Ripples & Waves

Välkommen till Ripples & Waves!

Den här bloggen är ett forum för idéer och kommentarer från och för Swedish Water Houses nätverk. Skribenterna är anställda vid Swedish Water House och Stockholm International Water Institute (SIWI). Genom att lyfta fram aktuell forskning och presentera nya perspektiv på den globala vattensituationen vill vi engagera såväl experter som en bredare grupp aktörer med intresse för globala vattenfrågor.
De åsikter som framförs i bloggen är skribenternas egna, inte Swedish Water Houses eller SIWIs. Du är varmt välkommen att kommentera det som framförs i bloggen. Swedish Water House förbehåller sig rätten att ta bort irrelevant, stötande eller olagligt material. Du kan rapportera olagligt innehåll här.


 Svenska Bloggar



Malin Falkenmark's ideas set the tone at 2014 World Water Week

Malin Falkenmark seminar 2 Malin Falkemark seminar 1

On Sunday 31 August, the very first day of 2014 World Water Week in Stockholm, leading scientists gathered for the seminar “

Managing Centres of Booming Water Expectations in Basins and Regions of Change

”. The seminar of SIWI, SEI and Stockholm Resilience Centre, is a long-standing joint venture in honour of Prof. Malin Falkenmark, a leading edge scientist and water and sustainability conceptualist.

The core topic of the seminar was the challenge to reach urban water security. Cities are engines of economic growth, but that also raises water expectations, which might turn into constrains for growth. Many of the booming water centres are also located in regions with high water stress such as sub-Saharan Africa and South Asia. Malin set the scene painting a grim picture of challenges with competing water demand, water pollution issues (80 percent of urban waste water outflow left untreated) and doubling of domestic water demand. Large cities are seen as islands but have to enter into a continued network of water flows. Five year plans will help prepare for urgency and attention to drought and floods.

Dr. Johan Rockström pointed to the dilemma that in our new hyper connected world where ecological, social and economic tensions create direct reactions, we still do not completely understand the links between rural and urban systems. Two thirds of cities have not yet been built so there is an enormous potential for building resilient cities and acknowledge its dependence on retaining water within basins.  We cannot isolate the urban water use which is more apparent when adding climate change and water-related shocks.

Last of the introductory speakers were SEI researcher Mr. Per Klevnäs focusing on urban centres from an energy perspective. The main point made was that we can meet the future energy need in a sustainable way. The 15 year outlook presented an opportunity to change policy to meet the enormous challenge of access to energy and a growing demand in general. The use of renewable energy is already closing the gap and there are even more innovation possibilities. Potential energy efficiency gains is the biggest opportunity and still largely untapped source of energy.

From Nepal we heard Dr. Dipak Gyawali of the Nepal Water Conservation Foundation criticise the lock-in effects by large development infrastructure projects and donor incoherence. The complexities of rapid growth and urban demand spurred on by remittances are difficult to manage. Despite poor water and sanitation in the cities people generally have better access to energy, hospitals and jobs than in mountain villages which means urban migration will continue leaving the land unfarmed and challenging the urban/rural boundaries. Plugging the leakages in Kathmandu City losing 70 percent of the water supply should be an obvious start for donor concern. It is not.

Quingdao city along the north-eastern coast of China faces high water risks exacerbated by economic and population growth. There is a need to use non-conventional water sources for energy production but this consideration is forgotten in planning. Dr. Lijin Zhong at the World Resources Institute recommended to exploit unconventional water resources. This because the choice of water sources allocation will have direct impact on the energy consumption and the urban water system faces an inevitable rise in energy intensity and carbon emissions.

The population of urban centres in Africa will nearly quadruple, keeping the world’s most rapid rate of urbanisation. Closing the water and energy loops are imperative for planning. There is also a mismatch within cities and lack of urban master plans which create fragmentation. Urban planning and moreover Integrated Urban Water Management is needed. Rainwater harvesting is needed and is currently executed in some cities in West Africa - at least at a household level. Other urgent issues are storm water management, treatment of water, and land use planning. The regional water and energy markets are growing in Africa, but there are still gaps in integrating energy and water planning and cross-sectoral understanding, argued Dr. Akissa Bahri of the African Water Facility.

The panel discussion moderated by Dr. Johan Kuylenstierna, SEI, discussed the topic of cities as dwellings, resource hungry, and vehicles of change. The limitations of integrated approaches, compared to resilience approaches were highlighted as well as the limitations of planning on the higher levels above household. The voices of the stakeholders need to be not only heard but recognised. The link between water, energy and food production was highlighted - when planning for either make sure not to omit the other. This is both an institutional, academic and policy limitation. Panellists identified shocks such as floods, food price spikes and social unrest as drivers of change.

Also promoted at the seminar was the Concerned Scientists Statement on Water, Hunger and Sustainable Development Goals, which stresses rainwater harvesting as the key to eradicate hunger, as well as the book launch for “Water Resilience for Human Prosperity”.

Watch the seminar webcast or read more in the

World Water Week Online Programme


Skriv en kommentar |

Elin Weyler
Programme Manager
Stockholm International Water Institute (SIWI)


Reflections from the World Water Week seminar "Energy and water – a producer's perspective"

Energy and water A producers perspective-9 Energy and water A producers perspective-6 Energy and water A producers perspective-11

During the 2014 World Water Week in Stockholm, the “energy and water” theme was addressed with an overall “systems view”, how we develop and manage energy and water resources for the good of society and ecosystems – at local, national, regional and global levels. Additional views were added to the theme at the seminar “Energy and water – a producer’s perspective”, where – amongst other convenors - the majority of the largest power producers in Sweden presented some perspectives on energy and water, highlighting societal opportunities and perceived challenges, as well as cross-cutting issues.

After introductions from Andreas Lindström (SIWI) and moderator Jakob Granit (SEI), an overview highlighting linkages between energy generation - water resources and the environment, was given by Gustaf Olsson (Lund University). Jens Bjöörn (Fortum) then gave additional perspectives on energy generation and perceived conflicts, and how hydropower is key in the transformation of the Swedish energy system. Iris Cheng (Greenpeace) gave a global overview of coal - water conflicts, about water scarcity and how there is a severe mismatch between coal and water resources in the world.

Johan Thielman (E.ON) spoke about target conflicts and political will and how priorities can be aligned. He was followed by Helena Leander (The green party) and Sofia Arkelsten (The moderate party) who gave their views on energy politics - understanding decision-making affecting energy planning and choices. Christer Ljunggren (Vattenfall) spoke about the role of water in todays and tomorrows sustainable and competitive energy systems. Tobias Persson (Swedish Energy Agency) talked about aspects of a solar economy, the importance of – and how an EU integrated electricity market requires corresponding harmonization of policy measures.

Considering the debate around hydropower and its sustainability that has followed the Swedish Ministry Inquiry on Water Activities and its findings, it was only natural that hydropower and aspects around it would be in the producer’s spotlight during the seminar. Hydropower is undoubtedly a renewable as well as major and very important source of energy in Sweden, a typical year roughly half of the electricity generated stems from hydropower. The power production from hydro does have impacts on freshwater ecosystems though, and a large part of Swedish rivers are today altered because of hydropower plants and dams.

The recently launched strategy for workarounds in hydropower (Strategi för åtgärder i vattenkraften) by the Swedish Energy Agency and the Swedish Agency for marine and water management, gives recommendations for balancing the environmental mitigation measures vs the impact those would have on the production in the overall Swedish energy system. The strategy sets a limit towards such measures at 2,3% (1,5TWh) of the current yearly hydropower production. Given the expected increase in precipitation patterns going forward, as well as opportunities for increasing production through efficiency measures, environmental mitigation measures can in all likelihood quite easily be set off. The remaining question about who will pay for this going forward is another matter of perspective.

Read more about the seminar and find resources in the World Water Week Online Programme.

