Idag var startskottet för vår nya seminarieserie om den hållbara maten. Vi hade bjudit in tre spännande talare för att diskutera hur man som konsument väljer bra mat, som tar hänsyn till klimatet, vår närmiljö och sociala aspekter av livsmedelsproduktionen. Först ut var Johanna Björklund, forskare vid Örebro Universitet. Johanna berättade om hur den mat vi äter påverkar miljö och sociala förhållanden både i Sverige och globalt. Sverige importerar idag 50 % av den mat vi konsumerar. En stor miljöbov är den globala djurhållningen. Tre fjärdedelar av all jordbruksmark är idag avsatt för animalieproduktion och den genererar 18 % av växthusgasutsläppen. Animalieproduktionen bidrar även till andra problem så som skövling av skog för bete eller foderproduktion, övergödning, antibiotikaresistens mm. Köttproduktionen konsumerar även enorma mängder vatten. Trots de stora miljöbelastningarna denna produktion medför har konsumtionen av kött i Sverige ökat markant, närmare sagt med 50 procent sen 1990. Vi äter betydligt mer kött än vad vi behöver. Johanna menade att för att lösa problemen behöver vi bygga kretslopp. Avståndet måste minska mellan växter och djur samt mellan stad och land. Genom att minska köttkonsumtionen, köpa mat som är närodlad och ekologisk samt minska matsvinnet kan man som konsument bidra till att livsmedelsindustrin rör sig i mer hållbar riktning.

Efter Johanna var det Louise Könings tur att berätta om hur Coop arbetar med konsumentinformation. Louise inledde med att berätta att Coop ställer höga krav på leverantörer vad gäller miljö, hälsa och etik. Principen har varit att inte välja bort ohållbart producerade varor utan istället underlätta för konsumenten att göra bra val genom tydlig information. Coops miljö-eller rättvisemärkta varor står för 5,6 % av försäljningen varje år. De allra flesta premierar med andra ord fortfarande pris före miljöpåverkan. Man ser dock att man har en viktig roll i att informera folk om vad de köper och man har även bedrivit en del påverkansarbete. Nyligen sänkte man exempelvis priserna på ekologiska grönsaker och frukt för att folk skulle köpa mer ekologiskt. Coop har även upprättat en medlemspanel där kunderna kan lämna synpunkter på sortimentet. Louise uppmanar alla att engagera sig i medlemspanelen så Coop kan förbättra sitt hållbarhetsarbete ännu mer.

Sist ut var Oloph Fritzén. Oloph har under en längre tid varit verksamhetsledare på Stockholms närmsta bondgård som ligger på Järvafältet. Nu har han lämnat Hästa gård och flyttat ut till Muskö där man håller på att starta upp Drömgården - en medlemsägd bondgård som syftar till att minska avståndet mellan konsument och producent. Liksom Johanna påpekade är det växande avståndet mellan landsbygd och stad ett problem och konsumenten har idag mycket lite insyn i hur livsmedelsproduktionen går till. De flesta bönder i Sverige producerar antingen grönsaker, spannmål, kött eller mjölk.  Genom att producera en produkt blir man sårbar för prissvängningar och får en mer osäker ekonomi. Producenterna har marknadens krav på att vara billig och idag är det svårt för bonden att visa upp hur produktionen går till. Visste fler om hur exempelvis kycklinguppfödningen ser ut skulle färre konsumenter köpa kyckling. För att få inspiration och idéer till Drömgården reste Oloph till USA där han besökte så kallade CSA-gårdar (Community Supported Agriculture). Dessa gårdar producerade allt som behövdes för att försörja sina runt 200 medlemmar: grönsaker, kött och spannmål. Medlemmarna betalade en fast avgift och kunde varje fredag besöka gården och plocka på sig mat för den kommande veckan.  Till Drömgården är alla välkomna som är intresserade av att lära sig mer om lantbruk och som vill veta hur deras mat producerats.

