaren, Klimat, vatten och sårbarhet

Communities in Kenya are facing a changing climate that threaten to put poor people into even tougher constrains. Today we got some ideas on how this can be tackled. 

Ms. Wangu Mutua told the participants at the Side Event "Separate Streams" at the World Water Week how Vi Agroforestry have supported farmers to develop a number of simple but ingenious actions to enhance their adaptability to a changing climate. I personally was impressed by the work with promoting the raising of low feed small animals. For example, chicken breeds that both can exist on lower levels of feed and are resistant to long drought periods. Ms Wangu also told about how farmers improve their agricultural practices by for example covering the earth between the plants with dry grass to limit evaporation. All methods they use are at field-level and do not require large investments. The staff of Vi Agroforestry live in the rural areas close to agricultural communities and engage with existing institutional groups, such as church groups that local people already trust and feel comfortable with.

I can understand that the work is difficult and it has taken a long time to reach the fruitful results that are being seen today. These results give more hope for the future. Since some groups have been successful with adaptation strategies to climate variability, it shows that it is possible for others to learn from them and to develop similar but locally adapted methods. If just a fraction of the money that is discussed for adaptation could support some programs like this one I believe there is greater hope for dignified livelihoods for many more people in a changing climate.

Read more about the Vi Agroforestry program in the newly published policy brief "Adapting water management to climate change".

by Anneli Nordling, Cluster Group Leader, Cluster Group Climate, Water and Vulnerability

Snart, mycket snart, ska två års diskussioner konkretiseras i en färdig skrift. Under möten, i seminarier och per e-post har vi i klustergruppen klimat och vatten stött och blött frågan kring hur klimatförändringarna kommer påverka fattiga människors liv och försörjningsmöjligheter och vad som behöver göras för att inte människor ska drabbas onödigt hårt. Vi har under de senaste åren samlat ihop en rad positiva exempel på olika projekt som underlättar klimatanpassning i fattiga länder. Redan idag finns mycket kunskap och praktisk erfarenhet om hur samhällen kan anpassa sig till ett förändrat klimat. För enskilda individer är det oerhört avgörande att denna kunskap sprids och att världens beslutsfattare prioriterar finansiering till hållbara anpassningsprojekt.

Det behövs förstås också ny kunskap men behovet är akut att de projekt som fungerar idag får möjlighet att utvecklas och att fler kan lära av dessa. Ett av de projekt som gruppen har tittat närmare på och som beskrivs i den snart färdiga policy briefen är Vi-skogens arbete med ’agroforestry’ runt Viktoriasjön i Östra Afrika. Där har man sedan 80-talet arbetat med att inspirera och stötta bönder att plantera snabbväxande träd i och kring åkrarna. Det handlar inte om någon avancerad ny dyr teknik, utan bygger på enkla metoder där man genom att bland annat plantera träd får en mängde positiva resultat. Man introducerar också nya odlingsmetoder och åtgärder för att förhindra erosion och öka fuktigheten i marken. Markens näringsinnehåll ökas genom kompostering och gödsel från djur och genom att de träd som planteras är av arter som göder marken. Träden bidrar till högre fuktighet genom att de behåller vatten från regnen och sedan sakta släpper ifrån sig fukt. Rotsystemen från träden binder jorden och tillsammans med marktäckande växter, eller helt enkelt löv och grenar som läggs mellan det som odlas, så hindras erosion. Träden ger dessutom skugga för det som växer i närheten. Allt detta innebär att odlingarna blir mindre känsliga för torka. Agroforestry är även ett jordbrukssystem med stor biologisk mångfald som i sig minskar sårbarheten mot plötsliga klimatförändringar. Att detta projekt har fått så positiva reslutat ger hopp i de annars så mörka framtidsutsikter som prognoserna för klimatförändringarna ger. Klustergruppen hoppas att fler projekt som detta ska bli kända och inspirera beslutsfattare att satsa resurser på hållbara anpassningsåtgärder.

