Igår ordnade Swedish Water House tillsammans med Näringslivets Miljöchefer ett Almedalseminarium på temat grön innovation. Under titeln ”Finansiella grundbultar för en grön och hållbar innovationsstrategi” gav företrädare från miljötekniksektorn, forskarvärlden och politiskt håll sina perspektiv på hur Sverige kan nå en grön omställning.

Ett återkommande problem som flera av talarna tog upp var bristen på långsiktighet i politiska beslut. Med oklara besked och alltför korta perspektiv blir det svårt för näringslivet att våga satsa på ny teknikutveckling. Man diskuterade även om det var dags att politikerna frångick sin teknikneutralitet och vågade göra tydliga och långsiktiga teknikval.

Tomas Kåberger, professor vid Chalmers och tidigare generaldirektör Energimyndigheten, talade bland annat om att svenska politiker har alltför dålig kunskap om teknik, och om de villkor som näringslivet arbetar under.

Helene Samuelsson, kommunikationschef PREEM, presenterade PREEMs satsning på drivmedel framställda från tall och annat biologiskt material. Vi skulle redan nu kunna göra bilarna fossiloberoende menade hon, om vi bara kunde få ett mer långsiktigt åtagande från politikerna kring hur beskattningen på drivmedel kommer att se ut framöver.

Per Ewerts, VD Biotain, delade med sig av sina erfarenheter som miljöteknikentreprenör. Det finns gott om hjälp för uppstart, menade han, men efter den initiala fasen är det svårt för företagen att klara sig.

Hans Bernhoff, professor vid Uppsala Universitet, belyste bland annat hur svårt det är för nystartade miljöteknikföretag att få investerarkapital.

Lena Sommerstad, ordförande s-kvinnor och tidigare miljöminister, menade att mer investeringar från statligt håll i t ex infrastruktur och byggprojekt i sin tur kan stimulera en grön tekniksektor.

Emil Källström, centerpartistisk riksdagsledamot som just nu arbetar med regeringens nya innovationsstrategi som ska presenteras i augusti, pekade ut glappet mellan grundforskningen och den tillämpade forskningen som ett problem.
 

Förebyggande insatser och landsbygdsutveckling kan hjälpa lokalsamhällen att hantera katastrofer och trygga matförsörjning. Trots detta får denna typ av insatser allt mindre finansiering. Swedish Water House tillsammans med jordbruksnätverket SIANI och Röda Korset höll idag ett seminarium för att diskutera varför det ser ut så och hur vi kan se till att långsiktiga, förebyggande insatser premieras framför korsiktig responsliknande verksamhet. Patrick Fox, som var en av talarna på seminariet, menade att vi idag har kunskapen och de tekniska lösningarna för att motverka torka, förhindra naturkatastrofer och hunger. De är enkla och småskaliga och de fungerar men de är inte alltid så lätta att redovisa eller mäta. Den resultatbaserade programmeringen inom biståndet styr därför mot kortsiktiga lösningar med snabba men sällan bestående resultat. 

En politikerpanel med riksdagsledamöter från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Moderaterna höll med om att resultatredovisningen har sina brister. Viktigt är att redovisning sker per mål och inte per krona. För att skapa resiliens hos samhällen måste även politiken för global utveckling uppdateras. Man menade att utveckling måste vägas in i fler politikområden såsom handel, migration, jordbruk, vapenexport, vilket illusterar den bredd av insatser som alla måste till för att uppnå en långsiktigt hållbar landsbygdsutveckling.


Politikerpanelen vid seminariet "Vikten av långsiktighet: Så kan biståndet förhindra katastrof och hunger".
 

Nu finns Swedish Water House på både Facebook och Twitter! Under Almedalsveckan kommer vi att uppdatera i realtid från våra seminarier, och framöver kommer du att kunna ta del av våra senaste nyheter, rapporter och aktiviteter via social media. Vi ser även fram emot att ha en tätare dialog med er som deltar i våra aktiviteter, så interagera gärna med oss i våra nya kanaler!




Gilla oss på Facebook




Följ vår Twitter


 

Dags att packa ihop och lämna Visby och Almedalsveckan. Även i år har SWH genomfört tre välbesökta seminarier, det sista med ett samtal med de bägge partisekreterarna Carin Jämtin(s) och Sofia Arkelsten(m).  En huvudfråga, såväl i samtalet med Jämtin och Arkelsten, som i SMHs seminarium om grön tillväxt och i många andra seminarier under veckan var hur de globala utmaningarna och miljöfrågorna ska kunna integreras i nationell politik. Hur integreras miljöfrågorna ”på riktigt” i arbetsmarknadspolitik, energipolitik och jordbrukspolitik? Detta bör vara utgångspunkten för diskussionen om ”grön ekonomi”. För konceptet kan leda oss fel, om vi inte tar rätt avstamp från början. Det kan ju inte vara så att vi tänker oss en särskild, avskild del av samhällsekonomin som grön medan resten pågår som vanligt. Business as usual… På ett seminarium om vindkraft framfördes att en stor del av specialistkompetensen är den samma som den som krävs inom bilindustrin. Utgångspunkten måste självklart vara en omställning till en samhällsekonomi som integrerar de ekologiska grundförutsättningarna och alla människors rätt till en god levnadsstandard i beräkningar och kalkyler. Ledande ekonomer som Klas Eklund och Cecilia Hermansson talar om vikten av att använda ”skarpa vapen” i form av ekonomiska styrmedel för att kunna frikoppla en god välfärdsutveckling från negativ miljöpåverkan.