När det sedan blev dags för frågor var det många armar som viftade i luften. Tydligt var att detta är ett ämne som engagerar! Det känns både kul och nödvändigt att vi fortsätter att diskutera hur livsmedelsproduktionen kan bli mer hållbar. Den 15 maj hålls nästa frukostmöte om det hållbara maten och då kommer vi prata om matvarubutikens roll i hållbarhetsarbetet – varmt välkomna!!
 

Oloph Fritzén talar inför KSLAs fullsatta källarmatsal.

Inför Stockholm +40 och Rio +20 bjöd Swedish Water House in Lars-Göran Engfeldt, tidigare miljöambassadör och nu ordförande i Transparency International, till ett samtal om uthållig utveckling. Lars-Göran som varit engagerad i det internationella arbetet med miljöfrågorna sedan 1968, brinner fortfarande för frågorna och hade många tankar kring vad som behövs för att flytta fram klimatarbetet. 

Han berättar att under FN:s klimatkonferens i Nairobi 2006 satsade man på små konventioner som var legalt bindande. Man trodde att dessa skulle leda till konkreta åtaganden men endast en av de 300 som slöts har haft effekt. Med så många konventioner är det svårt för länder få en överblick och det är lätt att tappa kontrollen.

Inför Rio har man glömt bort allt vi förband oss till att göra för 10 år sedan. Man återupptar mål utan att blicka tillbaka. Det är ett stort problem att gemensamt fattade beslut inte får effekt på nationell nivå menar Lars-Göran. Inför Rio verkar man ha trollat bort det faktum att inga tidigare beslut implementerats. Det behövs nationella övervakningsmekanismer som ser till att få uppfyller de mål vi åtagit oss.

Trots att det finns en större förståelse idag för det helhetsgrepp som behövs för att uppnå en hållbar utveckling så behandlas miljö- sociala och ekonomiska frågor fortfarande separat. Det finns en stor fragmentering, och sektorisering i det politiska arbetet.

Lars-Göran avslutar med att betona behovet av en ung, aktiv generation som engagerar sig i politiken och media och sätter press på våra politiker. De rika länderna måste ta sitt ansvar och gå före i klimatarbetet. Det är vi som har dragit fördelarna av den ekonomiska tillväxten och ökade välståndet och det är därför naturligt att vi går i bräschen i klimatarbetet.

Läs Göran-Engfeldts bok ”From Stockholm to Johannesburg and beyond”

av Karin Glaumann, SIWI

I förra veckan fick vi veta att andelen svenskar som tror att klimatförändringarna kommer att påverka oss i Sverige är den lägsta på tio år, något som uppmärksammats av Johan Rockström och Anders Sundström i en artikel i Göteborgsposten den 19 maj.  Enligt författarna avspeglar denna inställning det faktum att klimatfrågan på senare tid fått allt mindre uppmärksamhet i media och krupit längre och längre ner på politikens och näringslivets prioriteringslistor. Även om klimatfrågan hamnat i skymundan träffas världens ledare varje år och förhandlar om vår jords framtid. Inför COP 17 i Durban i november måste klimatförhandlingarna landa i konkreta åtaganden. Huvudfokus är att genomföra de beslut som togs i Cancun förra året och samtidigt driva på och höja ambitionsnivån.

Vattenfrågorna har inte upptagit någon särskilt framträdande roll i klimatförhandlingarna trots att klimatförändringar till stor del medför förändringar i den hydrologiska cykeln (oregelbunden nederbörd, glaciäravsmältning, försämrad färskvattenkvalité mm). Insatser för att mildra klimatförändringen är också beroende av tillgång till vatten (utbyggnad av vattenkraft, biobränsleproduktion för att nämna några exempel).

