Årets Världsvattenvecka - World Water Week in Stockholm - handlar om samarbete i alla former: mellan sektorer, intressegrupper och länder mm. Igår bjöd Swedish Water House in till ett frukostmöte om Världsvattenveckan på Ekoteket i Kulturhuset för att presentera det övergripande temat, innehållet samt nyheter för i år.  Under seminarier och workshops kommer man att bland annat prata om de nya hållbarhetsmålen som tar vid efter MDGs, hur samarbete kan främjas mellan länder som delar vattenresurser, hur vetenskap, policy och praxis kan sammanlänkas samt hur gapet mellan mark, vatten och ekosystemfrågor kan överbryggas.



Några saker på programmet är nya för i år. Man satsar bland annat på de unga genom att arrangera en Youth Day på onsdagen. Alla under 35 får då besöka Världsvattenveckan gratis och ta del av alla de aktiviteter som pågår. På kvällen hålls prisceremonin för Stockholm Junior Water Prize ceremonin som en perfekt avslutning på ungdomsdagen. På fredagens Closing Session kommer även ungdomens perspektiv att lyftas genom en presentation av två unga vattenexperter. Nytt är även en satsning på att göra festivalen ”grönare” genom att servera klimat- och vattensmart mat, minska avfallet, samt klimatkompensera för inbjudna gäster mm. Helt rätt satsning enligt mig. Utöver att prata om globala vattenfrågor ska Världsvattenveckan visa hur man kan minska sitt vattenfotavtryck. Att man även bjuder in vår ungdom till att bidra med sina idéer, tankar och lösningar är förstås både bra och viktigt!

Dagens ungdomar är de som kommer att få hantera framtidens utmaningar – självklart ska de ha möjlighet att påverka policybeslut och vilka satsningar som görs. Jag ser verkligen fram emot Världsvattenveckan och kommer vara där, kommer du? Läs mer och anmäl dig här: www.worldwaterweek.org.


 

Idag var startskottet för vår nya seminarieserie om den hållbara maten. Vi hade bjudit in tre spännande talare för att diskutera hur man som konsument väljer bra mat, som tar hänsyn till klimatet, vår närmiljö och sociala aspekter av livsmedelsproduktionen. Först ut var Johanna Björklund, forskare vid Örebro Universitet. Johanna berättade om hur den mat vi äter påverkar miljö och sociala förhållanden både i Sverige och globalt. Sverige importerar idag 50 % av den mat vi konsumerar. En stor miljöbov är den globala djurhållningen. Tre fjärdedelar av all jordbruksmark är idag avsatt för animalieproduktion och den genererar 18 % av växthusgasutsläppen. Animalieproduktionen bidrar även till andra problem så som skövling av skog för bete eller foderproduktion, övergödning, antibiotikaresistens mm. Köttproduktionen konsumerar även enorma mängder vatten. Trots de stora miljöbelastningarna denna produktion medför har konsumtionen av kött i Sverige ökat markant, närmare sagt med 50 procent sen 1990. Vi äter betydligt mer kött än vad vi behöver. Johanna menade att för att lösa problemen behöver vi bygga kretslopp. Avståndet måste minska mellan växter och djur samt mellan stad och land. Genom att minska köttkonsumtionen, köpa mat som är närodlad och ekologisk samt minska matsvinnet kan man som konsument bidra till att livsmedelsindustrin rör sig i mer hållbar riktning.

Efter Johanna var det Louise Könings tur att berätta om hur Coop arbetar med konsumentinformation. Louise inledde med att berätta att Coop ställer höga krav på leverantörer vad gäller miljö, hälsa och etik. Principen har varit att inte välja bort ohållbart producerade varor utan istället underlätta för konsumenten att göra bra val genom tydlig information. Coops miljö-eller rättvisemärkta varor står för 5,6 % av försäljningen varje år. De allra flesta premierar med andra ord fortfarande pris före miljöpåverkan. Man ser dock att man har en viktig roll i att informera folk om vad de köper och man har även bedrivit en del påverkansarbete. Nyligen sänkte man exempelvis priserna på ekologiska grönsaker och frukt för att folk skulle köpa mer ekologiskt. Coop har även upprättat en medlemspanel där kunderna kan lämna synpunkter på sortimentet. Louise uppmanar alla att engagera sig i medlemspanelen så Coop kan förbättra sitt hållbarhetsarbete ännu mer.