2014-09-17 Peter Kogg | Tags: energy, water, hydropower, industry, sustainability
Skriv en kommentar |

Peter Kogg
Programme Officer
Energy and Water
Swedish Water House


Fosfor – en livsnödvändig och ändlig resurs

Phosphorus seminar 1 Phosphorus seminar 2 Phosphorus seminar 3

Visste du att tillgången på fosfor minskar drastiskt och till och med kan komma att ta slut inom en nära framtid? Att vi förväntas nå peak fosfor om 15-70 år?

Detta berättade Dr. Dana Cordell, framstående forskare på Institutet Sustainable Futures vid Sydneys Tekniska Universitet när hon gjorde en gästföreläsning på SIWI nyligen. Dana, vars forskning har bidragit till att sätta fosforbrist på den globala kartan, målade upp en skrämmande bild där tillgången på fosfor inte kommer att kunna möta efterfrågan om inte åtgärder för att effektivisera, återvinna och minska fosforförbrukningen sätts in, snarast!

Fosfor är grundläggande och nödvändigt i allt liv. Detta gör att det finns likheter mellan fosforsäkerhet och vattensäkerhet. Utan fosfor och vatten – inget liv. 90 procent av den fosfor som utvinns idag används inom livsmedelsproduktion. Effektiviteten i användningen är skrämmande dåligt, 80 procent går förlorad från jord till bord. Förlusterna ligger framför allt i ineffektiv gödsling av åkern, ofullständigt upptag av tillgängligt fosfor i maten för både boskap och människor, samt det stora matsvinnet när vi inte orkar eller bryr oss om att ta hand om den mat som producerats. Dessa förluster gör att en begränsad och livsnödvändig resurs går förlorad, ut i vattendrag, sjöar och hav, och orsakar där negativa effekter övergödning, illaluktande algblomningar och döda havsbottnar.

Tillgången på fosfor är som sagt begränsad, och den fosfor som finns är kontrollerad av ett fåtal länder. Marocko, Kina och Västsahara besitter tre fjärdedelar av det globala förrådet. EU tillsammans med länder som Indien och Australien är helt beroende av importerad fosfor för sin produktion av livsmedel. Detta innebär stora geopolitiska osäkerheter. Trycket på fosfor ökar kontinuerligt, främst till följd av befolkningsökning, ökad köttkonsumtion och produktion av elektriska bilbatterier . Att utvinna fosfor är extremt energikrävande, både för brytning, förädling och transport. Fosfor har därför blivit både en eftertraktad och dyr handelsvara, och tillgång till fosfor har därför också en fördelningspolitisk dimension när många småbrukare i fattigare delar av världen varken har råd eller tillgång till fosforgödsel.

Vad behöver då göras för att säkerställa fortsatt tillgång på denna värdefulla resurs? Först och främst behöver vi utveckla effektiva policys på global nivå för att uppnå uthållig utvinning och förbrukning av fosfor. Sådana policys saknas helt idag, ett första initiativ har dock tagits inom EU genom initiativet "European Sustainable Phosphorus Platform (ESPP)”. Investeringar behövs också för att öka effektiviteten i användning av fosfor i jordbruket och för att undvika förluster inom värdekedjan, främja återvinning, förbättra matjordars kvalité och förändra konsumtionsbeteenden exempelvis genom att informera om köttkonsumtionens fosforavtryck. Dessutom kan mycket vinnas genom effektiviseringar i livsmedelsproduktionens värdekedja. Vissa länder har också börjat sätta mål för fosforåtervinning, exempelvis har Sverige satt ett mål att återvinna 40 % av fosforn från avloppsvatten.

Danas presentation visade med all önskvärd tydlighet att det är kritiskt för framtiden att ge fosforfrågan mer uppmärksamhet. Det kan också bidra till lösningar inom andra kritiska områden, t.ex. tillgång till och användning av vatten, påpekade professor Jan Lundkvist i en avslutande kommentar till Danas presentation.

Resurser från seminariet

Läs mer om seminariet

Dana Cordells presentation

Foton från seminariet

Skriv en kommentar |

Karin Glaumann

Karin Glaumann
Programme Officer
Swedish Water House


Empower our youth - young people need recognition as a development partner

This article was originally published in Stockholm Water Front, World Water Week Daily, on September 4, 2014.

YP1 YP 2 YP 3

Young professionals yesterday reaffirmed their commitment to working  towards the goal of providing access for all to water, sanitation and hygiene and asked for increased inclusion in high  level decision-making processes at the  seminar Young Professionals Shaping  the Post-2015 Agenda.

“It is vitally important that youth gain further inclusion in national and international high-level decision making processes,” said Prabin Rokaya of the Water Youth Network. “We are willing to commit our energy, creativity and enthusiasm to achieving the water goal but need more recognition for youth representatives at high-level meetings and financial support for youth initiatives. We need to connect, communicate and empower young people and their organisations.”

The attending youth professionals from across the world participated in lively round table discussions creating dialogue about how they could contribute to finding solutions to the water and sanitation challenges. While youth empowerment has actually improved significantly within the major processes on water-related development challenges, there is still a lack of continuity in youth initiatives and a lack of cooperation between young people and organisations.

“Young people are very passionate and want to drive for change and make change,” said Moa Cortobius of the Stockholm International Water Institute. “What we can bring to the table is solidarity with the many marginalised groups around the world. We need to make sure that whatever programmes and initiatives we work on that the aid really reaches the most impoverished. I think youth can take a very special stand on these issues.”

The session followed on from The Youth Forum of the Budapest Water Summit 2013, which confirmed young people’s responsibility and commitment to contribute to a dedicated development goal on water with creativity and fervour. The youth statement from the forum was the starting point to develop and specify key challenges. Some of the most important points affirmed were the acknowledgment that water is inherently a connector of environmental, economic and social uses, and the recognition of the diversity of youth and the work of many youth organisations in defending the rights of people to water and sanitation. The Budapest Water Summit helped youth professionals understand the importance of sharing knowledge and skills with peers from many different parts of the globe.

“There must be support to implement reforms and you need ambition,” said Thomas Panella of the Asian Development Bank, which set up a youth-initiative in March 2013, to provide a formalised network to involve youth and youth related organisations. “We believe in young people, which is why we set up a formal network. This is particularly important for Asia Pacific as 60 percent of the world’s youth between the ages of 15 and 24 live in Asia. This is a huge resource that we need to support, encourage and invest in, to be able to enact major change in the water sector.”

2014-09-16 Nick Michell | Tags: World Water Week, Young Professionals Day, youth, water demand
Skriv en kommentar |

YP Daily
Text: Nick Michell
Photo: Thomas Henrikson


Several large gaps in Swedish flood management


Recent flood events in Sweden have once again put Swedish flood management in the spotlight, and revealed many gaps.  I have described these shortcomings in an article published in Government Gazette, and they have been thoroughly discussed in the Swedish Water House cluster group “Water and Disaster Risk Reduction”. The biggest and perhaps most surprising breach is that Sweden does not plan its water flows – and therefore its floods – at river basin level. This is the fundamental principle in water governance advocated by the Global Water Partnership (GWP). Perhaps it is time to start a GWP support programme in Sweden? After all, since at least 2002 the Swedish Government has supported the work of the GWP, providing more than 4 million USD from 2012 to 2013. And this makes me wonder: if the Swedish government believes that the principles advocated by GWP are worth such wholehearted support, why not invest in implementing them in Sweden?

The only water planning at river basin level is carried out by Swedish Water Authorities. Five water authorities have been established under the responsibility of the county boards, and binding actions are decided to reach the objectives of the EU Water Framework Directive. In Sweden the Directive is coordinated by The Swedish Agency for Marine and Water Management (HaV).  However, this Directive is mostly aligned towards water quality and environmental policies, and does not focus on broader flood risks and linked socio-economic impacts. Floods are, on the other hand the mandate of Swedish Civil Contingency Agency (MSB) which has been appointed to coordinate the implementation of the EU Floods Directive in Sweden. Their take on floods is very much that of extreme flows. But floods are a natural part of an ecosystem, they come in the entire spectrum of flows, and may also have positive effects for the environment. However, as the approach to flood mitigation by MSB (and other local risk managers at municipal level) is focused on extreme events, local structural measures will prevail over more diffuse environmentally aligned measures in the river basin.