Men allt fler klimatförhandlare börjar lyfta fram vattnets viktiga roll i klimatarbetet. Under förhandlingarna i Cancun behandlades vatten för första gången som en särskild fråga vid ett formellt tillfälle. Sex länder med Sudan och Ecuador i spetsen föreslog att vatten ska ha en särskild dagordningspunkt på agendan för klimatkonventionens tekniska kommittee (SBSTA) under dess möte den 6-17 juni, och vatten finns nu med på SBSTAs preliminära dagordning. Trots detta positiva utfall finns fortfarande mycket kvar att göra. Vattenresursfrågorna måste bli mycket mer tydliga i klimatkonventionens existerande program och mekanismer. Av stor vikt är även att rätt vattenkompetens finns tillgänglig då klimatåtgärder planeras, inte minst då beslut om finansiering av olika projekt ska tas. Utan vattenkompetens riskerar olika projekt och åtgärdsprogram leda till att vattenresurser överutnyttjas vilket kan försämra samhällens och ekosystems förmåga till anpassning och återhämtning.

Det är på tiden att klimatförhandlingarna resulterar i konkreta åtaganden och att vattnets centrala roll i klimatarbetet lyfts fram. För att klimatförhandlingarna ska avancera krävs att allmänheten sätter press på våra politiker. Därför bör förhandlingarna vara både transparenta och begripliga. Vårt framtida klimat är inget som ska beslutas om bakom stängda dörrar utan frågan måste synliggöras och debatteras på alla samhällets arenor om vi ska uppnå ett globalt, hållbart samhälle.

Swedish Water House var genom Water and Climate Coalition aktiva vid klimatförhandlingarna i Bonn, 6-17 June. Läs mer på Water and Climate Coalitions hemsida.

Smogen ligger som en tät dimma kring det gigantiska konferenscentrat i Tianjin. Här hålls just nu det sista förhandlingsmötet innan COP16 i Cancun, Mexiko i december. Det är nu förhandlarna skall enas om de sista textändringarna så att beslut om ett bindande avtal kan tas under COP – Conferences of the Parties. Det var åtminstone detta som var målsättningen. Tyvärr verkar det svårare än väntat att komma framåt i processen.

Förhandlingarna förs i två spår. Samtidigt som man arbetar med att formulera en fortsättning på Kyotoprotokollet jobbar man även med ett vidare avtal, AWG-LCA, kring långsiktiga åtaganden inom olika områden. Det stora antalet underområden gör förhandlingsprocessen både svår och långsam. Under veckan har perspektivet förändrats. Man pratar nu inte längre om ett möjligt bindande avtal i Cancun, utan blickar istället framåt mot COP17 i Sydafrika nästa år. Ambitionen blir snarare att i Cancun ta fram en arbetsplan för hur den processen ska se ut.

Mycket uppmärksamhet har under veckan riktats mot USA och Kina, som med sin kompromisslöshet utgör en stor bromskloss i förhandlingarna. ”Vi arbetar alla hårt för att få fram ett avtal”, sade Christiana Figueres, Executive Secretary UNFCCC, vid en briefing igår. ”Det tar tid, och tyvärr tar det längre tid för en del. Vi väntar nu alla på att USA och Kina ska avsluta sina egna förhandlingar”.

För vår del har det här varit en vecka full av intressanta möten och diskussioner. Vi är här för att representera Water and Climate Coalition, och under veckan har vi tillbringat hela dagarna med att ha möten med förhandlingsdelegater för att identifiera olika sätt att integrera vattenfrågan i ett framtida klimatavtal. Det är glädjande att se att alla vi pratat med håller med om att vattenförvaltning bör ges större utrymme i förhandlingarna. Däremot skiljer sig åsikterna åt i fråga om vilken strategi som är bäst. Mest engagemang i frågan visar de länder som väntas drabbas hårdast av klimatförändringarna, tex Bangladesh, Indonesien, latinamerikanska och afrikanska länder samt mindre ö-stater.