Sist ut var Oloph Fritzén. Oloph har under en längre tid varit verksamhetsledare på Stockholms närmsta bondgård som ligger på Järvafältet. Nu har han lämnat Hästa gård och flyttat ut till Muskö där man håller på att starta upp Drömgården - en medlemsägd bondgård som syftar till att minska avståndet mellan konsument och producent. Liksom Johanna påpekade är det växande avståndet mellan landsbygd och stad ett problem och konsumenten har idag mycket lite insyn i hur livsmedelsproduktionen går till. De flesta bönder i Sverige producerar antingen grönsaker, spannmål, kött eller mjölk.  Genom att producera en produkt blir man sårbar för prissvängningar och får en mer osäker ekonomi. Producenterna har marknadens krav på att vara billig och idag är det svårt för bonden att visa upp hur produktionen går till. Visste fler om hur exempelvis kycklinguppfödningen ser ut skulle färre konsumenter köpa kyckling. För att få inspiration och idéer till Drömgården reste Oloph till USA där han besökte så kallade CSA-gårdar (Community Supported Agriculture). Dessa gårdar producerade allt som behövdes för att försörja sina runt 200 medlemmar: grönsaker, kött och spannmål. Medlemmarna betalade en fast avgift och kunde varje fredag besöka gården och plocka på sig mat för den kommande veckan.  Till Drömgården är alla välkomna som är intresserade av att lära sig mer om lantbruk och som vill veta hur deras mat producerats.

När det sedan blev dags för frågor var det många armar som viftade i luften. Tydligt var att detta är ett ämne som engagerar! Det känns både kul och nödvändigt att vi fortsätter att diskutera hur livsmedelsproduktionen kan bli mer hållbar. Den 15 maj hålls nästa frukostmöte om det hållbara maten och då kommer vi prata om matvarubutikens roll i hållbarhetsarbetet – varmt välkomna!!
 

Oloph Fritzén talar inför KSLAs fullsatta källarmatsal.

Jag sitter på tåget och blickar ut över ett snötäckt Sverige. Jag är på väg för att träffa Lena och Eva som arbetar med miljöutbildningar på Ekocentrum i Göteborg. Vi ska diskutera SWHs bidrag till deras permanenta miljöutställning. Nyligen hade vi planeringsmöte på SWH och jag sitter nu och tänker på alla de spännande aktiviteter vi planerat under året; seminarier, frukostmöten, nätverksträffar och mycket mer! 

En sak som jag verkligen ser fram emot är de policyrekommendationer som våra klustergrupper kommer att producera. Samtliga grupper går nu in på sista året och det är dags att sammanfatta och dra slutsatser från det arbete som bedrivits. När jag började på SWH som praktikant var min första uppgift att starta upp klustergruppen ”Gränsöverskridande Vatten”. Nu drygt två år senare kan jag konstatera att vi hunnit med en hel del, bland annat producera en databas över TWM aktiviteter i världen samt hålla både workshops och seminarier. Förra veckan träffades vi för att stöta och blöta idéer för vår policy brief. Det rådde ingen brist på förslag utan nu är det min uppgift att samla dessa på papper och utveckla dem för att till slut formulera en policy brief som alla mina klustergruppsmedlemmar kan skriva under på.

Det blir ingen lätt uppgift då det är många som ska enas men de många författarna är just klustergruppernas styrka. Ju fler som är eniga, desto större genomslag.  Som klustergruppsledare ser jag fram emot spännande diskussioner och så småningom att få dela de färdigtryckta rekommendationerna med er alla!

