Hur säkrar vi hållbar finansiering för framtida utveckling?

År 2015 är året vi har världens chans. Världssamhället har världens chans. Att påverka och styra framtida utveckling så att den blir så hållbar som möjligt. Eller, i FNs Generalsekreterare Ban Ki Moons ord; ”vår generation är den sista som kan utrota fattigdom och den första som kan rädda planeten”.

I år hålls tre stora internationella konferenser som kommer att prägla vår framtid; i Paris ska ett nytt klimatavtal undertecknas, i New York ska nya globala utvecklingsmål tas fram och om mindre än två veckor i Addis Abeba ska världen diskutera framtida globala finansieringsflöden. Tidigare i år diskuterades även katastrofriskreducering i Sendai.

Med närheten till mötet i Addis fokuserade vårt Almedalsseminarium på hur beslut om framtidens klimat och utveckling på hög nivå inom FN ska implementeras och hur löften till världens mest utsatta samhällen ska finansieras.

Lokal förankring är också primärt för att dessa FNs beslut ska bli en realitet för länder runtom i världen. ”Förhandlingar inom den globala agendan bör ses som en plattform för att säkerställa aktion på nationell och lokal nivå” sa Staffan Tillander, Ambassadör Financing for Development, och tog arbetet med Agenda 21 som exempel.

Utöver synergier mellan lokal, nationell och internationell nivå är det också primärt med synergier även mellan FN-processer. Både Staffan och även Torgny Holmgren, vd för SIWI, framhävde vatten som en fråga som länkar samman processer och sektorer. ”Vatten illustrerar både möjligheterna och utmaningarna i att hitta utvecklingslösningar” sa Staffan.

Vilken roll har då regeringar kontra privat sektor har för att säkerställa en effektiv klimat- och utvecklingsfinansiering? För att diskutera detta på ett nyanserat sätt hade vi bjudit in representanter från politiken, på både internationell och nationell nivå, och från näringslivet.

Bistånd spelar en fortsatt viktigt roll, men Annika Sundén, Chefsekonom på Sida, betonade att det kommer utgöra en minskande del av de totala finansiella flödena. Biståndets funktion kommer vara tydligast i konflikt- och postkonfliktländer som är i stort behov av support för att bygga institutionell kapacitet.

Nina Eklund från Hagainitiativet menade att hållbarhetstrenden är tydlig men sker alldeles för långsamt. ”Svenska företag borde gå i bräschen för hållbart ledarskap och företagande”.

Debatten om företagens ansvar, men givetvis även statens, var livlig. Eva Axelsson, KPA pension, framhävde hållbara instrument för den finansiella sektorn som ett viktigt medel, och gav gröna obligationer som ett exempel. Johan Hultberg från Moderaterna vill se fler incitament, och gav koldioxidskatt som exempel. Marie Baumgarts från Tele2 pratade vikten av att företag följer principer om mänskliga rättigheter, varav rätten till vatten är en, och att riktlinjer för detta måste vara kristallklara. Pernilla Stålhammar från Miljöpartiet betonade att vi måste bli bättre på att visa värdet av och lönsamheten i att investera hållbart.

Samtliga i paneldebatten var överens om att både staten och företagen kan göra mer, och att detta arbete behöver utföras i symbios. ”Ge oss fler krav” uppmanade näringslivet politikerna. Regeringar behöver alltså initiera effektivare regelverk och policies, och företag måste bli modigare i att ta långsiktiga, mer hållbara, investeringsbeslut.

Nu är det 11 dagar kvar till konferensen i Addis Abeba slår upp sina dörrar. Låt oss hoppas att de beslut som tas där ser till att de globala finansieringsflödena styrs så att de gynnar allmänhetens bästa.

Sanna Gustafsson

Kommunikatör
Swedish Water House

Telefon: +46 8 121 360 36
Email: sanna.gustafsson@siwi.org

Anmäl dig till nyhetsbrev

* obligatoriskt