Imorgon avslutas förhandlingarna här i Tianjin. Då får vi se vad veckans förhandlingar resulterat i. Helt still verkar det trots allt inte stå. Som Jorge Gastelumendi från TNC rapporterade imorse:
”Nu rör det på sig. Bakåt.”

av Lovisa Selander, SIWI
 

Besvikelsen över klimatmötet i Köpenhamn har lett till många viktiga diskussioner om förutsättningarna för globala överenskommelser, om komplexa och ekonomiskt utmanande frågor och om hur klimatagendan skal drivas framåt. Men det är också mer angeläget än någonsin att med full kraft fortsätta arbetet med de många konkreta uppgifter som finns inom vattenområdet.
Några exempel:

Om 5 år ska vi ha uppnått FNs Milleniummål. Även om utvecklingen går framåt inom många områden, så ser det också dystert ut för vissa länder och regioner och även för flera mål totalt sett. Ett exempel är målet om att halvera andelen hungrande, där utvecklingen nu går åt fel håll. Betydelsen av tillgång till vatten är en avgörande faktor för att nå många av milleniummålen, men får vattenfrågorna tillräckligt utrymme i vårt utvecklingssamarbete? På vårt seminarium under Världsvattendagen kommer denna frågeställning att stå i fokus.

Vattenresursfrågorna är också centrala för klimatanpassningen och en viktig komponent i energifrågan - hur används våra vattenresurser så hållbart och effektivt som möjligt när vi ska utveckla fossilfri energisystem? Dessa frågor kommer vi att belysa i såväl nationella som internationella sammanhang.

Ytterligare en fråga som vi kommer att arbeta mycket med är frågan om allas vårt ansvar för en effektiv och hållbar vattenanvändning, med fokus på det virtuella vattnet. Vatten och företagsansvar, hur man kan standardisera mätning av total vattenförukning från ax till limpa är ett av flera områden som vi kommer att gräva mer i under året. Vi kommer också att fortsätta att arbeta med frågor om vatten som en mänsklig rättighet, hållbara vattenflöden och gränsöverskridande vatten.

Hur vi löser de globala vattenreursfrågorna kommer att bli helt avgörande för möjligheten att minska fattigdom och skapa hållbara välfärdsökningar för en växande befolkning. Det kommer att krävas att aktörer från olika dicipliner samverkar för att bygga konsensus kring svåra beslut och för att det ska bli möjligt att genomföra de åtgärder som krävs. SWH bidrar till detta arbete. Det är kul och viktigt. Välkommen med!

av Karin Lexén, Chef, Swedish Water House

Medan förhandlingar pågår här på COP 15 sitter jag i en enorm hall i Bella center med tusentals andra från civilsamhället från 192 länder, och sorlet är öronbedövande. Som en röd tråd genom seminarier, workshops och föreläsningar om anpassning tänker jag på de översvämningar i Vietnam jag läste om i måndags i Svenska Dagbladet. Familjen står i vatten upp till knäna, alla möbler är våta, odlingarna förstörda. Händelsen berodde på att vallen till Saigonfloden hade brustit, vilket beskriver behovet av klimatanpassning så tydligt. Om vallarna hade stärkts där det fanns risk för översvämning hade de kanske hållit. Och det i sin tur är ett bra exempel på att anpassning oftast handlar om att hantera vatten. Jag tänker att om detta erkänns i förhandlingarna, skulle det visa länder på ett tydligare sätt vad anpassning innebär.

Ett annat tydligt sätt att föreställa sig anpassning är den extra meter som man måste bygga på vissa dammar i områden som har översvämningsrisk. Någon från GTZ sade idag att om man skulle måla den extra metern röd, skulle man se tydligt vad klimatanpassningen av dammen sitter, och även vad den kostar. En bra bild tyckte jag!


COP 15 i full gång - Bella Center är fyllt av folk från hela världen.

Rummet var fyllt till bristningsgränsen igår kväll när SIWI, Stakeholder Forum och Global Water Partnership anordnade sitt gemensamma Side Event. Fler än 200 personer hade kommit för att höra mer om hur man kan bygga broar mellan vatten- och klimatsektorerna.