All svensk politik ska bidra till en hållbar utveckling. Detta enades man om i Sveriges Riksdag för 10 år sedan i och med lanseringen av politiken för global utveckling (PGU). Enligt PGU ska fattiga människors behov, perspektiv och rättigheter genomsyra all svensk politik. Swedish Water House organiserade ett seminarium förra veckan tillsammans med SIANI för att ta tempen på PGUn och diksutera hur långt vi kommit i genomförandet samt vad som krävs för att göra PGU arbetet lättare och bättre. Seminariet inleddes med att Per-Ola Mattsson från UD berättade hur regeringskansliet arbetar med PGU idag.

Per- Ola berättade att PGU vilar på två ben, biståndet och samstämmighetspolitiken. Vartannat år redovisas PGU arbetet i en resultatskrivelse. PGU bedöms där utifrån tre komponenter; politikens utformning och utförande, kunskap och analys samt samordning och samverkan. Enligt den senaste skrivelsen har regeringen kommit långt när det gäller de två första komponenterna men det finns fortfarande brister i samordning och samverkan. Genomförandet av PGU har varit svårt inte minst eftersom det saknas en mekanism för samordning och medling inom regeringskansliet. Det finns målkonflikter mellan olika politikområden som försvårar arbetet. Ett tydligt exempel är målkonflikten mellan bioenergi och livsmedelsförsörjning.

Per-Olas introduktion följde en presentation av Petra Flaum som skrivit en bok om PGU med namnet ”Ansvar”. Boken diskuterar en del av de svårigheter som PGU tacklas med. I sin presentation tog Petra upp näringslivets roll i utvecklingsarbetet. Regeringen framställer sin senaste skrivelse företag som en drivande kraft i PGU arbetet, som genom CSR bidrar till positiv samhällsutveckling vilket på längre sikt leder till fattigdomsminskning. Men man skriver samtidigt att CSR ska vara företagsdrivet. Går man in och läser på Svensk Näringslivs hemsida beskrivs dock företagens roll i hållbarhetsarbetet annorlunda. Här står att företag i grunden inte har som sin uppgift att lösa samhällsproblem. En principiell utgångspunkts är att företag varken kan eller bör ersätta staternas ansvar för att säkerställa att grundläggande värden och rättigheter respekteras. Att det finns så olika syn på företagens roll i PGU arbetet är problematiskt menar Petra.

Efter Petras presentation hölls en paneldebatt med Petra, Anders Wijkman, Ingela Andersson från Kemikalieinspektionen och Jonas Ahlén från Storebrand kapitalförsäkringar. Ett problem man pekade på var PGUs placering. PGU har hittills varit biståndsministerns ansvar men kanske är det dags för en PGU-minister. Petra berättade att PGU nyligen plockats bort från SIDAs regleringsbrev. Dessa styr myndigheternas utövande och att ta bort PGU från dem är kontraproduktivt menade hon. Jonas Ahlén berättade om hur man på Storebrand arbetar med ansvarsfulla investeringar. Storebrand har investerat i utvecklingsmarknader sedan 2005. ”Våra kunder blir alltmer intresserade av hållbarhetsfrågor och därför krävs det att vi har en strategi för hur vi investerar ansvarsfullt” sade han. Anders Wijkman berömde denna inställning men menade att representanter från finansen generellt fortfarande har ett mycket konventionellt synsätt och betraktar hållbar utveckling som en kostnad. Detta präglar i princip allt vi gör. Arbetar man som en placerare inom finansindustrin har man som regel sin lön bestämd av portföljens utdelning det senaste året. Man tvingas därför att tänka kortsiktigt. Så länge ekonomins ramverk är vad det är, och den finansiella sektorn inte är tvingade att redovisa de långsiktiga sociala och miljömässiga riskerna så kommer vi inte framåt. En tydlig slutsats från dagen var att det inte räcker att vara överens om att vi måste samverka utan det måste tydligt framgå vad det är vi ska samverka för. Vilka mål ska prioriteras? Vems ansvar är det att genomföra PGU? Om det är allas ansvar, måste allas (företagens, politikernas, civilsamhällets) ansvarsroll vara tydligt specificerad. 