Vår policy briefen kommer att lanseras under ett seminarium på Världsvattenveckan i augusti och då kommer också Wangu Mutua från Vi-skogen i Kisumu, i Kenya för att berätta vidare om deras arbete. Seminariet med titeln ”Separate Streams? Integrating Climate Change Adaptation with Water Management” arrangeras tillsammans med den brittiska organisationen Tearfund.
 

Läs mer om seminariet på seminariets hemsida där också policy briefen kommer att finnas för nedladdning så fort den är klar. 
 

av Anneli Nordling, klustergruppsledare, Klustergruppen klimat, vatten och sårbarhet
 

I onsdags deltog jag på ett seminarium där Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson diskuterade EU:s handelspolitik med Sveriges handelsminister Ewa Björling. Jag var inte ensam utan salen var i princip full av folk från myndigheter, departement och frivilligorganisationer. Moderator var Swedish Water House chef Karin Lexén och fokus för seminariet var frågeställningen om EU:s handelspolitik kan stödja utvecklingsländerna att möta klimatförändringarna och behovet av utveckling?

Som grund för debatten fanns den nya rapporten ”Global Europe and Sustainable Development”. Jag hade inte läst rapporten innan men Jens Andersson som skrivit rapporten inledde med att kort referera det viktigaste i innehållet. Först det kanske själklara konstaterandet att klimatförhandlingar och klimatavtal har stor betydelse för utvecklingsländerna. Klimatförhandlingarna kommer att avgöra vilka åtaganden om att minska utsläppen av växthusgaser som utvecklingsländerna eventuellt måste göra. De kommer också att styra hur finansieringen av klimatsmart teknik och anpassning i utvecklingsländerna ska gå till. Men minst lika avgörande för utvecklingsländerna är rätten och möjligheterna att själva välja utvecklingsväg. Både Jens och Naturskyddsföreningen menar att handelsavtalen har en direkt inverkan på detta.

Mikael Karlsson betonade i sina inlägg vikten av att utvecklingsländerna ges goda möjligheter att på olika sätt stärka motståndskraften mot klimatförändringarna. Han betonade att handelsavtalen måste ta hänsyn till klimatförändringarna och utvecklingsländernas egna utvecklingsmöjligheter. Jag, liksom många med mig, som hört om hur handelsförhandlingarna går till, höll med Mikael när han betonade att formen för hur EU bedriver förhandlingarna måste förbättras. Jag blev nästan lite förvånad när handelsministern Ewa Björling helt höll med om detta och medgav att förhandlingarna, som EU drivit för de så kallade EPA-avtalen, hittills inte skett på ett bra sätt. Hon betonade att utvecklingsländerna har både brist i resurser och kompetens att driva fram rättvisa avtal. Handelsministern berättade hur hon träffat alla Afrikanska ambassadörer för att diskutera handelsavtalen och att hon vill ha mer dialog kring frågorna. Detta gjorde mig mycket mera hoppfull. Handelsministern konstaterade att hon tyckte det är bättre att låta förhandlingarna ta mer tid är än att landa i avtal som ingen kan vara nöjda med. Hon försvarade dock avtalens centrala innehåll och Sveriges hållning till dem.

Mikael Karlsson betonade dock i sin avslutning att Naturskyddsföreningen är djupt oroad över hur förhandlingarna drivits och hur avtalens innehåll innebär att fattiga länders handlingsutrymme minskas och att deras möjlighet att anpassa sig till klimatförändringarna försämras.

Med på seminariet fanns även Peter Kleen, Trade Policy Consultant och Gunnel Axelsson-Nycander, Svenska Kyrkan som avslutade seminariet med att ge sina personliga och ganska olika reflektioner kring vad som sagts.

En dokumentation av seminariet kommer att läggas ut på Naturskyddsföreningens hemsida inom kort. Rapporten och en svensk översättning av rapportens förord finns att ladda ned på:

http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/klimat/klimatpolitik/eus-handelspolitik/
 

 av Anneli Nordling, Klustergruppledare, Klimat, vatten och sårbarhet