When the Swedish Water House cluster group for water and disaster risk reduction had its final seminar in November 2013 on Swedish integrated flood management, we raised these issues. A representative from the World Meteorological Organization (WMO) and the Associated Program on Flood Management (APFM) was present. He clearly stated his surprise to the fact that Sweden encountered such issues in its flood management and was very positive to future collaboration. The APFM is jointly coordinated by WMO and GWP. GWP and WMO please contact the Swedish Government and offer your support to more integrated flood management!

2014-09-01 Åse Johanessen | Tags: flooding, water risk, disaster risk reduction, Åse Johannessen
Skriv en kommentar |


Åse Johannessen,
Research Fellow,
Stockholm Environment Institute (SEI)

SWH-Water and Risk-web-1

Download the report

"Water and Risk: Developing Sustainable and Resilient Communities"



Indonesiskt-svenskt samarbete för uthålligt skogsbruk och minskade växthusgasutsläpp


Indonesiens skogar brinner. Trots att Indonesiens premiärminister har satt upp ambitiösa mål för minskad avskogning och skogsbränder brinner stora skogsområden varje år, främst som en konsekvens av småbönders och skogsbolags markberedning. I den torra sekundärskogen är det svårt att kontrollera bränderna - de är svårstoppade när de tar fart, och förutom förlust av nyanlagda träd- eller fruktodlingar så frigörs mer än 2 miljarder ton koldioxid årligen. Det gör Indonesien till en av världens tre största utsläppare av koldioxid.

Större delen av Indonesiens yta är skogsmark av olika slag. En liten del är fortfarande orörd regnskog med ofantlig artrikedom. Den fuktiga regnskogen brinner sällan men större delen av de ursprungliga skogarna är nedhuggna, och i olika grad återbeskogade. Allra svårast är återbeskogning av vidsträckta torvmarker på Borneo. Dessa områden har tappat sin naturliga vattendynamik – ofta är de dikade och därmed ännu torrare – och brinner lätt. Den torra torven släpper koldioxid när den bryts ned. Att återbeskoga marken och förhindra skogsbränder är en prioriterad uppgift för den nyinstallerade nationella REDD+ myndigheten (Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation). I huvudkontoret i Jakarta övervakas 24-7 skogsbrändernas framfart med hjälp av satelliter och 12 bildskärmar. Vid vårt möte i slutet av juni pågick 29 skogsbränder på olika öar. Skogsbränder som ödelägger odlingar, riskerar människoliv, förhindrar flygtrafik och starkt bidrar till växthuseffekten. Det var ändå inte en speciellt eldfängd period.

Borneo 2

Swedish Water House har under ett par år faciliterat möten och diskussioner mellan Svenska och Indonesiska parter, för att utveckla samarbetsprojet som kan bidra till minskade växthusutsläpp från Indonesiens skogar. Arbetet resulterade tidigare i år i att Sveriges Lantbruksuniversitet, Bandungs Tekniska Institut (Java), Skogsstyrelsen, Tornedalens Folkhögskola samt Guvernören i Centrala Kalimantan (Borneo) skrev under en unik avsiktsförklaring om att tillsammans utveckla projekt som kan bidra till ett uthålligt skogsbruk i Indonesien, öka lokalbefolkningens kapacitet att sköta och tjäna pengar på sina skogar och ett vetenskapligt utbyte om institutionella förutsättningar för uthålligt skogsbruk. Allt med den långsiktiga målsättningen att minska växthusutsläppen från Indonesien. Veckan efter midsommar i år träffades partnerna, först i Jakarta och sen på Borneo, för att initiera planering av aktiviteter och projekt. Under fyra dagars diskuterade vi rimliga förväntningar på resultat och aktiviteter med varandra, med byalag på Borneo, med företrädare för ursprungsbefolkningar och naturvårdsorganisationer samt med ansvariga nationella, regionala och lokala myndigheter.

Borneo 3

Resultatet blev en aktionsplan med aktiviteter på kort och lång sikt. Aktiviteter på kort sikt handlar främst om kunskapsutbyte och praktikplatser vid Skogsstyrelsen och Tornedalens Folkhögskola, samt utbyte av Magisterelever och handledare vid SLU och olika Indonesiska universitet. På längre sikt söker parterna gemensamt finansiering för mer omfattande utbildnings och rådgivningsprogram för att öka kapaciteten både hos lokalbefolkning och myndigheter att förvalta skogen uthålligt, till nytta för klimat, biologisk mångfald, vattendynamik och inte minst människors i skogens närhet. När skogen bidrar till människors försörjning och livskvalitet ökar motivationen att ta hand om den så att dess olika värden bevaras. Det är så Sveriges skogar har utvecklats från total utarmning i början på 1800-talet till dagens på många sätt uthålliga skogsbruk. Det har varit en lång resa – en resa som fortfarande pågår. Förhoppningsvis kan samarbetet mellan Sverige och Indonesien så snabbväxande frön till en motsvarande resa i Indonesien – till nytta för människor och skogar och vårt globala klimat.

2014-07-30 Lotta Samuelson | Tags: Indonesien, Sverige, skog, REDD+, Partner Driven Cooperation, Sida
Skriv en kommentar |


Lotta Samuelson
Programme Manager,
Swedish Water House


Hur möter företag och investerare en ökande vattenbrist i världen?

Finansiell risk

Torsdagen den 3 juli i Almedalen samlade vi en panel för att diskutera denna fråga under vårt seminarium "Vatten som finansiell risk - en fråga fler borde ta på allvar".

Nyligen rankade World Economic Forum vatten som den näst största risken företag står inför. Att vatten är en viktig fråga som företag och investerare måste ta hänsyn till i sin verksamhet är det allt fler som förstår men vad görs egentligen? Har företag och investerare hittat modeller för att säkerställa hållbar vattenpåverkan?

Helena Helmersson från HM som blivit utsedd till näringslivets mäktigaste kvinna 2014 berättade att HM sätter stort värde på samarbeten för att driva på systemförändringar i samhället. Som företag är det viktigt att ha koll på sin värdekedja och samarbeta tätt med leverantörer och andra inom samma bransch. HM vill vara industridrivande inom vattenområdet och fokuserar på återvinning för att skapa ett cirkulärt flöde där material återanvänds och återvinns i stället för att slängas.

Folksam representerades av Emelie Westholm som berättade att de använder sig av ansvarsfulla investeringskriterier för att påverka de företag man investerar i och där ingår vatten och flera andra hållbarhetsaspekter. Emma Ihre från Finansdepartementet berättade att hållbarhet ska integreras i alla statliga bolags styrelser. I de bolagsanalyser man gör på departementet tittar man på aspekter så som korruption, arbetsvillkor och vatten. SPP har arbetat med hållbarhet i över 50 år och enligt Jonas Ahlén är finansbranschen mycket konservativ och behöver bättre förstå hur viktig vattenfrågan är. Jonas var dock noga med att poängtera att vatten även kan vara en affärsmöjlighet för de företag som tar den på allvar och går före sina konkurrenter.

Det finns gott om exempel resurseffektiva bolag som presterar väl på börsen idag. I Sverige är exempelvis Alfa Laval ett miljöteknikföretag som positionerat sig bra och hjälper sina kunder att bli mer vatteneffektiva. Med i panelen var även Viveka Risberg från Swedwatch. Viveka framhöll att vatten inte enbart är en miljöfråga utan en samhällsfråga som påverkar fred och säkerhet och människors liv.

Helena Leander från Miljöpartiet framhävde att som politiker kan man ställa vattenrelaterade krav på de pensionspengar som förvaltas gemensamt och påverka de statliga bolagen. Upphandlingen som sker i kommun och landsting bör vidare ta hänsyn till produkters vattenfotavtryck.

Som avslutning fick panelen svara på frågan ”om vi ses om 5 år igen, vad skulle ni önskat att ni åstadkommit?”. Att bolagen rapporterar på sin vattenanvändning, att individen gör hållbara val, fler samarbeten, slutet kretslopp, skärpt lagstiftning och kunskap om vattenfrågan var önskemål som framhölls av panelen.


