I torsdags tog jag en dagsutflykt till Göteborg för att presentera på ett seminarium om Vatten och företagsansvar som vi arrangerade tillsammans med Göteborgs nätverk för hållbar utveckling (GAME) och Näringslivets Miljöchefer Väst. Inbjudna att presentera var även Ann från Lindex och Elin Eriksson från IVL. Ann berättade om hur Lindex, genom Sweden Textile Water Initiative, har lyckats minska sin vattenåtgång och påverkan. Textilindustrin använder stora volymer vatten, främst till bomullsodling men även till färgning, tryck och tvättning. I en värld med ökad vattenstress och högre krav på hållbarhet från konsumenter insåg Lindex nödvändigheten att rusta sig för framtiden. Men för att få till förbättringar behövde man få med sig sina underleverantörer på tåget, vilket inte varit helt lätt. Ann berättade om sin första kontakt med en av sina underleverantörer, Herr Farugui som äger en fabrik i Bangladesh. Vid besöket visade han stolt upp sin fabrik men när Ann bad om att få se vattenbrunnen tvekade han. Det visade sig att det kontaminerade vattnet gick rakt ner i grundvattnet. Att minska vattenföroreningar och effektivisera sin vattenanvändning kan innebära stora investeringar och insikten om problemen kopplade till produktionen är inte alltid så stor. Idag har dock Farugui sett de positiva effekterna av investeringarna och är glad över de förändringar som gjorts. Han har sparat 10 miljoner liter vatten och 150 000 kWh elektricitet samt skapat en bättre miljö för sina anställda och för framtida generationer. För konsumenterna innebär Lindex miljöarbete bland annat att det finns färre kemikalier i kläderna. Med andra ord – alla är vinnare av investeringarna! Det var fler än jag som blev inspirerade av Anns presentation och flera företagsrepresentanter undrade hur de kan följa Lindex och STWIs exempel. Elin Eriksson från IVL presenterade Water Footprint som ett konkret verktyg för företag att börja se över sin vattenpåverkan. Tillsammans fick deltagarna ett bra ”paket” av åtgärder för att gå från tanke till handling. Jag är säker på att alltfler företag kommer ta vattenfrågan på allvar och börja arbeta för en hållbare produktion och framtid.
 

Efter en sommar då vi både hunnit semestra och vara aktiva på Riomötet, under Almedalsveckan och på klimatmöten i Mexiko, ser vi fram mot hösten och nya aktiviteter. Nästa år fyller SWH 10 år och det finns inga tecken på avmattning i idéer, kontakter och möjligheter. Nu närmast laddar vi för årets Världsvattenvecka.

Det kommer att bli lite förändringar på SWH kansliet; efter fem år, går Ann-Mari Karlsson vidare till en ny, spännande roll som handläggare för skogsfrågor i Naturskyddsföreningens globala team. Ann-Mari har gjort en strålande insats, som klustergruppsledare för den grupp som arbetade med frågan om vatten och sanitet som mänskliga rättigheter och som en klippa i SWH:s verksamhet med seminarier, klustergrupper, nätverkspartners och mycket mer.  Jag vill rikta ett varmt tack till Ann-Mari för det!

Även jag har bestämt mig för att ta mig an en ny utmaning; den 1 september tar jag över ansvaret för den avdelning på SIWI som arbetar med organisationen av och samarbetet kring World Water Week och SIWI:s prisverksamhet. Denna avdelning blir också ansvarig för att koordinera SIWIs engagemang i övergripande internationella politiska processer.

Det har varit otroligt roligt att få leda och utveckla SWHs arbete och det är med blandade känslor som jag nu avslutar det här kapitlet i min egen bok. Men det känns skönt att veta att SWH:s verksamhet är i mycket trygga händer. En stark trio med Katarina Veem, Lovisa Selander och Karin Glaumann kommer att ratta verksamheten tillsammans.

Tack alla SWH-vänner för 5,5 roliga och lärorika år – vis ses i nya relationer på andra sidan World Water Week!

Jaha, nu var man här. Första gången i Almedalen. Solen skiner och gatorna är fulla med folk. Man hinner inte ta många steg innan någon sticker till en ett flygblad och bjuder in en till ett av alla seminarier som hålls här i Visby under veckan. Det är nästan svårt att greppa hur många organisationer, företag och politiker som är här. Överallt ser man kända ansikten. På seminarierna diskuteras jobben, vården, skolan och så miljön förstås. Återkommande är orden ”hållbar” och ”tillväxt”. Centralt är behovet att ställa om till nya energikällor för att minska utsläppen av växthusgaser. Även om det är positivt att detta behov uppmärksammas så saknar jag u-landskopplingen. Vad innebär olika energisatsningar för världens fattiga? Hur ser vi till att energiinvesteringar inte resulterar att människor förlorar tillgång till mark och viktiga ekosystemtjänster?

