Efter en sommar då vi både hunnit semestra och vara aktiva på Riomötet, under Almedalsveckan och på klimatmöten i Mexiko, ser vi fram mot hösten och nya aktiviteter. Nästa år fyller SWH 10 år och det finns inga tecken på avmattning i idéer, kontakter och möjligheter. Nu närmast laddar vi för årets Världsvattenvecka.

Det kommer att bli lite förändringar på SWH kansliet; efter fem år, går Ann-Mari Karlsson vidare till en ny, spännande roll som handläggare för skogsfrågor i Naturskyddsföreningens globala team. Ann-Mari har gjort en strålande insats, som klustergruppsledare för den grupp som arbetade med frågan om vatten och sanitet som mänskliga rättigheter och som en klippa i SWH:s verksamhet med seminarier, klustergrupper, nätverkspartners och mycket mer.  Jag vill rikta ett varmt tack till Ann-Mari för det!

Även jag har bestämt mig för att ta mig an en ny utmaning; den 1 september tar jag över ansvaret för den avdelning på SIWI som arbetar med organisationen av och samarbetet kring World Water Week och SIWI:s prisverksamhet. Denna avdelning blir också ansvarig för att koordinera SIWIs engagemang i övergripande internationella politiska processer.

Det har varit otroligt roligt att få leda och utveckla SWHs arbete och det är med blandade känslor som jag nu avslutar det här kapitlet i min egen bok. Men det känns skönt att veta att SWH:s verksamhet är i mycket trygga händer. En stark trio med Katarina Veem, Lovisa Selander och Karin Glaumann kommer att ratta verksamheten tillsammans.

Tack alla SWH-vänner för 5,5 roliga och lärorika år – vis ses i nya relationer på andra sidan World Water Week!

Nu finns Swedish Water House på både Facebook och Twitter! Under Almedalsveckan kommer vi att uppdatera i realtid från våra seminarier, och framöver kommer du att kunna ta del av våra senaste nyheter, rapporter och aktiviteter via social media. Vi ser även fram emot att ha en tätare dialog med er som deltar i våra aktiviteter, så interagera gärna med oss i våra nya kanaler!




Gilla oss på Facebook




Följ vår Twitter


 

Swedish Water House inledde idag sina arrangemang i Almedalen med ett seminarium som sökte svar på frågan: Har Sverige rent dricksvatten i kranen?


Erika Lind, nationell dricksvattensamordnare på Livsmedelsverket, svarade både ja och nej på den här frågan. De 8 miljoner svenskar som varje dag får vatten från något av våra 1800 kommunala vattenverk får i mycket hög utsträckning rent vatten i sina kranar. Men det betyder inte att det saknas svaga punkter och utmaningar i dricksvattenförsörjningen. I Sverige har vi dock en tendens att inte prata om dessa problem. Något som, menar Erika, kan leda till att vi inte tar hand om de sårbarheter som finns, vilket i förlängningen kan leda till att det ”kostar mer än det smakar”.


Per Ericsson företrädde VAS-rådet, en plattform för samverkan kring vatten- och avloppsfrågor i Stockholms län. Han slog ett slag för sårbarhetsanalyser, ett verktyg som han menar idag används i alltför liten utsträckning ute i kommunerna. Med hjälp av sådana verktyg kan man identifiera var man har brister i sin dricksvattenförsörjning, för att på så sätt få möjlighet att åtgärda dem. Vattenburna sjukdomsutbrott är kostsamma, och det är samhällsekonomiskt mycket lönsamt att arbeta förebyggande.