IMG_2340_small IMG_2343_small IMG_2355_small


2014-07-09 Karin Glaumann | Tags: Almedalen, finansiell risk, miljö, vatten, seminarium
Skriv en kommentar |

Karin Glaumann
Karin Glaumann
Programme Officer,
Swedish Water House


Människan är klokare än strandskatan – eller?


Är nöjda människor farliga för samhällsekonomin? Söker vi ständiga lyckokickar genom konsumtion eller kan vi bli nöjda i ett resurssmart samhälle? Och vilket ansvar bär våra politiker i att säkerställa en omställning till ett grönare samhälle?

Tillsammans med WWF och SEI bjöd vi in till ett seminarium för att debattera dessa frågor. Det var knökfullt med folk som hade kommit för att lyssna. Med fantastisk känsla berättade de historien om den lilla strandskatan som överger sina egna ägg för ett större, vackrare som är gjort av plast, och därmed bidrar till sin egen arts undergång. Är vi människor strandskator? Och i så fall, hur ska vi hantera detta?

Ekonomen Sandro Scocco som var en av de medverkande på seminariet tyckte att vi inte borde kunna få göra val som leder till vår gemensamma undergång. Det rådde en enighet att det nuvarande ekonomiska systemet inte är hållbart. Dennys Bello, student på Handelshögskolan menade att vi bör titta på andra sätt att mäta välstånd så som Human Development Index och Social Progress Index. BNP måttet som används idag ”är som att enbart mäta hastighet i en bil, inte hur mycket bensin som är kvar". Felix Ockborn från HM framhöll cirkulär ekonomi som en del av lösningen.

På seminariet presenterades även två undersökningar där vi frågat hur ungdomar och företag ser på Sveriges miljö-och klimatpolitik. Undersökningarna visade bland annat att 11 % av dagens ungdomar överväger att inte skaffa barn på grund av klimatförändringarna och att 62 % av företagen anser att det skulle vara gynnsamt för dem med en modigare miljö-/klimatpolitik. Politikerna som var inbjudna överraskades av resultaten. De visar bland annat att den uppfattning som funnits att företag ser det betungande med miljökrav bör ifrågasättas.


Partierna fick därefter lyssna till sex rekommendationer som WWF, SEI och SIWI tagit fram för ett mer hållbart samhälle. Den rekommendation som fick mest stöd var att göra AP-fonderna fossilfria. Bland rekommendationerna fanns två vattenrelaterade: att Sverige tillsätter en internationell kommission kring värdering och prissättning av vatten och att Sverige driver frågan om ett globalt hållbarhetsmål för vatten. Flera partier var positiva till dessa förslag. Glädjande var även att samtliga partier lovade att prioritera hållbarhet i höst när det är dags för val.

Vi ska jobba för att de håller vad de lovar!

Mer information


IMG_2178_small  IMG_2247_small  IMG_2300_small

Se bilder från seminariet på Swedish Water House Flickr-konto.

2014-07-03 Karin Glaumann | Tags: Almedalen, miljö, hållbarhet, seminarium, WWF, SEI, Dramaten
Skriv en kommentar |

Karin Glaumann
Karin Glaumann
Programme Officer,
Swedish Water House


Kan vi skapa ett fossilfritt samhälle utan storskaliga miljöproblem i andra sektorer?

På plats i Visby försöker jag med hjälp av Almedalsguiden få en bild över vilka seminarier jag vill prioritera. Det är inte lätt när det visar sig att kl. 10.00 verkar vara en mycket populär tid för frågor kring klimat, hållbarhet och miljö. Jag prioriterar två seminarier som får mig att fundera över de miljöutmaningar vi står inför för att ställa om till ett fossilfritt samhälle.


För att nå målet att begränsa uppvärmningen till 2 grader – den gräns som forskare och politiker menar tippar mot allvarliga klimatförändringar – måste vi snabbt minska utsläppen av fossilt bränsle. Naturgas är inte ett förnybart bränsle men koldioxidutsläppen beräknas vara mellan 30-40% lägre vid förbränning. Utvinningen av alunskiffer har seglat upp som en intressant framtidsmöjlighet i Sverige. Alunskiffer är uppbyggt av sedimentära bergarter som bildades för 400-500 miljoner år sedan under kambrium och ordovicium. Men utvinningen av alunskiffer är omstritt.

Seminariet "Exploatering av alunskiffer – framtidshopp eller tickande miljöbomb i Ukrainakrisens skugga?" anordnat av LRF, Naturskyddsföreningen och ett antal kommuner, belyste några av utvinningens negativa konsekvenser: landskapspåverkan, kontaminerat avfall, vattenföroreningar och förlust av odlingsmark. Den svenska minerallagen kritiserades för att vara otillräcklig för att skydda miljön och ursprungsbefolkningens intressen. En representant från gruvindustrin hävdade att just Sverige har förutsättningar för att skapa en hållbar utvinning. Vi har politisk stabilitet, låg korruption och starka institutioner.


Vattenkraften ses som en förnybar energikälla. Men reglering av vattendrag för att utvinna vattenkraft har även många negativa bieffekter, bland annat förlust av arter, mångfald och ekosystem. Sveriges nuvarande vattenlagstiftning har kritiserats för att vara omodern och för att vattenkraft bedrivs med för dålig miljöhänsyn.
Med detta som bakgrund överlämnades i juni ett förslag om förändrad vattenlagstiftning - den så kallade Vattenverksamhetsutredningen.

Under seminariet "Kraftsamling för levande vattendrag" får politiker möjlighet att ställa frågor till generaldirektörer, intresseorganisationer och näringslivet om utredningen. Björn Risinge, Generaldirektör på Havs- och Vattenmyndigheten försöker lunga representanter från vattenkraften om vad utredningen kommer ha för effekter på framtida energiproduktion. Förutom vattenkraftsindustrins skepticism finns det en ganska enad samsyn om att utredningen kan lägga grunden för en hållbar framtida vattenkraftsproduktion där avvägning mellan utvinning och miljöhänsyn balanseras.

Kanske kan Vattenverksamheten bli ett bra exempel på där förnybara energiresurs kan utvecklas på ett hållbart sätt utan storskalig påverkan på miljön?

Skriv en kommentar |

Anna Forslund
Programme Manager,
Stockholm International Water Institute (SIWI)


Vatten och läkemedel - lösningar för ett växande miljöproblem

Vatten och läkemedel 4

Vilken start på Almedalsveckan! Fler än 70 deltagare lyssnade och bidrog till vår diskussion om vatten och läkemedel på Visby Strand. Presentationer från både Läkemedelsindustrin, forskare och apoteksbolag visade hur brett problemet är och hur mycket redan har gjorts. Dock har dessa insatser inte lyckats åtgärda ett grundproblem som lett till den heta debatten: läkemedelshalter i indiskt dricksvatten är fortfarande för höga, och det är nämligen i Indien som en stor del av våra läkemedel tillverkas. Istället för att åtgärda problemen kommer de att flyttas – från inlandet till kusten, där avloppsvattnet späds ut i havet. Som Cecilia dePedro, en av presentatörerna sa: dissolution is not the solution. Utsläpp från tillverkningen måste minskas och reningstekniken för avloppsvatten måste byggas upp!

Vatten och läkemedel

Samtidigt återstår utmaningar i Sverige. Återlämning av läkemedel till apoteken för att förebygga oanvända rester i avloppet är ett centralt steg och informationen till konsumenter måste bli bättre. Men även reningstekniken måste förbättras eftersom många läkemedel utsöndras av kroppen i oförändrad form och våra reningsverk inte är byggda för att ta bort dessa ämnen. Berndt Björlenius från KTH berättade om pilotanläggningar för att testa ny teknik (kombination av ozonering och aktiverad kol) som faktiskt kan ta bort det mesta av substanserna till rimlig kostnad. En utbyggnad av reningsverken skulle kosta mellan 1,8 och 6 miljarder kronor, jämfört med de 15 miljarder per år som VA-verksamheten kostar idag.

