I förra veckan fick vi veta att andelen svenskar som tror att klimatförändringarna kommer att påverka oss i Sverige är den lägsta på tio år, något som uppmärksammats av Johan Rockström och Anders Sundström i en artikel i Göteborgsposten den 19 maj.  Enligt författarna avspeglar denna inställning det faktum att klimatfrågan på senare tid fått allt mindre uppmärksamhet i media och krupit längre och längre ner på politikens och näringslivets prioriteringslistor. Även om klimatfrågan hamnat i skymundan träffas världens ledare varje år och förhandlar om vår jords framtid. Inför COP 17 i Durban i november måste klimatförhandlingarna landa i konkreta åtaganden. Huvudfokus är att genomföra de beslut som togs i Cancun förra året och samtidigt driva på och höja ambitionsnivån.

Vattenfrågorna har inte upptagit någon särskilt framträdande roll i klimatförhandlingarna trots att klimatförändringar till stor del medför förändringar i den hydrologiska cykeln (oregelbunden nederbörd, glaciäravsmältning, försämrad färskvattenkvalité mm). Insatser för att mildra klimatförändringen är också beroende av tillgång till vatten (utbyggnad av vattenkraft, biobränsleproduktion för att nämna några exempel).

Men allt fler klimatförhandlare börjar lyfta fram vattnets viktiga roll i klimatarbetet. Under förhandlingarna i Cancun behandlades vatten för första gången som en särskild fråga vid ett formellt tillfälle. Sex länder med Sudan och Ecuador i spetsen föreslog att vatten ska ha en särskild dagordningspunkt på agendan för klimatkonventionens tekniska kommittee (SBSTA) under dess möte den 6-17 juni, och vatten finns nu med på SBSTAs preliminära dagordning. Trots detta positiva utfall finns fortfarande mycket kvar att göra. Vattenresursfrågorna måste bli mycket mer tydliga i klimatkonventionens existerande program och mekanismer. Av stor vikt är även att rätt vattenkompetens finns tillgänglig då klimatåtgärder planeras, inte minst då beslut om finansiering av olika projekt ska tas. Utan vattenkompetens riskerar olika projekt och åtgärdsprogram leda till att vattenresurser överutnyttjas vilket kan försämra samhällens och ekosystems förmåga till anpassning och återhämtning.

Det är på tiden att klimatförhandlingarna resulterar i konkreta åtaganden och att vattnets centrala roll i klimatarbetet lyfts fram. För att klimatförhandlingarna ska avancera krävs att allmänheten sätter press på våra politiker. Därför bör förhandlingarna vara både transparenta och begripliga. Vårt framtida klimat är inget som ska beslutas om bakom stängda dörrar utan frågan måste synliggöras och debatteras på alla samhällets arenor om vi ska uppnå ett globalt, hållbart samhälle.

Swedish Water House var genom Water and Climate Coalition aktiva vid klimatförhandlingarna i Bonn, 6-17 June. Läs mer på Water and Climate Coalitions hemsida.

Chefen för FN:s klimatförhandlingar, Yvo de Boer meddelade igår att han avgår till sommaren. Det är inte utan att jag förstår honom. Efter år av tufft jobb fick han i december inte se mycket till resultat. Kanske kan en ny chef för förhandlingarna leda till att vissa låsningar mellan stater kan lösas.

Genom det enorma misslyckandet i Köpenhamn har även förhandlingarna köpt sig viss tid. Kanske kan ett år av ytterligare förhandlingar ge möjligheter till ett bättre avtal än vad vi hade kunnat få i december. Kanske? - Så vill jag tro och hoppas, men vem vet, media verkar vara trötta på klimatförhandlingarna. Internet översvämmas av konspirationsteorier mot IPPC. Fokus är där mer tillbaka på om klimatförändringarna är verkliga än på den centrala frågan vad vi måste göra för att stoppa klimatförändringarna. Dessutom kanske vi inte har tid, beroende på hur klimatförändringarna kommer slå, borde inte alla resurser tillgängliga sättas in så snabbt som möjligt på att minska utsläpp och ge de fattigaste länderna möjlighet att anpassa sig?

Men nu är det som det är, de Boer avgår, och jag hoppas att delegaterna för nästa klimatförhandling kan enas om konstruktiva avtal som räddar världen från de värsta farhågorna i IPPCs rapporter. Vi som arbetar med vattenfrågorna kommer följa förhandlingarna fram till Mexico noga och försöka bidra så gott vi kan med vår kunskap. Klustergruppen för klimat kommer ordna ett antal möten och seminarier kring vatten och klimatfrågorna. Ett annat exempel är Stakeholder Forums och SIWIs projekt GPPN – där vi vill främja en dialog mellan de som är aktiva inom klimatdebatten med de som är aktiva inom vattenbranschen. Kunskap från båda dessa ”läger” är nödvändiga för ett lyckat avtal i Mexico.

av Anneli Nordling, klustergruppsledaren, Klimat, vatten och sårbarhet

Jag skyndar in från den osande hettan och regnperiodens sista hällregn. Inne i det svala FN-huset hälsar Thailands regering alla NGOs och regeringsdelegater välkomna med varsin färgglad sjal. SIWI och Stakeholder Forum är här för att lobba för vatten som anpassningsfråga.