Petra Flaum, Anders Wijkman, Jonas Ahlén och Ingela Andersson.

Klockan ringde kl. 6 då jag steg upp och tittade ut genom fönstret. Mörkt och blåsigt ute. Det var måndag och dags för höstens första frukostmöte, denna gång med temat Världsvattenveckan 2013. En liten men tapper skara hade tagit sig till seminarielokalen för att lyssna på rapporteringen från Vattenveckan i somras samt ta del av det nya temat ”Water and Cooperation- Building Partnerships”. De diskussioner som stöttes och blöttes under Världsvattenveckan i somras, då temat var Water and Food Security, har nu samlats i Overarching Conclusions. Jag vill speciellt tacka alla de Juniora Rapportörer som närvarade på samtliga seminarier, workshops och side-event och sammanfattade och presenterade olika metoder för att trygga tillgång till mat och vatten globalt. Nu blickar vi fram mot nästa sommar och 2013 års World Water Week in Stockholm. Anmälningsformuläret för vetenskapliga bidrag och seminarieförslag finns nu uppe på hemsidan. Temat samarbete täcker in både samarbete mellan länder eller regioner, olika typer av aktörer (företag, myndigheter, civilsamhället) och mellan olika tematiska områden (kopplingen mellan mat, vatten, energi och klimat). Tillsammans med deltagarna spånade vi kring temat och Världsvattenveckans upplägg. Tydligt var att Världsvattenveckan fått mycket uppmärksamhet internationellt men att i Sverige har intresset varit svalare. I norden är vatten en icke-fråga i allmänhetens ögon och därför skulle det eventuellt finnas grund för att ha spetsigare problemformuleringar för att fånga intresse. Vi på Swedish Water House ser detta som en utmaning och kommer under våren arbeta för att lyfta temat Samarbete på olika sätt. Har du tankar kring hur Världsvattenveckan skulle kunna nå ut bättre, samt funderingar kring temat? Hör då gärna av dig till Elin Weyler som arbetar med veckan elin.weyler@siwi.org.



Karin Lexén, Director World Water Week & Prizes på SIWI presenterar Världsvattenveckans tema för 2013.

A new SIWI report was launched yesterday at the World Water Week. The report analyses the information in SIWI’s Transboundary Water Management Database. Ms. Kyungmee Kim, Programme Officer at SIWI and author of the report presented the database and the main findings from the analysis.

The report shows that most regional and international TWM actors are working in Africa, the most popular basins being the Nile, Volta and Mekong. Work on Transboundary rivers still dominates, and other types of basins such as Large Marine Ecosystems and Aquifers receive little attention. Activities most commonly aim to enhance water management and efficiency thereby promoting maximized economic and social welfare. Though conflict prevention and ecological sustainability are often highlighted as a key objective for TWM in academic literature, the report found that they are not as prominent in the information collected in the database.

After Kyungmee’s presentation Mr Jermemy Bird, former CEO of the Mekong River Commission, congratulated SIWI for creating the database and report. The database is a very useful tool for river basin management. He said that hopes that SIWI continues to develop the database so the information keeps updated and relevant also in the future.

World Water Week kicked off today with the Young Water Professionals Seminar. I was excited to see that so many people had manage to get up early in the morning - on a Sunday - to take part in the event. The theme of the seminar this year was Green Economy and the water, food and energy nexus. The seminar started with a couple of presentations setting the stage for spurring discussions.

First, Joppe Cramwinkel, Director of the World Business Council for Development gave an inspirational speech. He highlighted the challenges we are facing; people are still suffering from hunger, environmental damage is severe, and energy needs are increasing. We know what problems we are facing, we know what we need to do and we know that we need to act now. The next step is to scale up. Businesses can do much but governments and the private sector needs to work together. They can educate, regulate and invest - all to facilitate the transition. Lisa Deutsch, from Stockholm Resilience Center was the second speaker of the day. By taking a single cup of coffee as an example, she illustrated the many different services a cup of coffee can provide - if the right methods are applied. By changing the way we produce coffee from sun coffee to shade coffee, revenues can be made while ecosystem services are protected. She also introduced the concept of Virtual Water to the audience, which allows countries suffering from water scarcity to import water intensive products from regions with more water.  Josephine Gustafsson from Stockholm International Water Institute talked about the impact food waste has on the nexus. By throwing away food we squander resources. The world is hungry because we waste food was her message. All actors can do something - but we need to work together to solve the problem.