Under Världsvattenveckan är ett bärande tema vattenresurser och grön ekonomi. Inför nästa års ”20-års jubileum” av Riokonferensen står konceptet ”grön ekonomi” i centrum. Det kommer att vara viktigt att Vattenvärlden bidrar till ett holistiskt angreppssätt. En effektiv och hållbar vattenanvändning är en grundbult för livsmedelssäkerhet och energiförsörjning. Kloka investeringar i dricksvatten- och sanitetslösningar kommer att vara avgörande för en positiv välståndsutveckling i många fattiga länder. Kort sagt så kommer investeringar i vattenresurser att vara en mycket viktig del i en framväxande grön samhällsekonomi. Vårt uppdrag är att säkerställa att investeringarna bidrar till en ekonomisk utveckling som vilar på hållbarhet. Tekniken finns och vinstmöjligheterna är många. För att citera en av de miljöchefer som deltog i våra seminarier; ”Vi måste sluta se miljöåtgärder som en kostnad, när de många gånger handlar om vinstfördelar”. Sverige och svensk teknik har goda förutsättningar att ligga i framkant i utvecklingen mot en grön samhällsekonomi. Vattenresursfrågan är central för denna. Det är hög tid att dra på sig ledartröjan och att äntra förarsätet!


Karin Lexén modererar "Grön tillväxt - från resurs till kommersialisering?"

Det var i det närmaste fullsatt i lokalen igår då Swedish Water House ordnade sitt sista seminarium under årets Almedalsvecka. Sofia Arkelsten och Carin Jämtin, partisekreterare för moderaterna respektive socialdemokraterna diskuterade frågeställningen ”Finns det plats för miljö i politiken?” tillsammans med Pär Larshans, miljö- och hållbarhetschef på Max och Pia Stavås Meier, internationell chef på Röda Korset.



Pia Stavås Meier inledde med att beskriva klimatförändringarna som den stora utmaningen internationellt. Röda Korset ser i sitt arbete hur ett förändrat klimat slår hårdast mot de fattiga, och kan leda till konflikter då allt fler får dela på allt färre resurser. Hon efterlyste en ”ny sorts” modiga och framsynta politiker som vågar driva en miljöpolitik som ser bortom nästa val.

Pär Larshans berättade om hur MAX Hamburgerrestauranger redan 2007, inspirerade av Al Gores film, startade sitt arbete med att kartlägga hela verksamhetens miljö- och klimatpåverkan. När de startade trodde de att det var bråttom ur konkurrenssynpunkt att få detta klart, men nu fyra år senare kan de konstatera att ingen annan restaurang ännu kommit lika långt i att upplysa konsumenterna om miljöeffekterna kopplade till deras matval.



Sofia Arkelsten menade att miljöutmaningarna lätt kan kännas övermäktiga om man antar ett alltför stort, internationellt perspektiv, och att det är lättare att åstadkomma förändring om man ”gräver där man står”. Moderaterna tar just nu fram ett nytt idéprogram för i höst, där hållbarhet är med. Man har även skrivit in miljö och klimat som ett av fem prioriterade frågor i sin nya utrikespolitik.

Carin Jämtin gjorde en liknelse med situationen efter världskrigen, då FN och Världsbanken skapades som en del av lösningen på en global social och ekonomisk kris. På samma sätt kan man, menade hon, beskriva dagens situation i termer av en global ekologisk kris som kräver en liknande stor omställning av hur vi styr vår värld. De ”modiga politiker” som Pia Stavås Meier efterfrågar finns, menade hon.  Hon betonade även att om ett globalt klimatavtal inte kommer till stånd så måste Sverige ta på sig ledartröjan och gå före.

Den avslutande debatten behandlade bland annat vikten av att integrera miljötänk i alla politikområden. Kanske är det dags att sluta prata om miljöpolitik? 
 

Kallt, blåsigt och ruggigt – det är dagens väder i Almedalen. Ett rakt motsatt klimat - varmt, engagerat och inbjudande – var det på SWHs seminarium ”Grön tillväxt – från resurs till kommersialisering”. Bank, näringsliv, innovation, ideella organisationer och politiken möttes i en härlig, fullsatt dialogmiljö!