Vårt arbete tidigare under året har burit frukt och nu finns flera referenser till vatten, mark och ekosystem med i förhandlingstexten. Men ländernas delegationer kämpar med att komma överens om hur texten kan skäras ned. Och vi kämpar för att vatten och mark ska stå kvar som viktiga områden för anpassning. 


Genusperspektiv saknas i klimatförhandlingarna menar en del

’Vatten är inte bara en sektor bland alla andra’ är vårt budskap, utan en mer genomgående nödvändighet, något som alla andra sektorer är beroende av. Vi diskuterar med länderna på plats om de tycker att anpassning är en nationell fråga, eller om de håller med oss om att det är viktigt med ett regionalt perspektiv. Det kan ju vara svårt för att land att anpassa vatten- och markresurser till att klara klimatförändringar om inte grannlandet arbetar mot samma mål. Men detta berör ju delvis frågan om gränsöverskridande floder, vilken är känslig. En del tycker inte den hör hemma i detta dokument.

För EU är det också viktigt att inte lägga sig i för mycket hur u-länder ska anpassa sig till klimatet. Det bör vara upp till varje land att själv bestämma. EU jobbar på att skapa ett bättre förtroende mellan Nord och Syd, och då är det svårt att komma med pekpinnar om vilka sektorer som bör prioriteras i anpassningen. Men det finns många länder i Syd som tycker att vatten är en prioriterad fråga och därför bör synas i förhandlingsdokumentet, t ex Bangladesh som har svåra erfarenheter av översvämning och giftigt grundvatten. Pakistan, Egypten, Holland och Danmark är också engagerade i vattenfrågorna, och Sydafrika reste sig under en session och uppmanade de andra länderna att se anpassning som en regional angelägenhet eftersom vi delar på naturresurserna länderna emellan. 


Förhandlingarna pågick till sent på kvällen
 

av Ann-Mari Karlsson

Förra veckan satt jag i lobbyn i Hotel Maritim i Bonn, medan klimatförhandlingar pågick i stora och små rum på hotellet. Märklig att sitta så nära stora beslut, men ändå utanför. Jag och mina kollegor från vår partnerorganisation Stakeholder Forum passade på att prata, över ändlösa koppar kaffe, med alla möjliga beslutsfattare om vatten och anpassningsfrågor. Vi pratade om att anpassning till klimatförändringar i mångt och mycket handlar om vatten. Och att de översvämningar och torka som klimatförändringar leder till, kan mildras om vi sköter vatten- och ekosystem rätt. Men hur ska detta budskap komma in från lobbyn till själva klimatförhandlingarna? Vi försökte hitta ingångar för vattenfrågorna till det avtal, den mekanism som länderna ska enas om.

Alla vill vi vara med i Mekanismen. Men denna mekanism som diskuteras av länderna är väldigt övergripande. Den handlar i mycket om koldioxidutsläpp, och den benämner helst inte enskilda ’sektorer’ som skog och vatten. Därför sitter vi alla med våra specialintressen i lobbyn och runtom om mig hör jag upprörda röster från andra fåtöljgrupper: ”avskogningen, det största problemet är ju ändå avskogningen!” eller ”Ingenting kommer fungera utan genusperspektiv!” och ”det viktigaste här är ju kustområdena!”.

Deltan och Bergsområden. Själv tycker jag förstås att vatten är ett av de mest grundläggande elementen att ta hänsyn till ju mer press ekosystemen utsätts för. Jag lärde mig också ett och annat om just vatten, bland annat på det side event vi arrangerade tillsammans med SIWI, tyska Miljödepartementet, Co-operative Programme on Water and Climate, och Tearfund. En konkret lärdom är att deltan och bergsområden är lite bortglömda, extra känsliga områden för klimatförändringar. Därför vore det bra om man i Köpenhamn kunde inkludera deltan och bergsregioner i listan av ’hotspots’, områden som bör prioriteras för anpassningsarbete, på samma sätt som man gör med öriken och torra områden.

Låt Anpassningen Börja. Att få in en rad om vatten i texten som kommer ut av klimatförhandlingarna i Köpenhamn är ett viktigt första steg, men sedan följer en lång rad steg för att sätta igång och anpassa. Anpassning kan t ex vara att satsa mer på ’rainwater harvesting’ och mer effektiv användning av vatten för att klara torka, eller dränering och säkra sanitetslösningar för att bättre klara av översvämningar. Det gäller att titta på vad som har funkat i olika länder och sprida de goda exemplen. 
 

SIWIs/Stakeholder Forums side event på UNFCCC-mötet i Bonn för att diskutera “Bridging the water and climate agenda” – fokus på vattnets roll i klimatanpassning. I panelen: Felix Dodds och Hanna Stoddart från Stakeholder Forum, Henk van Schaik från Co-operative  Programme on Water and  Climate, Thomas Stratenwerth från tyska miljödepartementet och Sara Shaw från Tearfund.

Kolla även GPPNs färska rapport om vatten och klimatanpassning!

Rapport från lobbyn i Bonn
av Ann-Mari Karlsson, Swedish Water House