Regeringen har tagit initiativ genom en proposition för en ny kemikaliepolitik och ett etappmål som siktar på förbättrat miljöhänsyn för läkemedel inom europeisk och internationell lagstiftning. Men vi har inte kommit tillräckligt långt - under tio år har lagstiftningen inte blivit av och vi har lyckats flytta problemet från inland till hav, utan åtgärd.


2014-06-30 Nicolai Schaaf | Tags: vatten, läkemedel, miljö, läkemedelsrester, Almedalen, seminarium
Skriv en kommentar |

Nicolai Schaaf
Programme Officer,
Swedish Water House


Svenskt ledarskap för en hållbar utveckling

Swedish Leadership for Sustainable Development är ett nätverk som består av ett tjugotal ledande svenska företag. Genom nätverket, som samordnas av Sida, kan svenskt ledarskap arbeta för hållbar utveckling och utveckla konkreta projekt och modeller. Målet är minskad fattigdom.

Idag den 28 maj träffades gruppen på Sida för att diskuterar det svenska ledarskapet för hållbar utveckling. Vad har samarbetet egentligen givit för resultat? Och hur kan det svenska ledarskapet inspirera andra i en tid då världens länder snart ska besluta om nya globala hållbarhetsmål för perioden efter 2015?


Torgny Holmgren, vd för Stockholm International Water Institute deltog och presenterade tillsammans med Sofie Gunolf, vd för Indiska Sweden Textil Water Initiative (STWI). Ett samarbete där SIWI tillsammans med 34 svenska textil- och läderföretag har tagit fram riktlinjer för hållbar hantering av vatten i produktionsprocessen i textil- och läderindustrin.

Under 2013 började tre företag - Indiska, KappAhl och Lindex - med finansiering från Sida och i samverkan med SIWI och indiska konsulter att tillämpa riktlinjerna i praktiken genom utbildningsinsatser hos 34 leverantörer och underleverantörer i tre delstater i Indien: Uttar Pradesh, Haryana och Rajasthan.

Torgny Holmgren poängterade att STWI är ett mycket bra exempel på hur konkreta resultat kan uppnås när företag börjar se över sin hantering av vatten och kemikalier i produktionsprocessen. Resultaten som dessutom har åstadkommits på väldig kort sikt är slående:
-    Mer än 4 000 personer har utbildats i hållbar vatten-, kemikalie- och energihantering. I syfabriker minskade vatten-användningen med 54 procent och elförbrukningen med 14 procent. I färgerierna var motsvarande siffror 10 procent för vatten och 9 procent för el. Tillsammans minskade man kemikalieanvändningen med 30 procent. Företagen har därigenom minskat sina produktionskostnader med i genomsnitt 1,7 procent. Avkastningen på investeringen är 765 procent på årsbasis och den genomsnittliga återbetalningstiden beräknas till endast 11 dagar.

Avsikten är nu att gå vidare och mångfaldig detta lyckade initiativ till fler företag och leverantöret i fler länder som Kina, Bangladesh, Turkiet och Etiopien utöver Indien. Vi ser detta som en lyckad modell som skulle kunna anpassas till och användas även i andra branscher som livsmedel, läkemedel och energiproduktion i framtiden.

SVT Opinion publicerades idag ett inlägg där nätverket Swedish Leadership for Sustainable Development uppmanar att ”Företag måste ta mer samhällsansvar”.


Skriv en kommentar |



Att stoppa klimatförändringarna är vår plikt, inte en affärsmöjlighet

Global Warming

Vi har knappt hunnit läsa klart IPCC rapportens andra del och alla kommentarer kring den, innan del III hinner komma. Trots detaljrikedomen i de båda rapporterna så innehåller de inga större överraskningar. Utsläppen av växthusgaser fortsatter att öka, temperaturen stiger och det har stora konsekvenser för människor och miljö. Och det är i den osäkra tillgången på vatten som klimatförändringen kommer ha sin största påverkan på människan.

Som Anna Forslund skriver är det många gånger frustrerande hur långsamt klimatförhandlingarna går framåt, samtidigt som det inte går att förneka att de är viktiga. Det finns så lite framsteg i minskningen av klimatutsläpp att en stor mängd arbete och resurser nu måste läggas på att anpassa vårt samhälle till klimatförändringarna och att minska de negativa konsekvenserna. Det är tyvärr för sent att bara satsa på att minska växthusgasutsläppen. Det gäller nu att hjälpa dem som är mest utsatta och har sämst förutsättningar att klara av klimatförändringarna.

Även om IPCC fortfarande verkar skeptisk och kritisk, så är det värt att notera att rapporten för första gången även tar upp idéer som tidigare avfärdats som galna: åtgärder och tekniker som är omstridda bland forskare som syftar till att i stor skala förändra jordens klimatsystem, s.k. ”geoengineering”. Protagonisterna för geoengineering vill påverka klimatsystemet ännu mer med tekniker som kan få oanade konsekvenser - i stället för att minska människans påverkan på klimatet. Så det måste anses som oroväckande att IPCC ändå tycker det är värt att nämna.

En stor del av klimat- och miljödebatten handlar om näringslivets roll, hållbara investeringar och den ekonomiska risk som är kopplad till klimatförändringarna. Ofta finns exempel på hur företag reagerar snabbare på nya utmaningar än regeringar, framförallt när det finns chanser att vinna marknadsandelar eller affärsmöjligheter. Men om IPCC nu visar oss hur växthusgasutsläppen stiger och stiger, verkar det ju som risken för företag ändå bedöms alldeles för lågt, särskilt på långt sikt

Så kanske måste vi tänka om och ta allt från början. Syftet med att minska klimatpåverkan är inte att främja privatekonomin. I grunden är det en fråga om moral, omtanke och hänsyn till nutidens fattigaste och mest utsatta; till kommande generationer; till deras livskvalitet och utvecklingsmöjligheter. I en artikel i Svenska Dagbladet argumenterar fil dr Billy Larsson för att ”ett etiskt förhållningssätt till klimatfrågan skulle tydliggöra graden av hänsyn till kommande generationer inom politiken”.

I klimatdebatten måste det vara tillåtet att prata om moral och rättvisa. En hälsosam miljö med fungerande ekosystem och säkrad tillgång till rent vatten är en mänsklig rättighet. Att uppnå det kan innebära en affärsmöjlighet för företag samtidigt som det gynnar alla inblandade. Men i de fall ekonomiska incitament inte finns, måste frivilliga åtgärder, åtagande, reglering och prissättning diskuteras.

Ett av de centrala budskapen i IPCC-rapporten är att osäkerhet och risker kommer bli större. Vi står inför en framtid där vi måste vara förberedda på att hantera ovisshet. Men ingen gillar risker och osäkerhet. Så argumentet måste vara, att vi fortfarande har möjlighet att begränsa klimatförändringarna och bidra till en hållbar framtid.

I höst kommer IPCC:s syntesrapport och det kommer att bli spännande att se hur frågan om utsläppsminskning kan vävas samman med den om klimatanpassning. Det är viktigt att vi pratar öppet om den framtid vi står inför, och vilka konsekvenser det medför om vi fortsätter i samma bana som förut. En ansvarsfull klimatpolitik som bygger på olika aktörers drivkraft och intressen kommer att vara central för att skapa ett förtroende och en gemensam bas där det inte längre ses som naivt utan realistiskt att prata om moral, omtanke och hänsyn till framtida generationer.

Skriv en kommentar |


Nicolai Schaaf,
Programme Officer,
Swedish Water House


Tap water turning into a pharmaceutical cocktail?


Yes, there are residues of pharmaceuticals in the water all around the globe. In 71 countries and in all continents. And in those countries that are not in this list, you would most certainly find something if one would start looking.

This was, very roughly, the starting point for the workshop on Pharmaceuticals in the Environment, hosted by the German Environment Agency (Umweltbundesamt), the German Ministry for Environment and the consultancies IWW and Adelphi in Geneva 8 and 9 April 2014.