After the presentations the participants were divided into groups for a break-out session, discussing what is needed form different actors in order to move towards a green economy. Many interesting points were raised in the discussions. Education was raised as a key to change, as well as clear objectives and framework for business to act from.  Identifying agents for change was also mentioned as a part of the solution. In some countries business has actually taken large steps towards sustainability when realizing that they need to protect the resources they are depending on. Finding a common vision between different actors can also drive change. Today there is little linkage between different sectors, which makes it more difficult to find possible synergies. After the seminar had ended, the room was still buzzing of ideas - young water professionals sharing their thoughts with each other and the speakers. I am sure the discussions will continue throughout the week and outside the walls of Stockholm International Fairs.

A database describing what regional and international actors are doing in the field of Transboundary Water Management is now available at Swedish Water House's website.

Currently, the database holds information on activities, projects, tools and publications of more than 80 actors, including River Basin Organisations, Regional Economic Communities, Financial Institutions, Non-Governmental Organisations, UN Agencies and Intergovernmental Organisations. The database can be used for multiple purposes. Organisations can use it as a base for discussion on future activities, hence decreasing the risk of duplication. Researchers can use it to identify research needs and water managers and decision-makers to identify working models or tools that facilitate river basin management. Explore the database here! 

Inför Stockholm +40 och Rio +20 bjöd Swedish Water House in Lars-Göran Engfeldt, tidigare miljöambassadör och nu ordförande i Transparency International, till ett samtal om uthållig utveckling. Lars-Göran som varit engagerad i det internationella arbetet med miljöfrågorna sedan 1968, brinner fortfarande för frågorna och hade många tankar kring vad som behövs för att flytta fram klimatarbetet. 

Han berättar att under FN:s klimatkonferens i Nairobi 2006 satsade man på små konventioner som var legalt bindande. Man trodde att dessa skulle leda till konkreta åtaganden men endast en av de 300 som slöts har haft effekt. Med så många konventioner är det svårt för länder få en överblick och det är lätt att tappa kontrollen.

Inför Rio har man glömt bort allt vi förband oss till att göra för 10 år sedan. Man återupptar mål utan att blicka tillbaka. Det är ett stort problem att gemensamt fattade beslut inte får effekt på nationell nivå menar Lars-Göran. Inför Rio verkar man ha trollat bort det faktum att inga tidigare beslut implementerats. Det behövs nationella övervakningsmekanismer som ser till att få uppfyller de mål vi åtagit oss.

Trots att det finns en större förståelse idag för det helhetsgrepp som behövs för att uppnå en hållbar utveckling så behandlas miljö- sociala och ekonomiska frågor fortfarande separat. Det finns en stor fragmentering, och sektorisering i det politiska arbetet.

Lars-Göran avslutar med att betona behovet av en ung, aktiv generation som engagerar sig i politiken och media och sätter press på våra politiker. De rika länderna måste ta sitt ansvar och gå före i klimatarbetet. Det är vi som har dragit fördelarna av den ekonomiska tillväxten och ökade välståndet och det är därför naturligt att vi går i bräschen i klimatarbetet.

Läs Göran-Engfeldts bok ”From Stockholm to Johannesburg and beyond”

av Karin Glaumann, SIWI

Är du intresserad av vatten- och utvecklingsfrågor? Vill du ta del av och bidra till ny forskning och innovativa lösningar på världens vattenutmaningar?
Världsvattenveckan är ett unikt forum där forskare, beslutsfattare samt representanter från företag och civilsamhället utbyter idéer, erfarenheter och strategier som bidrar till ett mer hållbart samhälle.