John Matthews (WWF), Hannah Stoddart (Stakeholder Forum), Karin Lexen (SIWI), Ainun Nishat of the Bangladesh Delegation and IUCN, Mike Muller (GWP)

Moderatorn Mike Muller från GWP betonade att vattensektorn sitter på kunskap och erfarenhet som är värdefull och bör tas till vara vid framtida klimatanpassningsprojekt. Att hantera osäkerheter i vattenflöden och att värdera risker förknippade med vattentillgång- och försörjning är redan en del av det dagliga arbetet för ingenjörer och hydrologer över hela världen.

Publiken deltog med diskussion, engagemang och åsikter kring olika aspekter på länken mellan klimat och vatten. Många verkade redan insatta i frågan, och Hannah Stoddart från Stakeholder Forum/GPPN varnade för att vattensektorn har lätt för att fastna i interna diskussioner. ”Vattensektorn måste prata klimatsektorns språk”, menade hon, och visade hur man genom mindre tillägg kan få vattenresurshantering att integreras i förhandlingstexten kring anpassning.

Karin Lexén från Stockholm International Water Institute menade att det inte bara behöver vara en svaghet att vattensektorn står enad, och påminde om de många ”statements” och projekt som har växt fram under möten och samarbeten under de senaste året. Några exempel är Stockholm Statement från World Water Week i Stockholm och ”Danish Dialogue on land and water management”.

Lovisa Selander mitt i COP-15
 

av Lovisa Selander, SIWI

Ungdomar, aktivister utklädda till rymdmän och träd, journalister, forskare och sammanbitna förhandlare från 192 länder. Alla samsas de inne på det enorma konferenscentrat på Bella Center. COP-15 är stort som en mindre stad och bjuder på större mångfald än Roskildefestivalen.

Att registrera samtliga anländande och få dem igenom säkerhetskontrollen är inget litet företag, och de av oss som anlände redan igår kväll rapporterade om timlånga köer utanför entrén. I morse hade dock kön krympt avsevärt - både säkerhetskontroll och ackreditering klarades av på en dryg halvtimme. COP-15 markerar upploppet på flera månaders arbete med projektet GPPN, Global Public Policy Network. Under de senaste månaderna har SIWI tillsammans med organisationen Stakeholder Forum varit närvarande vid förhandlingarna i Bonn, Bangkok och Barcelona med syftet att integrera vattenfrågan i klimatdiskussionen. Under klimatkonferensen i Köpenhamn kommer vi att vara involverade i flera aktiviteter.

Idag höll vi en press-briefing för ett sextiotal journalister och observatörer. Det hela filmades av UNFCCC, så vill ni se hur det gick kan ni göra det här. Imorgon är det dags för ett Side-Event tillsammans med Global Water Partnership och Stakeholder Forum: COP-15 and Beyond: Bridging the Water and Climate Change Agenda.

av Lovisa Selander, SIWI

Jag skyndar in från den osande hettan och regnperiodens sista hällregn. Inne i det svala FN-huset hälsar Thailands regering alla NGOs och regeringsdelegater välkomna med varsin färgglad sjal. SIWI och Stakeholder Forum är här för att lobba för vatten som anpassningsfråga.

Vårt arbete tidigare under året har burit frukt och nu finns flera referenser till vatten, mark och ekosystem med i förhandlingstexten. Men ländernas delegationer kämpar med att komma överens om hur texten kan skäras ned. Och vi kämpar för att vatten och mark ska stå kvar som viktiga områden för anpassning. 


Genusperspektiv saknas i klimatförhandlingarna menar en del

’Vatten är inte bara en sektor bland alla andra’ är vårt budskap, utan en mer genomgående nödvändighet, något som alla andra sektorer är beroende av. Vi diskuterar med länderna på plats om de tycker att anpassning är en nationell fråga, eller om de håller med oss om att det är viktigt med ett regionalt perspektiv. Det kan ju vara svårt för att land att anpassa vatten- och markresurser till att klara klimatförändringar om inte grannlandet arbetar mot samma mål. Men detta berör ju delvis frågan om gränsöverskridande floder, vilken är känslig. En del tycker inte den hör hemma i detta dokument.