Even though the knowledge base is growing, in most cases there is only rare information about point sources of pharmaceuticals entering the environment. But the largest proportion of emissions is associated with urban sewage – treated or untreated – entering surface water and opening the ways into ground water and drinking water. Still, there are large regional differences when it comes to amounts and combination of substances and of course the infrastructure and technology available to reduce the problem. But no one doubts that there is a problem – on a global scale and of growing importance.

The fact that pharmaceuticals have an impact on the environment is no surprise. They are active substances designed to have an impact on our body. But do we know the effects they have on other organisms? And can we prevent those? Presentations on how birth control pills actually do their job even on fish populations in Canadian lakes or pain killers turned out to also kill Indian vultures underlined the unwanted and most often unexpected and uncontrolled side effects of substances. But still, the discussion on how to weigh in environmental impacts into the approval procedures, procurement or subsidies for pharmaceuticals is tricky and sometimes overridden by the fear of compromising health benefits. On this, there was absolute consensus, though: environmental aspects only come in if there are alternatives with the same efficiency. But it might be worth a thought if substances known to have environmental impacts should be available on prescription only – just like substances that even humans should only take with precaution are not freely available but need a physician to prescribe.

A wide range of initiatives is already taking place. While the workshop was focusing on lifting the issue onto the agenda of the Strategic Approach to International Chemicals Management (SAICM) under the United Nations Environment Programme UNEP, many speakers referred to Swedish activities: The research on emissions from production sites, monitoring of pharmaceuticals in waterbodies, the so called “Wise List” and environmental classification of pharmaceuticals by the Stockholm County Council, the disclosure of environmental information by the pharmaceutical industry on and the comparably well-functioning take-back system, to name but a few.

But how ever effective measures to be applied, there will always remain residues of active substances in the wastewater: to take medicine naturally means to excrete them later on. With this background, discussions targeted on the removal of pharmaceuticals in wastewater treatment and drinking water production on the one hand and on direct measures at the production site on the other hand. To reduce emissions both from private households and from professional healthcare, not only technology is needed, but also a good communication strategy and an easily accessible take-back system. Even the development of “green” pharmaceuticals that quickly break down into harmless parts is seen as a research-task for the industry. An adequate mix of measures will be required, supported by multi stakeholder and multi sector efforts.

To facilitate both network and discussion about water and pharmaceuticals and to link the Swedish actors to relevant international processes, Swedish Water House is starting a cluster group on Water and Pharmaceuticals. Representatives from the Industry, Government and Administration, Healthcare and Water Sectors have already engaged in our dialogue and we will soon identify the key priorities to tackle during 2014 and 2015. The Geneva workshop clearly underlined the wide spectrum of opportunities, stressing that production level, subsidies, procurement, communication, wastewater treatment and take back systems are of equal importance to reduce the release of pharmaceuticals to the environment.

More information:

2014-04-17 Nicolai Schaaf | Tags: water, pharmaceuticals, workshop, Geneva, cluster group
Skriv en kommentar |

Nicolai Schaaf,
Programme Officer,
Swedish Water House


Slow, slow, quick, quick, slow – the Climate debate Foxtrot

Climate Street Art
An image of a sculpture by a Spanish street artist Isaac Cordal spread across social media last week.  The sculpture was interpreted by many as ”Politicians discussing global warming”  and is an illustrative picture of the slow progress on the climate negotiations while the impact from climate change such as sea level rise becomes increasingly evident.

At the same time, the United Nations Framework Convention on Climate Change (UNFCCC) recently celebrated 20 years since entering into force. The cooperative efforts by UNFCCC Parties to limit the emission of greenhouse gases have indeed been slow in many ways and the escalating negative impacts from Climate Change has become increasingly evident. Critical weather events such as Typhoon Haiyan in the Philippines, America’s record-breaking freeze, California’s year-long drought, and flooding in Europe have brought the attention of the global community to the need to prepare and respond to the escalating negative impacts from climate change.

The most recent IPCC report (March 2014) further reinforces that climate change extremes such as cyclones, draughts and floods have created huge negative impacts on human well-being. Examples such as damage to infrastructure, food security and water supply are outlined. The report also warns that climate change increases the risk of armed conflict around the world due to its worsening of poverty levels and increase of economic shocks.

The three times Pulitzer prize winning American journalist Thomas Loren Friedman, has written extensively on the strong links between climate change impacts, environmental stress and armed conflicts, focusing especially on the Middle East. According to Friedman one of the key factors for the uprising in Syria was the climate change created Syrian drought.

In the beginning of March, UNFCCC began a long series of negotiations and workshops to prepare for the next Conference of the Parties (COP20) in Lima December 2014. Much of the focus of discussions centre around “Loss and Damage” and is the culmination of several years of policy debate on the need of greater attention on unavoidable fact that climate change impacts are real. Discussions advise that current mitigation ambitions need to be fully prepared for the unavoidable impacts of climate change, such as the critical weather events mentioned above. Under the UNFCCC, the Warsaw International mechanism was also established with the aim of enhancing knowledge on the adverse effects of climate change, strengthening dialogue as well as enhancing action and support.

I took part in the sessions and can convey that the UNFCCC negotiations on Loss and Damage are intense; often heated and ongoing for several days, with discussions continuing until the early hours of the morning. The willingness of the negotiators to reach an agreement and a way forward is undoubtable, yet discussions often became stuck in what can be viewed as tedious details, such as the correct position of a comma. However, it is seemingly small insignificant details like this which are incredibly important as they can determine the clarity and interpretation of the text and obligations by countries.

During the negotiations, the Bolivian negotiator Juan Hoffmaister kept reminding us all about the purpose of the meeting; ‘To find meaningful solutions and support those segments of the global population that is already vulnerable to climate change.'

At the end of the four days of negotiations, some agreements are reached on core areas for further collaboration e.g.  the management of risks, the need of sharing information, identification of capacity needs. But a final text and agreement is not in yet place. This discussion is set to continue at another meeting in the hope of agreeing on a final text.

2014-04-09 Anna Forslund | Tags: Anna Forslund, Climate Change, COP20, loss and damage, UNFCCC
Skriv en kommentar |


Anna Forslund,
Programme Manager,
Climate Change and Water
Stockholm International Water Institute


Seminarieblogg: Energi och Vatten – en livsviktig förening

Kanske börjar jag äntligen få upp ögonen för hur energi och vatten faktiskt hänger ihop. Den främsta anledningen att 2014 av FN utsetts till att fokusera på vatten och energi är just att få fler att inse att det som kallas klimatpolitik eller energiproduktion handlar om vatten.  Det gäller såväl  inom vatten- och inom energivärlden som för politiker, konsumenter och företag. Vattnets roll är mångfacetterad; det finns med både som en resurs, en förorening, en produktionsinsats och ett distributionsmedel för värme.

Världsvattendagen mini 1

Världsvattendagen mini 3

Sambandet mellan vatten och energi är komplext

Talarna på Swedish Water House Världsvattendagen-seminarium fokuserade på vatten och energi från olika vinklar. Under dagen avhandlades allt från globala energitrender till vatten och energi som förutsättningar för hållbar utveckling. Det senare innebär att vatten och energi-frågor bör sättas i fokus för bistånd och i FN:s arbete mot hållbarhetsmålen. Att även vattenrening – som vi tar för givet här i Sverige – kommer till en hög energikostnad men skulle kunna bli en mer produktiv resurs om vi lade om vårt idiomatiska tänk från vattenreningsanläggningar till energianläggningar är en intressant tanke. För det faktum att vattenrening kostar som det smakar vet alla som betalar kommunal skatt eller driver vattenverk. Men det finns ny teknik för att kostnadseffektivisera och samarbeten som kan underlätta.

Den svenska och norska vattenkraften som ofrånkomligen är basen i det svenska energisystemet kommer kunna kompletteras men inte helt ersättas med andra förnyelsebara källor och där har vi en fördel gentemot Europa om vi ska kunna bibehålla effekten i systemet. Men det behövs fortfarande en långsiktig politisk överenskommelse så att företag vågar göra de investeringar och satsningar som behövs om vi ska ställa om till ett fossilfritt energisystem. I paneldiskussionen var många rörande överrens om detta - även politiker - men en faktisk överenskommelse lär vi inte se innan valet.