I många fattigare länder lever en stor del av befolkningen på jordbruk och fiske, två näringar som kommer påverkas av förändrat klimat (klimatförändringar som kommer ge längre perioder av torka, mer kraftfulla regn mm). Hur kan vi säkra dessa människors tillgång till ovärderliga naturresurser när konkurrensen om dem ökar som en effekt av storskaliga gröna energiinvesteringar? Även om det är naturligt att de flesta frågor som behandlas under Almedalen fokuserar på Sverige får vi inte glömma bort att vi lever i en globaliserad värld där politiska beslut får konsekvenser långt utanför våra nationsgränser.
 

I förra veckan fick vi veta att andelen svenskar som tror att klimatförändringarna kommer att påverka oss i Sverige är den lägsta på tio år, något som uppmärksammats av Johan Rockström och Anders Sundström i en artikel i Göteborgsposten den 19 maj.  Enligt författarna avspeglar denna inställning det faktum att klimatfrågan på senare tid fått allt mindre uppmärksamhet i media och krupit längre och längre ner på politikens och näringslivets prioriteringslistor. Även om klimatfrågan hamnat i skymundan träffas världens ledare varje år och förhandlar om vår jords framtid. Inför COP 17 i Durban i november måste klimatförhandlingarna landa i konkreta åtaganden. Huvudfokus är att genomföra de beslut som togs i Cancun förra året och samtidigt driva på och höja ambitionsnivån.

Vattenfrågorna har inte upptagit någon särskilt framträdande roll i klimatförhandlingarna trots att klimatförändringar till stor del medför förändringar i den hydrologiska cykeln (oregelbunden nederbörd, glaciäravsmältning, försämrad färskvattenkvalité mm). Insatser för att mildra klimatförändringen är också beroende av tillgång till vatten (utbyggnad av vattenkraft, biobränsleproduktion för att nämna några exempel).

Men allt fler klimatförhandlare börjar lyfta fram vattnets viktiga roll i klimatarbetet. Under förhandlingarna i Cancun behandlades vatten för första gången som en särskild fråga vid ett formellt tillfälle. Sex länder med Sudan och Ecuador i spetsen föreslog att vatten ska ha en särskild dagordningspunkt på agendan för klimatkonventionens tekniska kommittee (SBSTA) under dess möte den 6-17 juni, och vatten finns nu med på SBSTAs preliminära dagordning. Trots detta positiva utfall finns fortfarande mycket kvar att göra. Vattenresursfrågorna måste bli mycket mer tydliga i klimatkonventionens existerande program och mekanismer. Av stor vikt är även att rätt vattenkompetens finns tillgänglig då klimatåtgärder planeras, inte minst då beslut om finansiering av olika projekt ska tas. Utan vattenkompetens riskerar olika projekt och åtgärdsprogram leda till att vattenresurser överutnyttjas vilket kan försämra samhällens och ekosystems förmåga till anpassning och återhämtning.

Det är på tiden att klimatförhandlingarna resulterar i konkreta åtaganden och att vattnets centrala roll i klimatarbetet lyfts fram. För att klimatförhandlingarna ska avancera krävs att allmänheten sätter press på våra politiker. Därför bör förhandlingarna vara både transparenta och begripliga. Vårt framtida klimat är inget som ska beslutas om bakom stängda dörrar utan frågan måste synliggöras och debatteras på alla samhällets arenor om vi ska uppnå ett globalt, hållbart samhälle.

Swedish Water House var genom Water and Climate Coalition aktiva vid klimatförhandlingarna i Bonn, 6-17 June. Läs mer på Water and Climate Coalitions hemsida.

Swedish Water house recently hosted a first meeting for the SWH cluster group on Transboundary water management (TWM). The group was put together as a response to the knowledge gap that exists when it comes to the social and environmental effects of TWM investments. Transboundary waters can be a potential source of conflict in regions of water scarcity and TWM has been a popular method to create cooperation between states and actors without compromising the long-term sustainability of water resources. Although there are many ongoing TWM initiatives taking place in many of the world’s transboundary river basins, we know very little about their effects. Does TWM protect the environment? Can it lead to reduced poverty, economic development and political stability? These are questions that need to be answered.

At the meeting the group agreed that it can contribute with its expertise to the understanding of TWM effects. One way of doing this could be to look at different TWM-cases and see if any general trends can be identified, which might serve as a basis for a model, or method for qualitatively measuring TWM effects. A first cluster group meeting is always confusing. It is the first time the members meet, which also means that different perspectives meet. This can sometimes translate into difficulties in finding a common focus. Nevertheless, I felt very hopeful after our meeting that this group will contribute with important, much-needed knowledge that can motivate decision makers to continue to engage in TWM and thereby increase environmental and social stability in transboundary river basins.
 

Photo: Manfred Matz.

by Karin Glaumann, Cluster Group Coordinator, SWH