Klimatklustergruppen för vatten och klimat är nu inne på sitt tredje år. Jag har fått möjlighet att vara en av dess två ledare. Ett inspirerande uppdrag där klustergruppsmötena kanske är det som ger allra mest tack vare den stora resursbas som deltagarn bidrar med. På dagens möte gav Håkan Berg en kort presentation av Mekong River Commisssion (MRC), där han arbetat 1,5 år. Mekongfloden har sina källor i Tibet och flyter genom Kina, Burma, Laos, Thailand, Kambodja innan den rinner ut i sitt berömda delta i Vietnamn.

Håkan berättade om de politiska dilemman som MRC brottas med. Samtidigt gav han beröm till organisationen som sliter för att länderna längs floden ska hitta gemensamma strategier för hur flodens resurser bäst ska utnyttjas. För mig som också tillbringat 1,5 år i regionen var det både igenkännandets glädje och en stark oro som väcktes när jag såg Håkans bilder avlösa varandra på PowerPointen. Under min tid i Kambodja samarbetade jag med några av alla de NGO:s som försöker skydda Mekongfloden och dess känsliga ekosystem. Det är inte bara ett arbete för att skydda miljön, de över 1 200 fiskarterna och de fascinerade djur som lever i regionen (exempelvis sötvattensdelfinerna), utan också ett arbete för de människor som är direkt beroende av floden och dess resurser för sin överlevnad. Uppemot 60 miljoner människor beräknas försörja sig på Mekongflodens ekosystem. Håkan berättade hur MRC på senare år allt mer uppmärksammat vilka konsekvenser det blir för alla dessa människor om ekosystemen hotas eller förstörs. Att MRC nu belyser detta ger mig hopp och kanske kan uppmärksamheten på sociala faktorer kring flodens betydelse genomsyra fler politiska beslut. Planering för anpassning till klimatförändringar i Mekongregionen måste se till alla konsekvenser som förändringar i floden kan ge och jag är övertygad om att friska ekosystem i framtiden kommer bli livsnödvändiga för de allra fattigaste i regionen.

av Anneli Nordling, klustergruppsledaren, Klimat, vatten och sårbarhet

Chefen för FN:s klimatförhandlingar, Yvo de Boer meddelade igår att han avgår till sommaren. Det är inte utan att jag förstår honom. Efter år av tufft jobb fick han i december inte se mycket till resultat. Kanske kan en ny chef för förhandlingarna leda till att vissa låsningar mellan stater kan lösas.

Genom det enorma misslyckandet i Köpenhamn har även förhandlingarna köpt sig viss tid. Kanske kan ett år av ytterligare förhandlingar ge möjligheter till ett bättre avtal än vad vi hade kunnat få i december. Kanske? - Så vill jag tro och hoppas, men vem vet, media verkar vara trötta på klimatförhandlingarna. Internet översvämmas av konspirationsteorier mot IPPC. Fokus är där mer tillbaka på om klimatförändringarna är verkliga än på den centrala frågan vad vi måste göra för att stoppa klimatförändringarna. Dessutom kanske vi inte har tid, beroende på hur klimatförändringarna kommer slå, borde inte alla resurser tillgängliga sättas in så snabbt som möjligt på att minska utsläpp och ge de fattigaste länderna möjlighet att anpassa sig?

Men nu är det som det är, de Boer avgår, och jag hoppas att delegaterna för nästa klimatförhandling kan enas om konstruktiva avtal som räddar världen från de värsta farhågorna i IPPCs rapporter. Vi som arbetar med vattenfrågorna kommer följa förhandlingarna fram till Mexico noga och försöka bidra så gott vi kan med vår kunskap. Klustergruppen för klimat kommer ordna ett antal möten och seminarier kring vatten och klimatfrågorna. Ett annat exempel är Stakeholder Forums och SIWIs projekt GPPN – där vi vill främja en dialog mellan de som är aktiva inom klimatdebatten med de som är aktiva inom vattenbranschen. Kunskap från båda dessa ”läger” är nödvändiga för ett lyckat avtal i Mexico.

av Anneli Nordling, klustergruppsledaren, Klimat, vatten och sårbarhet

Snart, mycket snart, ska två års diskussioner konkretiseras i en färdig skrift. Under möten, i seminarier och per e-post har vi i klustergruppen klimat och vatten stött och blött frågan kring hur klimatförändringarna kommer påverka fattiga människors liv och försörjningsmöjligheter och vad som behöver göras för att inte människor ska drabbas onödigt hårt. Vi har under de senaste åren samlat ihop en rad positiva exempel på olika projekt som underlättar klimatanpassning i fattiga länder. Redan idag finns mycket kunskap och praktisk erfarenhet om hur samhällen kan anpassa sig till ett förändrat klimat. För enskilda individer är det oerhört avgörande att denna kunskap sprids och att världens beslutsfattare prioriterar finansiering till hållbara anpassningsprojekt.

Det behövs förstås också ny kunskap men behovet är akut att de projekt som fungerar idag får möjlighet att utvecklas och att fler kan lära av dessa. Ett av de projekt som gruppen har tittat närmare på och som beskrivs i den snart färdiga policy briefen är Vi-skogens arbete med ’agroforestry’ runt Viktoriasjön i Östra Afrika. Där har man sedan 80-talet arbetat med att inspirera och stötta bönder att plantera snabbväxande träd i och kring åkrarna. Det handlar inte om någon avancerad ny dyr teknik, utan bygger på enkla metoder där man genom att bland annat plantera träd får en mängde positiva resultat. Man introducerar också nya odlingsmetoder och åtgärder för att förhindra erosion och öka fuktigheten i marken. Markens näringsinnehåll ökas genom kompostering och gödsel från djur och genom att de träd som planteras är av arter som göder marken. Träden bidrar till högre fuktighet genom att de behåller vatten från regnen och sedan sakta släpper ifrån sig fukt. Rotsystemen från träden binder jorden och tillsammans med marktäckande växter, eller helt enkelt löv och grenar som läggs mellan det som odlas, så hindras erosion. Träden ger dessutom skugga för det som växer i närheten. Allt detta innebär att odlingarna blir mindre känsliga för torka. Agroforestry är även ett jordbrukssystem med stor biologisk mångfald som i sig minskar sårbarheten mot plötsliga klimatförändringar. Att detta projekt har fått så positiva reslutat ger hopp i de annars så mörka framtidsutsikter som prognoserna för klimatförändringarna ger. Klustergruppen hoppas att fler projekt som detta ska bli kända och inspirera beslutsfattare att satsa resurser på hållbara anpassningsåtgärder.

Vår policy briefen kommer att lanseras under ett seminarium på Världsvattenveckan i augusti och då kommer också Wangu Mutua från Vi-skogen i Kisumu, i Kenya för att berätta vidare om deras arbete. Seminariet med titeln ”Separate Streams? Integrating Climate Change Adaptation with Water Management” arrangeras tillsammans med den brittiska organisationen Tearfund.
 

Läs mer om seminariet på seminariets hemsida där också policy briefen kommer att finnas för nedladdning så fort den är klar. 
 

av Anneli Nordling, klustergruppsledare, Klustergruppen klimat, vatten och sårbarhet