Kristina Sundin Jonsson, kommunchef i Skellefteå, var i våras med om att utfärda kokningspåbud efter att tusentals Skelleftebor blivit magsjuka. Analyser visade på förekomst av parasiten cryptosporidium hos de drabbade, men trots upprepad provtagning har man aldrig lyckats hitta parasiten i det kommunala dricksvattnet. Den tydliga nedgången i sjukdomsfall som uppstod efter att kommuninvånarna uppmanats att koka sitt dricksvatten visar dock tydligt att vattnet var roten till smittan. Kristina betonade vikten av att arbeta aktivt med information i en sådan här krissituation, både genom traditionella kanaler och genom sociala medier. Hon önskade också att kommunerna kunde få mer hjälp med att ”spana framåt”, så att de kan ligga steget före och arbeta förebyggande med säkerheten i dricksvattenfrågor.


Även Jari Hiltula, miljöchef på Östersunds kommun, och Rickard Johnson, VA-chef på Östersund Vatten, har erfarenhet av cryptosporidiumutbrott. I Östersund var situationen ännu allvarligare än i Östersund. Minst 13000 personer – säkert många fler - blev sjuka i vintras, då parasiten hittade in i dricksvattennätet. Snabba insatser med installation av nya barriärer i vattenreningsverket, tio genomspolningar av ledningsnätet samt rengöring av vattenreservoarer gjorde att man kunde häva kokningsförbudet efter tolv veckor. Jari och Rickard menar att det idag är alltför oklart vad som menas med ”rent vatten”. Lagstadgade gränsvärden och normer saknas. Istället blev kommunen tvungen att låna in en norsk modell för att göra sin egen avvägning av när man hade nått en acceptabel risknivå.


I den avslutande paneldebatten framhöll talarna att dricksvatten idag inte ses som en prioriterad fråga rent politiskt och att det är svårt att väcka intresse för de utmaningar som ändå finns. Man efterlyste även en ökad samordning mellan myndigheter i dricksvattenfrågan, tydligare lagkrav på reningsnivåer och bättre mekanismer för att föra ut expertkunskap till kommuner.
 

Jag skyndar in från den osande hettan och regnperiodens sista hällregn. Inne i det svala FN-huset hälsar Thailands regering alla NGOs och regeringsdelegater välkomna med varsin färgglad sjal. SIWI och Stakeholder Forum är här för att lobba för vatten som anpassningsfråga.

Vårt arbete tidigare under året har burit frukt och nu finns flera referenser till vatten, mark och ekosystem med i förhandlingstexten. Men ländernas delegationer kämpar med att komma överens om hur texten kan skäras ned. Och vi kämpar för att vatten och mark ska stå kvar som viktiga områden för anpassning. 


Genusperspektiv saknas i klimatförhandlingarna menar en del

’Vatten är inte bara en sektor bland alla andra’ är vårt budskap, utan en mer genomgående nödvändighet, något som alla andra sektorer är beroende av. Vi diskuterar med länderna på plats om de tycker att anpassning är en nationell fråga, eller om de håller med oss om att det är viktigt med ett regionalt perspektiv. Det kan ju vara svårt för att land att anpassa vatten- och markresurser till att klara klimatförändringar om inte grannlandet arbetar mot samma mål. Men detta berör ju delvis frågan om gränsöverskridande floder, vilken är känslig. En del tycker inte den hör hemma i detta dokument.

För EU är det också viktigt att inte lägga sig i för mycket hur u-länder ska anpassa sig till klimatet. Det bör vara upp till varje land att själv bestämma. EU jobbar på att skapa ett bättre förtroende mellan Nord och Syd, och då är det svårt att komma med pekpinnar om vilka sektorer som bör prioriteras i anpassningen. Men det finns många länder i Syd som tycker att vatten är en prioriterad fråga och därför bör synas i förhandlingsdokumentet, t ex Bangladesh som har svåra erfarenheter av översvämning och giftigt grundvatten. Pakistan, Egypten, Holland och Danmark är också engagerade i vattenfrågorna, och Sydafrika reste sig under en session och uppmanade de andra länderna att se anpassning som en regional angelägenhet eftersom vi delar på naturresurserna länderna emellan. 


Förhandlingarna pågick till sent på kvällen
 

av Ann-Mari Karlsson