Världshungerdagen lyfter fram familjejordbrukets värdefulla bidrag till matsäkerhet

Familjejordbruk utgör stommen i nationell och global matsäkerhet. Det är den allra vanligaste formen av jordbruk oavsett land. Trots sämre tillgång till insatsvaror och jordbruksstöd än konventionellt jordbruk står de för en betydande del av den globala matproduktionen.

Det finns enorm potential att utveckla denna jordbruksform men faktum är att jordbruket tappar arbetskraft, inte minst bland ungdomar som hellre väljer att arbeta inom andra sektorer. Hur ska vi vända denna trend? På Världhungerdagen anordnade Svenska FAO-kommittén, SIANI, Svenska Kyrkan och LRF ett seminarium för att belysa just denna fråga.

Det finns över 500 miljoner familjejordbruk globalt. Tillsammans utgör de 98 % av alla jordbruksföretag och ansvarar för minst 56 % av jordbruksproduktionen i världen. Ett familjejordbruk kan definieras som ett jordbruk som är beroende av familjen som arbetskraft, som är småskaligt med blandad produktion. De använder sig ofta av traditionella jordbruksmetoder och säljer sina produkter på en lokal marknad. Ett familjejordbruk handlar ofta om mer än att producera mat, de bidrar exempelvis till att upprätthålla sociala och ekologiska värden.

Familjejordbruket både i Sverige och i andra länder står inför stora utmaningar. I Sverige finns en trend mot specialisering och allt större gårdar. Lönsamheten inom jordbruket är låg och svenska bönder har svårt att konkurrera på en global marknad. Idag behöver en gård ha ca 500 hektar mark för att gå runt ekonomiskt. Mikaela Jonsson, som driver ett familjejordbruk i Småland berättade att det hos de allra flesta familjedrivna gårdar finns en familjemedlem som tvingas ta arbete utanför jordbruket för att stabilisera familjens inkomst. Enligt Mikaela är Sverige ett urbant land där landsbygdsutveckling nedprioriteras av politikerna.

Talade på seminariet gjorde även Dennis Kabiito som är en ung jordbrukare från Uganda. Han berättade att ett typiskt familjejordbruk i Afrika äger 15 hektar mark på vilken man odlar en blandning av grödor så som kaffe, bananer, majs och bönor. Ett par hönor är även vanligt på gårdarna. Dennis berättade att familjejordbruken hotas av de ökande markinvesteringarna i Afrika som gör att många familjer överger sina traditionella jordbruksmetoder för odling av cash-crops. Ett annat problem är fragmentering av och brist på odlingsmark. För varje generation minskar andelen mark per bonde då marken delas mellan bröder och systrar efter att föräldrarna gått bort. Med så lite mark är det svårt för jordbruken att gå med vinst. Den minskade lönsamheten inom jordbruket har lett till att många ungdomar överger landsbygden och flyttar till staden. De betraktar jordbruket som ett marginellt yrke som är till för den äldre generationen.

Både Sverige och Uganda står alltså inför samma utmaning: att göra jordbruket till ett attraktivt yrke för unga. Till stor del är det samma insatser som behövs, utbildning och investeringar. I Sverige handlar det om att lära bönder hur de kan sälja sina varor till ett högre värde på en internationell marknad, i Uganda om produktionstekniker som kan höja avkastningen. Här spelar jordbrukskooperativ en viktig roll. De stärker böndernas förhandlingsposition och ger dem möjlighet att dela på produktiva tillgångar och är en viktig plattform för lärande.

Även om det finns stora utamningar för jordbruket, både i Sverige och internationellt, finns det även positiva tecken. Mikaela framhöll den svenska livsmedelsstrategin som håller på att utformas som ett exempel och I Uganda har unga bönder börjat organisera sig. Familjejordbruk kan även bära på viktig kunskap om jordbruksmetoder som ofta är skonsamma ur ett vattenperspektiv. Genom att säkerställa familjejordbrukens överlevnad erkänner vi deras viktiga roll för tryggad tillgång till mat och ekologiska värden så som friska vattendrag.

Photo Credit: FAO/Alberto Conti

Karin Glaumann

Programme Manager

Telefon: +46 8 121 360 72
Email: karin.glaumann@siwi.org

Anmäl dig till nyhetsbrev

* obligatoriskt