Det budskap som gjorde störst intryck på mig formulerades av Professor Gustaf Olsson, Professor vid Lunds Universitet. Han talade kraftfullt om det beroende av fossila bränslen som enligt International Energy Agency (IEA) kvarstår (upp till 80 procent år 2035), kommer höja jordens medeltemperatur från 2 till 4 grader. Och det är en skillnad på länder som finns eller inte finns!

Världsvattendagen mini 2

Vill du veta mer?

Följ oss!


Skriv en kommentar |

Elin Weyler
Programme Manager
Swedish Water House


Q&A: Åse Johannesson on Sweden's potential to transform disaster risk reduction

A new policy report from Swedish Water House calls for an emphasis on integrating resilience-building into development, and expanding Disaster Risk Reduction (DRR) efforts beyond humanitarian aid.

People collect water from Oxfam tanks in Nowshera, Pakistan, after the devastating 2010 floods. Flickr / Oxfam International

The report "Water and Risk: Developing Sustainable and Resilient Communities" was produced by the Swedish Water House Cluster Group on DRR, led by SEI Research Fellow Åse Johannessen. The group has worked for three years to raise awareness of water issues within climate policy and DRR, aiming to inform Swedish policy and international cooperation. The group has emphasised resilience-building and preparedness. Water issues as part of DRR are highly relevant in the context of the UN climate negotiations and the Sustainable Development Goals process. Below, Johannessen explains why Sweden is well positioned to lead on DRR, and key ways in which it could do so.

Q: What motivated this report, at this particular time?
A: We have been working together for three years, and now is a good time to make an impact, as our recommendations can feed into the Swedish position on the next global action plan for DRR – the Hyogo Framework for Action (2), which will be decided upon in 2015. Sweden has also launched a new platform for its international development cooperation, with DRR as very prominent priority, although the strategic direction and specifics still need to be defined.

Q: How big a role does Sweden play in disaster risk reduction?

A: Sweden plays a major role, as it is one of the most important donors to the main DRR institutions, the UN Office for Disaster Risk Reduction (UNISDR) and the Global Facility for Disaster Reduction and Recovery (GFDRR). But it has yet to leverage that position to determine where the money goes. To really influence the global debate, Sweden needs an informed and explicit DRR policy, based on consultation with Swedish and global experts and practitioners.

Q: You note that Sweden, like most countries, has focused its DRR efforts on humanitarian aid and building resilience after disasters occur. Why is that not enough, and how does DRR need to change?

A: Most disaster risks today are created not by natural hazards alone, but by unsafe development. This is especially true in rapidly urbanising places, where a lot of surfaces have been paved over, so the water cannot drain and creates flood risks which were not there before. We need a fundamental shift, towards proactive planning and investment, building resilience, and addressing the underlying causes of risk.

Q: How might such an approach work in practical terms? Can you provide an example?

A: Some actions are cheap and easy, but can make a big difference. For example, building parking lots with surfaces that infiltrate water, rather than impervious pavement, can reduce urban flooding and disease for the urban poor. Public-private partnerships are crucial for small and larger-scale implementation. DRR needs to be associated with this type of activities as well, and not just with risks that have already become severe. DRR also definitely needs to be mainstreamed into development programmes, and better linked with humanitarian efforts. The international community needs to get its act together and coordinate for impact, and focus less on smaller projects and short-term results.

Q: How would such a change affect the countries that benefit from Swedish development and DRR assistance? Would proactive measures come at the expense of post-disaster humanitarian aid?

A: No, we are not talking about moving around resources from humanitarian aid, but rather understanding where disasters really originate. Let’s just take the example of the floods in Pakistan in 2010. Sweden provided much-needed humanitarian aid, but afterwards there could have been much more reflection about the underlying causes of this disaster and how to build capacity so these things will not happen again. We need to start to learn from past events and connect the dots, and to realise how poorly planned development can build up risks over time. If we don’t start now, the costs for emergency response will be even higher in the future.

Q: Your report focuses on Sweden’s foreign policy, but you also write about domestic implications. How might Sweden benefit from a more proactive, integrated approach to DRR at home?
A: Sweden does not have many catastrophic floods or droughts, but the lack of coordination and integration between flood and water quality management is a concern, especially with socio-economic and environmental implications. We also have very outdated legislation on water flows, which results in many uncoordinated activities in a river basin.  We would really need planning of water flows at that level, which is one step above where planning is currently initiated (at the municipal level). The EU policy on floods is being implemented in Sweden, but this is work in progress. The willingness is there, but concrete steps of how to go about it is still to be seen.

Flooding in Uppsala, Sweden, in April 2013. Flickr / Barbro Björnemalm

2014-02-19 Åse Johannessen | Tags: water, risk, disaster risk reduction, policy brief
Skriv en kommentar |


Åse Johannessen,
Research Fellow,
Stockholm Environment Institute (SEI)

SWH-Water and Risk-web-1

Download the report

"Water and Risk: Developing Sustainable and Resilient Communities"


Swedish Water House releases new policy papers

Swedish Water House has recently published three policy papers and one background report. The publications sum up the work of last year's cluster groups and focus on on renewable energy, water and risk, and transboundary water management. Read and download them directly below!

SWH-HydropowerAndBioEnergy-web  SWH-Water and Risk-web-1  SWH-TWM-web-1

Skriv en kommentar |

Transboundary water co-operation in the Middle East

Last Monday I had the opportunity to travel in Israel and the West Bank together with the organisation Friends of the Earth Middle East and New York Times Journalist Thomas Friedman.

Red Sea

We visited Hebron industrial area as well as witnessed the Kidron Stream outside of Jerusalem – a stream largely made up of sewage water since there is not agreement on how to deal with this sewage water between Israel and the Palestinians.

It is in the context of conflict, occupation and challenging relations that the parties need to find ways to cooperate over their transboundary waters. Israel and Palestine share much of the same resources and in the ongoing US-led negotiations between them water is one instrumental part.

It is the topic of cooperation over transboundary waters that I made a contribution to the UNESCO World Social Science Report 2013 with the title “Glass half full or half empty? Transboundary water co-operation in the Jordan Basin”.

The conclusion is that it is not a question of either or but we can see water being an issue were cooperation is happening but also were conflict persists. It is important to move beyond mere blue prints of either or and analyze if the cooperation brings justice, equity and better access for all. Let us hope that the negotiations between Israel and the Palestinian Authority are able to produce a water outcome that is for the good of both peoples in this troubled region.

  • Link to the chapter of the World Social Science Report 2013 containing the article
  • The full World Social Science Report is being presented in Stockholm today between 09:30-12:00. Read more about the launch here.
Skriv en kommentar |

Dr. Anders Jägerskog,
Counselor at Embassy of Sweden
Amman, Jordan


Integrated flood risk management in Sweden


Even though Sweden does not have any catastrophic flood risk such as countries like Bangladesh, or the Netherlands, there are anyhow socioeconomic risks associated with not investing enough in flood risk reduction. Integrated flood risk management takes advantage of the win wins of addressing not only flood risk but also other risks related with water flows such as eutrophication and environmental degradation.

To discuss this topic more in depth, the cluster group for water and disaster risk reduction at the Swedish Water House/SIWI invited a few key experts and representatives of the main actors to a seminar in November 2013.

In Sweden, county administrators have observed a slow but steady tendency for development to find its way to low lying locations, which end up being flooded from time to time. This development makes it difficult to adopt a preventive approach in the future – too late to prohibit more development, and too expensive and difficult to relocate or change land use. Integrated flood risk management could provide a comprehensive and preventive approach needed.