Vi söker nu dig som vill arbeta som Junior Rapporteur under årets Världsvattenvecka den 26-31 augusti. Årets tema är vatten och livsmedelstrygghet. Som Junior Rapporteur hjälper du ledande experter att sammanfatta och analysera allt som händer under Världsvattenveckan.

Uppdraget är inte betalt med ger mycket bra möjligheter till nätverkande! SWH står för din avgift, luncher och sociala event. Vi vänder oss i första hand till personer baserade i Sverige. Du kan också arbeta som assistent. Vi behöver din ansökan senast den 1 maj. Se mer information om hur du ansöker här.

Av Karin Glaumann, Swedish Water House

This question was discussed by a high level panel of national representatives at one of the World Water Week seminars Water and Climate in Focus: Raising the profile of water in the global climate discourse” last week. There is a need to continue acknowledge water’s cross-cutting nature and its relevance for both climate adaptation and mitigation- something all panelists agreed on. The African ministers talked about the implications climate change has and will have for African countries in the future. The shrinkage of Lake Chad for instance will affect water availability and thus put a stress on local populations, leading to an increased risk of water-related conflicts. 

Through its advocacy on the climate negotiations, the Water and Climate Coalition have pushed for water to be treated as a unique agenda item on the SBSTA agenda (The Subsidiary body for scientific and Technical Advice). Although this did not happen a fair compromise was reached and instead of addressing water as a separate agenda item it was to be addressed under the Nairobi Work Programme on Adaptation. This should be seen as a major achievement; however, the coalition will continue to push for water being treated as a single agenda item. Among the panelists there was a concern that treating water as a separate agenda item can make other groups push for their issues to be treated the same way. Climate negotiations have too many issues to deal with. They already have troubles going through all agenda items with the very limited time- how is it possible to include even more? Angela Kallhauge, working as a senior advisor at the Swedish Energy Agency’s International Climate Policy Unit meant that the coalition should focus on educating climate negotiators at home so when they are at the negotiations they have “water with them in thought“ all the time. Are there too many issues? Hannah Stoddart from Stakeholder Forum responded and said that we cannot compare water with many of the other issues that want to be placed on the agenda. Water differs since “it is the essence of everything”. If we want to make climate adaptation and mitigation successful pushing for a space for water on the SBSTA agenda is the way to start!
 

For the fourth year in a row, the Swedish Water House, together with the International Water Association, yesterday arranged the Young Water Professionals seminar at the World Water Week in Stockholm International Water Association at the World Water Week in Stockholm. One thing that we wanted to change this year was to give more time for discussions since these have proved to be very interesting, full of creative ideas, thoughts and perspectives. Our experience has been that the time for discussions often has felt too short, thus, we made an exercise for the YWPs to work with- hoping for a more interactive seminar. The exercise the participants were given was to rebuild the city of Banda Aceh that was shattered by the tsunami in 2004. How do we build a city that provides for its people while at the same time being socially and environmentally sustainable? What are the best solutions for water supply, sanitation, energy and food production and livelihoods, considering the local context? The participants were divided into these different areas to try to answer this question. When planning their city they both had to consider the overall challenges that Rose-Osinde Alabster (UNICEF) had presented in the beginning of the seminar such as climate change, population growth and unsustainable resource use and the local context (political setting, climate, natural resources available, culture, gender and so on) described by Alastair Morrison (WGF at UNDP).

It soon became clear for the participants that the real challenge was to get all these systems working together. The different systems are largely dependent on the same resources and if not coordinated can easily result in competition for financing, water etc. The young water professionals had many ideas on how these different systems could be integrated. The sanitation group suggested that wastewater could be used both for biogas production, and as fertilizers for agriculture. The water supply group had thought about creating a system that did not use up too much energy. The food production and livelihoods group suggested household gardening as a solution for Aceh and had thought about how to make use of wastewater and rainwater for these gardens. Although there was a realization in all groups that some trade-offs had to be made, the focus was on solutions. Using a case to work with was very much appreciated by the young water professionals. It was a great way of getting the young water professionals engaged -the room was buzzing of ideas! Hopefully, we’ll try something similar next year.