För EU är det också viktigt att inte lägga sig i för mycket hur u-länder ska anpassa sig till klimatet. Det bör vara upp till varje land att själv bestämma. EU jobbar på att skapa ett bättre förtroende mellan Nord och Syd, och då är det svårt att komma med pekpinnar om vilka sektorer som bör prioriteras i anpassningen. Men det finns många länder i Syd som tycker att vatten är en prioriterad fråga och därför bör synas i förhandlingsdokumentet, t ex Bangladesh som har svåra erfarenheter av översvämning och giftigt grundvatten. Pakistan, Egypten, Holland och Danmark är också engagerade i vattenfrågorna, och Sydafrika reste sig under en session och uppmanade de andra länderna att se anpassning som en regional angelägenhet eftersom vi delar på naturresurserna länderna emellan. 


Förhandlingarna pågick till sent på kvällen
 

av Ann-Mari Karlsson

Snart, mycket snart, ska två års diskussioner konkretiseras i en färdig skrift. Under möten, i seminarier och per e-post har vi i klustergruppen klimat och vatten stött och blött frågan kring hur klimatförändringarna kommer påverka fattiga människors liv och försörjningsmöjligheter och vad som behöver göras för att inte människor ska drabbas onödigt hårt. Vi har under de senaste åren samlat ihop en rad positiva exempel på olika projekt som underlättar klimatanpassning i fattiga länder. Redan idag finns mycket kunskap och praktisk erfarenhet om hur samhällen kan anpassa sig till ett förändrat klimat. För enskilda individer är det oerhört avgörande att denna kunskap sprids och att världens beslutsfattare prioriterar finansiering till hållbara anpassningsprojekt.

Det behövs förstås också ny kunskap men behovet är akut att de projekt som fungerar idag får möjlighet att utvecklas och att fler kan lära av dessa. Ett av de projekt som gruppen har tittat närmare på och som beskrivs i den snart färdiga policy briefen är Vi-skogens arbete med ’agroforestry’ runt Viktoriasjön i Östra Afrika. Där har man sedan 80-talet arbetat med att inspirera och stötta bönder att plantera snabbväxande träd i och kring åkrarna. Det handlar inte om någon avancerad ny dyr teknik, utan bygger på enkla metoder där man genom att bland annat plantera träd får en mängde positiva resultat. Man introducerar också nya odlingsmetoder och åtgärder för att förhindra erosion och öka fuktigheten i marken. Markens näringsinnehåll ökas genom kompostering och gödsel från djur och genom att de träd som planteras är av arter som göder marken. Träden bidrar till högre fuktighet genom att de behåller vatten från regnen och sedan sakta släpper ifrån sig fukt. Rotsystemen från träden binder jorden och tillsammans med marktäckande växter, eller helt enkelt löv och grenar som läggs mellan det som odlas, så hindras erosion. Träden ger dessutom skugga för det som växer i närheten. Allt detta innebär att odlingarna blir mindre känsliga för torka. Agroforestry är även ett jordbrukssystem med stor biologisk mångfald som i sig minskar sårbarheten mot plötsliga klimatförändringar. Att detta projekt har fått så positiva reslutat ger hopp i de annars så mörka framtidsutsikter som prognoserna för klimatförändringarna ger. Klustergruppen hoppas att fler projekt som detta ska bli kända och inspirera beslutsfattare att satsa resurser på hållbara anpassningsåtgärder.

Vår policy briefen kommer att lanseras under ett seminarium på Världsvattenveckan i augusti och då kommer också Wangu Mutua från Vi-skogen i Kisumu, i Kenya för att berätta vidare om deras arbete. Seminariet med titeln ”Separate Streams? Integrating Climate Change Adaptation with Water Management” arrangeras tillsammans med den brittiska organisationen Tearfund.
 

Läs mer om seminariet på seminariets hemsida där också policy briefen kommer att finnas för nedladdning så fort den är klar. 
 

av Anneli Nordling, klustergruppsledare, Klustergruppen klimat, vatten och sårbarhet