Cecilia Hermansson, Swedbank, uppmanade alla att tala om utveckling istället för tillväxt och bredda klassiska ekonomiska beräkningsgrunder genom att inkludera  miljöpåverkan och resursutnyttjande. Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen, vill skrota användningen av BNP eftersom den inte är relevant i dagens ekonomi då den inte tar hänsyn till den breda komplexiteten som idag utgör ekonomi och tillväxt.



Mats Landén, Unilever och tillträdande Generalsekreterare för NMC, reflekterade om företagens mod att våga gå före och ifrågasätta sina ägare.



Marie Bergrahm, Hewlett Packard, berättade om det enorma resursslöseriet som finns i vår tekniska kapacitet, där endast mellan 8-15% av server kapaciteten utnyttjas i företagens maskinparker. Hans Bernhoff, professor på Uppsala Universitet, fick oss alla att förfasas över avsaknaden på investeringar till teknikinnovation som utvecklas i Sverige men som inte har möjlighet att omsättas kommersiellt. ”Lösningarna, dvs förnyelsebara energilösningar finns, det är inte ett tekniskt problem” Problemet är att regeringen inte hjälper till att  säkra finansieringen för den konkreta teknikutvecklingen så att lösningarna blir kommersiella.



Roger Tiefensee (c) och Helena Leander (mp) såg frågorna som riktiga utmaningar, men visade lyhördhet och intresse för att bidra till att föra en dialog om hur Sverige kan gå före och hur den svenska politiken kan stimulera uthållig och långsiktig utveckling.


 

Swedish Water House inledde idag sina arrangemang i Almedalen med ett seminarium som sökte svar på frågan: Har Sverige rent dricksvatten i kranen?


Erika Lind, nationell dricksvattensamordnare på Livsmedelsverket, svarade både ja och nej på den här frågan. De 8 miljoner svenskar som varje dag får vatten från något av våra 1800 kommunala vattenverk får i mycket hög utsträckning rent vatten i sina kranar. Men det betyder inte att det saknas svaga punkter och utmaningar i dricksvattenförsörjningen. I Sverige har vi dock en tendens att inte prata om dessa problem. Något som, menar Erika, kan leda till att vi inte tar hand om de sårbarheter som finns, vilket i förlängningen kan leda till att det ”kostar mer än det smakar”.


Per Ericsson företrädde VAS-rådet, en plattform för samverkan kring vatten- och avloppsfrågor i Stockholms län. Han slog ett slag för sårbarhetsanalyser, ett verktyg som han menar idag används i alltför liten utsträckning ute i kommunerna. Med hjälp av sådana verktyg kan man identifiera var man har brister i sin dricksvattenförsörjning, för att på så sätt få möjlighet att åtgärda dem. Vattenburna sjukdomsutbrott är kostsamma, och det är samhällsekonomiskt mycket lönsamt att arbeta förebyggande.


Kristina Sundin Jonsson, kommunchef i Skellefteå, var i våras med om att utfärda kokningspåbud efter att tusentals Skelleftebor blivit magsjuka. Analyser visade på förekomst av parasiten cryptosporidium hos de drabbade, men trots upprepad provtagning har man aldrig lyckats hitta parasiten i det kommunala dricksvattnet. Den tydliga nedgången i sjukdomsfall som uppstod efter att kommuninvånarna uppmanats att koka sitt dricksvatten visar dock tydligt att vattnet var roten till smittan. Kristina betonade vikten av att arbeta aktivt med information i en sådan här krissituation, både genom traditionella kanaler och genom sociala medier. Hon önskade också att kommunerna kunde få mer hjälp med att ”spana framåt”, så att de kan ligga steget före och arbeta förebyggande med säkerheten i dricksvattenfrågor.


Även Jari Hiltula, miljöchef på Östersunds kommun, och Rickard Johnson, VA-chef på Östersund Vatten, har erfarenhet av cryptosporidiumutbrott. I Östersund var situationen ännu allvarligare än i Östersund. Minst 13000 personer – säkert många fler - blev sjuka i vintras, då parasiten hittade in i dricksvattennätet. Snabba insatser med installation av nya barriärer i vattenreningsverket, tio genomspolningar av ledningsnätet samt rengöring av vattenreservoarer gjorde att man kunde häva kokningsförbudet efter tolv veckor. Jari och Rickard menar att det idag är alltför oklart vad som menas med ”rent vatten”. Lagstadgade gränsvärden och normer saknas. Istället blev kommunen tvungen att låna in en norsk modell för att göra sin egen avvägning av när man hade nått en acceptabel risknivå.


I den avslutande paneldebatten framhöll talarna att dricksvatten idag inte ses som en prioriterad fråga rent politiskt och att det är svårt att väcka intresse för de utmaningar som ändå finns. Man efterlyste även en ökad samordning mellan myndigheter i dricksvattenfrågan, tydligare lagkrav på reningsnivåer och bättre mekanismer för att föra ut expertkunskap till kommuner.