Ungdomar, aktivister utklädda till rymdmän och träd, journalister, forskare och sammanbitna förhandlare från 192 länder. Alla samsas de inne på det enorma konferenscentrat på Bella Center. COP-15 är stort som en mindre stad och bjuder på större mångfald än Roskildefestivalen.

Att registrera samtliga anländande och få dem igenom säkerhetskontrollen är inget litet företag, och de av oss som anlände redan igår kväll rapporterade om timlånga köer utanför entrén. I morse hade dock kön krympt avsevärt - både säkerhetskontroll och ackreditering klarades av på en dryg halvtimme. COP-15 markerar upploppet på flera månaders arbete med projektet GPPN, Global Public Policy Network. Under de senaste månaderna har SIWI tillsammans med organisationen Stakeholder Forum varit närvarande vid förhandlingarna i Bonn, Bangkok och Barcelona med syftet att integrera vattenfrågan i klimatdiskussionen. Under klimatkonferensen i Köpenhamn kommer vi att vara involverade i flera aktiviteter.

Idag höll vi en press-briefing för ett sextiotal journalister och observatörer. Det hela filmades av UNFCCC, så vill ni se hur det gick kan ni göra det här. Imorgon är det dags för ett Side-Event tillsammans med Global Water Partnership och Stakeholder Forum: COP-15 and Beyond: Bridging the Water and Climate Change Agenda.

av Lovisa Selander, SIWI

Köpenhamn och klimatet

Det har väl knappats undgått någon att det är i år som världen ska enas om ett nytt klimatavtal. Förhoppningen är att avtalet ska bli tillräckligt kraftfullt för att undvika de värsta klimatkatastroferna. Förhandlingarna är sedan länge i full gång även om Klimatkonventionens femtonde partsmöte inte hålls förrän i december. Frågan är bara vad detta Köpenhamnsmöte verkligen kommer att uppnå. Det finns mycket som spelar in.  
 

Finanskrisen skapar nya utmaningar

Den globala ekonomiska krisen sätter retoriken om att med kraft möta klimathotet och om hållbar utveckling på hårda prov; Vågar våra politiker besluta om åtgärder som svider ekonomisk på kort sikt men som på lite längre sikt är helt nödvändiga? Är vi själva beredda att ta följderna av dessa beslut? Hur ska näringslivet klara att stå fast vid CSR-koder och miljöstrategier när kraven på lönsamhet dras åt? Slutligen, är vi verkligen beredda att innefatta också de mest utsatta människorna i de åtgärder som krävs för att möta klimatförändringen? Och hur ska det i så fall gå till?

Ingen tillit

En annan stötesten för klimatförhandlingarna är den förtroendekris som finns mellan rika och fattiga länder. Alltför ofta har löften om åtgärder och resursöverföring stannat vid avtalet på pappret. Monterreymötet 2002 och 0.7 procentmålet är bara ett exempel. Ett kraftfullt avtal där alla parter deltar kan bara komma till stånd om förtroendegapet mellan rika och fattiga länder minskas men det förutsätter också att eliten i utvecklingsländerna är beredda att ompröva privilegier och att bidra med sina resurser.  
 

Ansträngningar för klimat

Under året hålls en rad globala möten utanför själva klimatförhandlingsagendan som kan bli viktiga hållpunkter för inspel inför Köpenhamn. Först i raden av dessa möten kommer World Water Forum i Istanbul i Mars, vars arrangörer hoppas på en politisk deklaration som kan driva på en tydlig plats för vattenfrågorna i klimatförhandlingarna. CSD 17 i New York i maj har jordbruksfrågor som huvudtema och är en utmärkt avsats för att öka medvetenheten om att om att effektiv vattenanvändning i hela värdekedjan – inte minst i konsumtion av virtuellt vatten – är en avgörande anpassningsåtgärd mot vattenbrist. I augusti hålls vår egen World Water Week, då Sverige nyligen har tagit över ordförandeklubban i EU och slutspurten mot Köpenhamn har inletts på allvar. 
 

Förutom teknik och forskning krävs något mer – en stark vilja att enas bortom trånga nationella och ekonomiska intressen och ett stort politiskt mod. Det krävs en etisk grundbult och en tydlig kompassriktning för vad vi vill åstadkomma och varför. Och det krävs att alla bidrar utifrån sin egen bärkraft och inflytelsesfär.
 

Hopp 

Därför var vi många som i en tid av global ekonomisk oro och svåra konflikter hälsade Barack Obamas presidenttillträde med stor glädje. Inte för att vi har illusioner om att allt nu ska bli annorlunda, eller att USA skulle ha fått en ”europeisk” president. Den viktiga brytpunkten mellan gammalt och nytt vid maktskiftet i Washington innebär att världens mest inflytelserika president nu är en person som tydligt vill styra utifrån grundläggande värderingar om allas lika rätt och värde och med sikte mot dialog och samförstånd.  En regim, som med ord lånade från Obamas installationstal, ”har valt hopp framför rädsla, ett enat syfte framför konflikt och oenighet”. 

 change... yes we can?

Om Köpenhamnsmötet ska lyckas beror på om vi vill se nya möjligheter i utmaningen – och om vi väljer att låta den ekonomiska krisen bana väg för nya strategier och tankebanor – eller om vi väljer att falla tillbaka till en förlegad syn på tillväxt och trygghet, och därmed backar tillbaka i en återvändsgränd. Medborgarrättskämpen Martin Luther King sa i ett av sina berömda tal apropå kampen för jämställdhet mellan människor av olika hudfärg att det värsta inte är de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad.  I år och kommande år behövs draghjälp av alla människor med god vilja. År 2009 har inletts i hopp – och i förtvivlan. Nu är det dags att kavla upp ärmarna och se till att retoriken om hållbar utveckling omsätts i modiga beslut och kraftfull handling.
 

 av Karin Lexén, Director, Swedish Water House