This management approach could potentially be realised by the implementation of two European Directives: The EU Water Framework coordinated by The Swedish Agency for Marine and Water Management (HaV) and the EU Flood Directive coordination by the Swedish Civil Contingency Agency (MSB). MSB has, as a first step of implementing the Flood Directive in Sweden identified 18 areas with potential significant flood risk. In the future stages there will be more focus on smaller flows, where MSB welcomes cooperation with others agencies, for example HaV. In most other European countries the Flood Directive and the Water Framework Directive are coordinated by the same agency. Having them at separate agencies will require a lot of joint activities by MSB and HaV to realize the synergies and guide future implementation. The future steps also include the County Administration boards –the regional representation of the governmental institutions, to make flood risk maps and management plans.

To adapt the Swedish flood risk approach to these two directives and to develop inte-grated flood risk management in Sweden will require effort in a few key areas, which are summarised below:

Firstly, Sweden’s traditional approach to manage water flows is based on an outdated legislation on water and drainage. When urban areas develop, the amount and speed of storm water runoff is increased due to increase of impervious surfaces. The management of water flows – through land drainage structures, ditches and dykes, are very difficult to change, requiring consensus of all owners - often several landowners, who have agreed to collaborate under a joint property society. The Swedish legislation is set up to require action by each joint society; one by one, so it takes decades to implement change. With climate change predictions, extreme precipitation is likely to increase 20 -25% by 2100 putting even more pressure on drainage and water flow management. It is also likely with more “monster rains” one which hit Copenhagen on 2 July 2011 with 150 mm rain in 2 hours. Swedish urban areas are not prepared for such water volumes. To trigger action in these areas some argue that more specific guidance is needed to make up for the gaps in legislation.

Secondly, planning frameworks are inadequate. The role of the municipal comprehensive planning is strong in Sweden, but the water flows go beyond municipal borders and work at river basin scales. Larger planning frameworks also encourage a mix of measures including upstream management which is more diffuse, and to move away from predominantly investing in local structural measures. This also gives new opportunities for recreation, culture, and nature. This require functional and effective platforms for bottom up collaboration as there are many actors involved and often a lack of clear responsibilities between them.

, on the urban scale, some argue the tools exist but are not used; and the action is lacking to prepare for such “monster rains” as in Copenhagen. But for example places like Härryda, Malmö or Helsingborg, have already adopted adaptive storm water management to cope with larger flows.

Fourthly but not least important, financing is needed for preventive and mitigating measures, with the rationale that this is an investment which pays back to society later on.

Read more about the seminar here.

Skriv en kommentar |

Åse Johannessen,
Research Fellow,
Stockholm Environment Institute (SEI)


The water and sanitation utility of the future

In December 2013 I went back to my old, beloved university, University of Luleå (LTU), for the 20th anniversary of Sanitary Engineering as a research subject at LTU. I was asked to give a presentation with sanitation and 2050 in mind, and I immediately knew that I wanted to talk about the water and sanitation utility of the future. I also immediately knew what I think are important corner-stones for a utility of the future.

So, there and then, I had my whole presentation together in five minutes… But I decided to take a step back, and ask friends, acquaintances and contacts within the sector what their first thought is when they hear “the water and sanitation utility of the future”, to get a sense of whether my immediate thoughts were matched with a tad larger sector thinking. I sent out that very question to about 100-120 people, more or less equally divided between Swedish and international colleagues, friends, acquaintances and sector contacts in my email address book. From the answers (approximately a third answered) I created word clouds, see the English one below1.

Sanitation Word Cloud

The pictures, even if ever so cool, did not turn out quite as clear as I wanted so at the presentation itself I found I needed to help show the patterns I, as the receiver of the answers, could actually see. For the international answers I found three main trends pertaining to service delivery outreach, organisation and the technology/environment: The utility of the future (i) provides sustainable services for all2, (ii) is efficient, financially stable, customer-oriented, and provides reliable and sustainable services3 and (iii) is an innovative, systematic problem solving energy and nutrient producer4. The input from the international sector colleagues thus provides a comprehensive picture of a future water and sanitation utility should achieve and is totally in line with my “dream utility thinking”.

Several international sector colleagues focused on the importance of innovation, which I would like to dwell somewhat further on. One utility colleague explained that he thought innovation absolutely key both for financial sustainability and for customer satisfaction. He also observed that most utilities tend to be risk averse with the result that methodologies stagnate and these utilities will ultimately find themselves surpassed by utilities that embrace innovation and new approaches. I think this is spot-on what we need for the future: innovative utilities, whether it comes to technology, financial management, or institutional set-ups.

So how is innovation fostered within utilities? Storbjörk and Söderberg (2003)5 has outlined some important pre-requisites for utility innovation: (i) active and responsibility-assuming stakeholders, (ii) common values between core stakeholders in terms of a shared world vision, shared goals and shared problem picture, (iii) legal framework and political support allowing innovative actions, (iv) shared risks and responsibilities, (v) access to resources, both monetary and knowledge, (vi) communication with users, and (vii) an arena for participation and conflict management. This may seem overwhelming at first sight but with the exception of legal framework, political support and access to resources, all of which are part of an enabling environment dependent on the society and policital support as a whole, all other points can be worked on within the utility and its stakeholders immediately, with minimum resources.

Utilities that go for an innovation approach will clearly be the winners in a future society, with universal, customer-oriented, efficient, sustainable, energy and nutrient producing access to sanitation. eThekwini Water and Sanitation in Durban, South Africa6 is an excellent example of an innovative utility already today.

As for the answers from the Swedish sector colleagues they strongly correlated to the international answers, focusing on organisational and environmental/recycling issues, but without the concern of universal access to services since that is not a burning issue in a Swedish setting. I was happy to see that innovation was also mentioned as a cornerstone for the utility of the future from some Swedish sector colleagues. Swedish utilities definitely have the enabling environment in place, with access to resources, legislation in place that supports innovation and space to take action so there should be no stopping Swedish utilities from avoiding technical and institutional stagnation and embracing an innovation approach to service delivery. Some interesting things do take place currently e.g. in Södertälje with blackwater treatment in Hölö, discussions of separate blackwater collection in H+ in Helsingborg, models for community treatment plants in Västervik, legal clarification on where and when water and wastewater jurisdictions should apply in areas with existing on-site systems7 etc but they are nevertheless surprisingly few, given the golden opportunity the Swedish wastewater sector has for innovation.

My suggestion to Swedish utilities is to start a utility innovation revolution, to be bold, take some risks, join hands with relevant stakeholders and to start making really good use of eg the VINNOVA “Innovation Procurement” funds set aside for meeting societal challenges8. From where I sit, with my sanitation glasses on, few things can be more fit for these funds than to invest in the development of innovative water and sanitation systems, fit to deliver customer-oriented, efficient, sustainable, energy and nutrient producing services in the future.


  2. Words like ”inclusive”, ”equitable”, ”pro-poor” and statements like ”sustainable services for all” and “strategies to serve rich and poor alike” came from several international sector colleagues.
  3. Most comments came on organisation, which underpins the utter importance of looking at institutions and organization when it comes to service delivery. “Accountable”, “assurance”, “efficient”, “utility that adapts to its customers in real time”, and “financially sustainable” were some of the inputs from sector colleagues. Other were concerned with the set-up of the utility and it was suggested from one sector colleague that client ownership at nonprofit will be the future model and another sector colleague thinks that the future utility will be a facilitator providing knowledge and ideas only.
  4. “Energy-efficient nutrient harvester”, “Innovation is a major contributor to change management and the economic running of a water and sanitation utility, which leads to satisfied customers”, “innovation”, “reduction in the use of water, reuse of byproducts - waste as a resource and recycling of water”, “lean organization that operates a fully sensored network which will be a source of heat for millions of urbanites”, and “water-less flush toilets” were some of the feedback related to technology and the environment.
  5. Storbjörk, C. and Söderberg, H. 2003. Plötsligt händer det – Institutionella förutsättningar för uthålliga VA-system. Urban Water.
2014-01-05 Elisabeth Kvarnström | Tags: Elisabeth Kvarnström, sanitation, innovation, water and sanitation systems
Skriv en kommentar |

Elisabeth Kvarnström
Sanitation planning specialist
Urban Water