See more pictures from this seminar at: http://www.flickr.com/photos/worldwaterweek/sets/72157627367549817/

Karin Glaumann, SWH 

Nyligen blev jag och Karin Lexén inbjudna av SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) till en filmvisning av "Cool it - den skeptiska miljövännens guide till den globala uppvärmningen", som bygger på statistikern Björn Lomborgs bok med samma namn. Som titeln avslöjar var budskapet att klimatförändringarnas effekter är våldsamt överdrivna och att det inte finns någon anledning till oro. Att minska koldioxidutsläppen är enligt Lomborg en onödigt kostsam och ineffektiv åtgärd. Vi ska istället skydda oss mot klimatförändringens negativa effekter genom anpassningsåtgärder vilka ska finansieras genom fortsatt ekonomisk tillväxt.  Vidare menar han att genom stora investeringar i forskning och ny teknik kommer vi på sikt kunna lösa många av de klimatrelaterade problemen. 

Man vill gärna tro Lomborg. Tuffa internationella klimatförhandlingar och individuella uppoffringar är inte nödvändiga. Anpassningsåtgärder är lösningen och dessa är dessutom betydligt billigare än kostsamma utsläppsminskningar. Men är det verkligen så enkelt? Svaret är nej, och det av flera anledningar.

För det första tar han inte hänsyn till den stora osäkerhet som finns kring uppvärmningens omfattning och dess förväntade effekter. Framtida prognoser är fortfarande osäkra och klimatmodeller kan inte väga in alla de faktorer vi vet påverkar vårt klimat. Trots detta utgår Lomborg från att temperaturhöjningen år 2100 kommer att hamna på 2,3 grader, vilket endast motsvarar ett av IPCC:s framtidsscenarion. I själva verket kan temperaturen komma att höjas mellan 1.1 - 2.9 grader, och mellan 2.4 - 6.4  grader beroende på vilket framtidsscenario vi utgår från. Vidare bygger Lomborgs resonemang även på en uppfattning att kostnaderna för att hantera klimatförändringen blir lägre i framtiden. Men naturen är svår att beräkna och plötsliga förändringar i ekosystem (s.k. tröskeleffekter) kan i framtiden innebära att stora samhällsinvesteringar måste göras på kort tid för att undslippa katastrofala effekter. Vi har aldrig tidigare sett en så stor uppvärmning som vi har idag, och bara det borde tala för försiktighet.

För det andra sätter han stort hopp till att ny teknik ska lösa våra problem. Ny teknik har revolutionerat samhällen i historien och kan även förväntas spela en viktig roll i framtiden. Men även om tekniken så många gånger hjälpt till att lösa problem, har den också genererat nya. När kärnkraften kom skulle vi bli fria från föroreningar kopplade till kolkraft och oljeförbränning men idag står vi inför förvaringsproblem av radioaktivt avfall och en debatt kring kärnkraftens säkerhet.  Många av teknikens positiva effekter har även marginaliserats av en ökad konsumtion, högre levnadsstandard och befolkningsökning.

Slutligen hävdar han att den ekonomiska tillväxten i världen är en förutsättning för att lösa klimatproblemen. Men en viktig aspekt han glömmer bort är att ekonomisk tillväxt och samhällsutveckling är beroende av naturresurser och ekosystemtjänster.  Snabb ekonomisk tillväxt kommer att sätta ytterligare press på redan överexploaterade resurser.

Lomborg har rätt i två saker; anpassning är viktigt, liksom investeringar i ny teknik. Men han rider på en populistisk våg. Han säger det vi vill höra. Tyvärr är det långt ifrån hela sanningen.

av Karin Glaumann, Praktikant på Swedish Water House

Källa: Lomborg, B., 2007, ”Cool it – den skeptiska miljövännens guide till den globala uppvärmningen”, SNS-förlag, Stockholm