Swedish Water House inledde idag sina arrangemang i Almedalen med ett seminarium som sökte svar på frågan: Har Sverige rent dricksvatten i kranen?


Erika Lind, nationell dricksvattensamordnare på Livsmedelsverket, svarade både ja och nej på den här frågan. De 8 miljoner svenskar som varje dag får vatten från något av våra 1800 kommunala vattenverk får i mycket hög utsträckning rent vatten i sina kranar. Men det betyder inte att det saknas svaga punkter och utmaningar i dricksvattenförsörjningen. I Sverige har vi dock en tendens att inte prata om dessa problem. Något som, menar Erika, kan leda till att vi inte tar hand om de sårbarheter som finns, vilket i förlängningen kan leda till att det ”kostar mer än det smakar”.


Per Ericsson företrädde VAS-rådet, en plattform för samverkan kring vatten- och avloppsfrågor i Stockholms län. Han slog ett slag för sårbarhetsanalyser, ett verktyg som han menar idag används i alltför liten utsträckning ute i kommunerna. Med hjälp av sådana verktyg kan man identifiera var man har brister i sin dricksvattenförsörjning, för att på så sätt få möjlighet att åtgärda dem. Vattenburna sjukdomsutbrott är kostsamma, och det är samhällsekonomiskt mycket lönsamt att arbeta förebyggande.


Kristina Sundin Jonsson, kommunchef i Skellefteå, var i våras med om att utfärda kokningspåbud efter att tusentals Skelleftebor blivit magsjuka. Analyser visade på förekomst av parasiten cryptosporidium hos de drabbade, men trots upprepad provtagning har man aldrig lyckats hitta parasiten i det kommunala dricksvattnet. Den tydliga nedgången i sjukdomsfall som uppstod efter att kommuninvånarna uppmanats att koka sitt dricksvatten visar dock tydligt att vattnet var roten till smittan. Kristina betonade vikten av att arbeta aktivt med information i en sådan här krissituation, både genom traditionella kanaler och genom sociala medier. Hon önskade också att kommunerna kunde få mer hjälp med att ”spana framåt”, så att de kan ligga steget före och arbeta förebyggande med säkerheten i dricksvattenfrågor.


Även Jari Hiltula, miljöchef på Östersunds kommun, och Rickard Johnson, VA-chef på Östersund Vatten, har erfarenhet av cryptosporidiumutbrott. I Östersund var situationen ännu allvarligare än i Östersund. Minst 13000 personer – säkert många fler - blev sjuka i vintras, då parasiten hittade in i dricksvattennätet. Snabba insatser med installation av nya barriärer i vattenreningsverket, tio genomspolningar av ledningsnätet samt rengöring av vattenreservoarer gjorde att man kunde häva kokningsförbudet efter tolv veckor. Jari och Rickard menar att det idag är alltför oklart vad som menas med ”rent vatten”. Lagstadgade gränsvärden och normer saknas. Istället blev kommunen tvungen att låna in en norsk modell för att göra sin egen avvägning av när man hade nått en acceptabel risknivå.


I den avslutande paneldebatten framhöll talarna att dricksvatten idag inte ses som en prioriterad fråga rent politiskt och att det är svårt att väcka intresse för de utmaningar som ändå finns. Man efterlyste även en ökad samordning mellan myndigheter i dricksvattenfrågan, tydligare lagkrav på reningsnivåer och bättre mekanismer för att föra ut expertkunskap till kommuner.